Julkatt som äter upp barn (Island)
På Island oroar sig barnen för att Jólakötturinn ska dyka upp. En hungrig och stor julkatt som går runt efter isländska barn som inte har fått nya kläder innan jul. När Jólakötturinn väl hittar dessa småttingar sväljer han dem.
En annan variant är att julkatten äter upp dem (även otacksamma vuxna) som inte har på sig kläder de har fått i julklapp.
I en mindre blodig version sätter aldrig det glupska djuret sina vassa tänder i människokött, utan nöjer sig i stället med att glufsa i sig julmaten från de som inte har på sig nya kläder till jul.
Historien om Jólakötturinn fick nytt liv 1932 genom en dikt med samma namn, och användes förr i tiden av bönder för att få arbetare att skynda på med ullproduktionen innan jul.
Demonlika Krampus (Mellaneuropa)
I Österrike och på andra platser i Mellaneuropa är den otäcka Krampus som barn fruktar.
Krampus är en halvdemon och hälften get, med långa horn och djävulska ansiktsdrag. Han är följeslagare till den snälla Sankt Nikolaus som kommer med gåvor den 6 december.
Men medan Nikolaus fokuserar på de barn som har varit snälla under året springer Krampus efter de barn som inte har skött sig och som riskerar att få risstraff och även hamna i hans säck.
Spindelnät på julgranen (Ukraina)
I Ukraina är det tradition att dekorera julgranen med (konstgjort) spindelnät och spindlar, som tros bringa lycka.
Traditionen ska grundas i en gammal historia om en änka och hennes barn. En kotte hade fallit utanför deras stuga och de såg fram emot att se en gran växa.
Men familjen hade inte råd att pynta julgranen.
Deras sorg förvandlades till eufori när de vaknade på julafton och julgranen var helt täckt i en praktfull spindelväv som i kontakt med morgonljuset glittrade i silver och guld.
Presentbajsande julstock (Katalonien)
Tió de Nadal, en trästock med glatt ansikte, ansvarar för julklappsleveransen till barn i den spanska regionen Katalonien.
Under flera veckor lämnar barnen mat (som torkad frukt och nötter) till julstocken som de har hemma med målet att den ska växa sig större fram till julafton. Stocken täcks också med en filt så att den håller sig varm.
För att få presenterna måste barnen samlas runt trästocken den 24 december och banka på den med pinnar samtidigt som de sjunger låten ”Caga tió”, vilket på svenska betyder bajsa trästock.
När de har sjungit och bankat klart, lyfts filten och julklapparna ligger under stocken. Processen upprepas tills stocken inte har några fler presenter att ”bajsa ut”.
Inga sopkvastar framme (Norge)
I Norge är det tradition att hålla alla sopborstarna gömda under julafton. Enligt norsk folktro ska sopkvastarna hållas låsta i ett skåp för att undvika att häxor ska komma och använda dem för att ta en flygtur.
Julen anses också vara en tid på året där man kan få besök både av häxor och onda varelser.
Tomten svarar på alla barns brev (Frankrike)
Barn i Frankrike som skickar sina julönskningar till den franska tomten, Père Nöel, ser också fram emot att få svar från honom själv. Det går bra att antingen mejla eller skicka ett vanligt brev.
Till saken hör att det sedan 1962 finns en lag i landet som garanterar att varenda barn ska få sina julbrev besvarade med ett vykort från tomten. Han har också ett eget sekretariat som öppnar i början av december varje år.
För drygt hälften av franska barn under sex år är detta första gången som de skriver ett brev för hand, uppger det franska postverket.
Svarte Petter (Nederländerna och Belgien)
Sankt Nikolaus assistent i både Nederländerna och Belgien heter Zwarte Piet, alltså Svarte Petter. Han delar ut godis och presenter till snälla barn men är en kontroversiell figur.
Denna julkaraktär är som namnet påtalar svart. När människor i Nederländerna och Belgien, som främst är vita, klär ut sig till honom sminkar de sig också i så kallat ”black face”: med svart smink över ansiktet och röd på läpparna. De brukar också ha på sig krulliga peruker.
En stereotyp porträttering av svarta som anses vara rasistisk av vissa, men som andra menar är en jultradition för barn.
GP:s julkalender
Nyhetsflödet tenderar att bli tungt och mörkt – det ändrar vi på nu. Här är GP:s julkalender!
