Det är inte enkelt för Biden att avsluta det politiska yrkeslivet på det sätt som han offentligt förmedlar. Om han hade förlorat sitt återval hade det varit svårt nog. Att vara förrådd av sina egna är det som tycks smärta mest.
När Joe Biden 2019 meddelade att han ställde upp i presidentvalet 2020 motiverade han det med att Donald Trump var olämplig som president. Han lovade att han, med hänsyn tagen till sin höga ålder, såg på sig själv som en övergångspresident och tänkte bereda vägen för en yngre demokratisk generation politiker.
Men Trumps vägran att erkänna sig besegrad 2020 gjorde att Joe Biden långsamt började ändra inställning om längden på sitt presidentskap. Trump fortsatte att hävda att han utsatts för valfusk och att Biden därför var en illegitim president. När Trump meddelade att han ställde upp i valet 2024 fick beskedet Biden att vilja besegra Trump en andra gång. Trots vikande opinionssiffror var Biden övertygad om att hans seger över Trump 2020 skulle kunna upprepas.
Joe Biden ifrågasattes
Republikanernas sätt att framställa Biden som åldrig och senil fick oväntat understöd av Biden själv när han fumlande och okoncentrerad inte fick ordning på argumentationen i en tv-debatt mot Trump.
Det var här som kritiska demokrater fick möjlighet att underminera Biden. Det började med att skådespelaren George Clooney – som är nära vän till Barack Obama – sände upp en testballong i en debattartikel om Bidens olämplighet som partiets val. Sedan fick tongivande demokrater som Nancy Pelosi och Obama dra i de trådar i bakgrunden som behövdes för att tvinga Joe Biden att ge upp.
Här finns, enligt uppgiftslämnare som inte vill citeras med namn, grunden för den bitterhet som Joe Biden känner. Han var övertygad om att han hade partiet i ryggen – med nomineringen i praktiken klar några veckor senare – när han kände sig så pressad att han avsade sig kandidaturen.
Harris vände Biden ryggen
Att han direkt pekade ut sin vicepresident Kamala Harris som partiets val har ytterligare lagts honom till last sedan Harris förlorade valet. Harris sägs också ha vänt Biden ryggen av skälet att hon anser att hon inte fick tillräckligt med tid att arbeta upp sin kampanj utan bara slängdes in i valrörelsens slutskede.
Det finns ingenting som talar för att Kamala Harris skulle ha gjort ett bättre val om hon fått mer tid på sig. USA är en splittrad nation och partiidentifikationen är det avgörande. Det blev det fjärde jämnaste valet i USA:s demokratiska historia. I antal avgivna röster skiljde det omkring 1,5 procentenheter mellan Trump och Harris.
Att Harris skulle ha klarat sig bättre om Biden hoppat av i god tid är inte heller troligt. Snarare hade flera andra namnkunniga demokrater då ha kunnat delta i primärvalen och besegrat henne där.
Men alla ”om inte” har nu mindre betydelse.
Biden känner sig sviken, bitter och övergiven av de som han trodde var hans lojala politiska vänner. Harris ger internt Biden skulden för att hon förlorade valet. Men både Biden och Harris måste bita ihop den 20 januari när de står på Kapitoliums trappa och bevittnar hur Donald Trump svär eden som ny president. Därefter får de slicka såren och demokraterna har den långa vägen tillbaka att enas som både parti och framtidsalternativ. I den läkningsprocessen finns varken plats för Joe Biden eller Kamala Harris.
