Det rör sig om seriestrippen ”Mumin och havet #59” som ligger ute till försäljning på Bukowskis auktionshus. Det är ett av få bevarade originalseriestrippar från den engelskspråkiga Muminserien som fanns med i tidningen London Evening News mellan 1954 och 1961, skriver Hufvudstadsbladet.
Och utropspriset är rejält. Mellan 300 000 och 325 000 kronor ligger det på för den ovanliga dyrgripen som föreställer Muminmamman när hon är bekymrad över torka i Mumindalen.
Faktum är att seriestrippen har en Göteborgskoppling. Tove Jansson hade nämligen gett den till en Sture Hegerfors, som ligger bakom PS-serien och är en återkommande skribent i GP:s Världens gång. Men att han just haft strippen som ligger ute till försäljning nu förvånar honom.
– Just den strippen kommer jag inte ihåg, men jag har haft, och har fortfarande, flera original från Tove Jansson, säger han över telefon.
Det troliga är att Hegerfors någon gång gett bort den aktuella seriestrippen innan den nu 2025 hamnat på Bukowskis auktion.
Tove Janssons avrådan
Som tonåring började Hegerfors att brevväxla med ett antal serieskapare för att få fart på sin egna dröm om att få arbeta med serier. Och Tove Jansson var en utav serieskaparna som svarade.
– Jag minns att när hon först svarade skrev hon ”jag vill först och främst uppmana er att aldrig bli serietecknare.” Hon menade på att det var så oerhört jobbigt att producera serier varje vecka.
Men hon var också vänlig nog att komma med tips och exempel på hur hennes seriestrippar såg ut, vilket är förklaringen till att Hegerfors nu har ett antal serier hemma från Tove Jansson.
Du är inte sugen på att sälja dem nu när du hört om det höga utgångspriset på Bukowskis?
– Nej jag är inte så sugen just nu. Jag klarar mig ganska bra, säger Sture Hegerfors.
På Bukowskis hemsida beskrivs seriestrippen som är ute till försäljning som väldigt ovanlig. Den kommer från en tid då Tove Janssons Muminserie upptäcktes av tidningsmannen Charles Sutton som tyckte att serien skulle kunna passa i brittisk press. Han har beskrivit Muminserien som ”inte nödvändigtvis för barn” utan att det snarare var ”satir över vår så kallade civiliserade livsstil”.
Janssons första fasta inkomst
Efter att Sutton festat i Finland med Tove Jansson och hennes vänner, bland annat under valborgsmässoafton 1952, så kunde författaren och tidningsmannen sluta ett kontrakt på sju år. Detta var något som säkrade Tove Jansson inkomst. För första gången hade hon en fast inkomst, men det kom med ett pris. Tove Jansson ville inte vara ”en evighetsmaskin” och började med tiden tröttna på Mumintrollen.
Att hon tröttnat av pressen av att producera serier syns också i hennes serietecknande, skriver Bukowskis. Det blir ett djupare allvar i seriestripparna, men också i andra Muminpublikationer. Till slut upphör seriestripparna i de engelska tidningarna. Men många av de som gjordes förverkades sedan av tidningarna, vilket gör att den stripp som nu är ute till försäljning är så ovanlig.
