”Iranstödda Hizbollah”, ”Iranstödda Huthirebeller” och ”Iranstödda Hamas”. I medierapporteringen kring konflikter i Mellanöstern, såväl direkt kopplade till kriget i Gaza som den mer löst kopplade situationen i Jemen, beskrivs Iran ofta som aktören bakom milisgrupperna.
Hur inflytelserikt landet är och på vilket sätt det stödjer olika organisationer går dock att diskutera. Det menar Rouzbeh Parsi, programchef vid Utrikespolitiska institutionen (Ui) med ansvar för Mellanöstern- och Nordafrikaprogrammet.
– Det är lätt att tro att de har en väldigt stor offensiv kapacitet när man läser tidningen, men egentligen är den ganska ojämn. Det beror helt och hållet på vilken typ av krigsmateriel och teknik man tänker på, säger han och fortsätter:
– Det iranska flygvapnet är inte särskilt starkt, och flottan är definitivt inte något att hänga i julgranen. Det Iran har är robotar med varierande räckvidd och precision, drönare och alla de allierade miliserna, som på olika sätt kan skapa problem för Irans fiender.
”De ser sig som en storebror”
Även om han säger att Iran helt klart har inflytande över stora delar av regionen är också Irans stöd till miliserna ojämn, och skiftar från grupp till grupp. Hizbollah är ett exempel på en sådan organisation och också den som får störst bistånd i både vapen och pengar. De agerar som Irans ”sköld” mot Israel, men det betyder inte att Iran styr över militära insatser i någon vidare detalj, enligt Rouzbeh Parsi.
– Det är i vilket fall inte så som någon som studerat dessa rörelser förstår det som. Det är inte heller så att iranierna själva skulle sitta och skryta om sin kontroll över miliserna, utan de ser sig mer som en slags storebror i ett gäng av syskon.
Huthirebellerna i Jemen får också vapen och pengar, men enligt Rouzbeh Parsi inte i samma utsträckning. Det kan delvis förklaras av att relationen mellan rebellerna och Iran är relativt ny, men också för att man inte delar lika starka ideologiska band och för att konflikten i Jemen är mer lokalt förankrad.
– Huthirebellerna är ännu mer hemgrodda, så att säga. Deras existens, deras förmåga och deras räckvidd rör Jemen, punkt slut.
Att Iran ändå stöttar Huthirebellerna trots att det rör sig om en lokal konflikt kan bero på Saudiarabiens inträde i det jemenitiska inbördeskriget 2015.
– Det var ju mumma för Iran, därför att kostnaden för att uppehålla saudierna i Jemen var en spottstyver.
Inbördeskriget i Jemen
Ett blodigt inbördeskrig, av FN beskrivet som en av de värsta humanitära kriserna i historien, har pågått i Jemen under flera års tid. Det bröt ut 2014 och utvidgades 2015 sedan flera arabstater, med Saudiarabien i spetsen, gav sig in i kriget på den internationellt erkända regeringens sida.
På den andra sidan av konflikten står främst Huthirebellerna, religöst förankrade inom gruppen zayditer vilken är en oberoende gren av shiitisk islam. Huthirebellerna kontrollerar i dag stora delar av norra och västra Jemen och ligger bland annat bakom attackerna mot handelsfartyg i Röda havet, som de påstår sker till stöd för Gaza.
Inbördeskriget har orsakat omfattande lidande för Jemens knappt 33 miljoner invånare. Inför 2022 uppskattades över 377 000 personer ha dött, antingen direkt kopplat till kriget eller indirekt genom svält och sjukdomar, och över 21 miljoner invånare anses vara i behov av humanitärt stöd.
Källor: Utrikespolitiska institutet, Nationalencyklopedin, FN
Anser att Iran gynnats av kriget
Irans relation till Hamas är mer komplex, och det är också den där Irans stöd varierat mest. Exempelvis saknar man tydliga ideologiska band annat än en gemensam fientlighet mot Israel. Hamas är också den milisgrupp som verkar längst bort från Iran rent geografiskt.
Klart är dock att Irans ställning i regionen gynnats av kriget i Gaza, anser Parsi.
– Absolut har den gynnats, eftersom Israels och USA:s ställning har sjunkit som en sten.
Att Iran skulle ha någon insyn i Hamas militäroperationer ser han dock inte som sannolikt.
– Om Hizbollah skulle genomföra en större operation, då konsulterar de Iran. Det gör Hamas uppenbarligen inte.
Du tänker på 7 oktober?
– Ja. Jag tror inte att någon annan visste vad som skulle hända exakt eller när, och jag tror inte heller att Hamas själva ens var beredda på hur framgångsrik deras operation blev.
Hizbollah
Hizbollah är en islamistisk shiamuslimsk rörelse djupt förankrad i det libanesiska samhället och med med nära kopplingar till Iran.
Det bildades som en motståndsrörelse till Israel och har såväl civila som militära och politiska grenar, med representanter i Libanons beslutande församlingar. Hizbollahs militära gren är terrorstämplad av EU, medan USA valt att terrorstämpla hela organisationen.
Hizbollah är den militärt starkaste organisationen som Iran stöder och har både innan och efter kriget i Gaza bröt ut varit i väpnad konflikt med Israel.
Källor: SVT, Utrikespolitiska institutet, Nationalencyklopedin
Liten risk för direkt inblandning i Gaza
Hur stor är då risken för att Iran aktivt och direkt ger sig in i kriget i Gaza?
Inte särskilt stor, enligt Rouzbeh Parsi.
– En del av den iranska försvarsdoktrinen, i och med att de har en väsentligt lägre försvarsbudget än till exempel Israel eller Saudiarabien, är att se till att striden äger rum så långt bort från iranskt territorium som möjligt.
Han fortsätter:
– Med andra ord: Ska det bli ett krig, eller något som liknar ett krig med fienden, ska konfrontationen helst ske i Irak, Libanon och så vidare. Var som helst förutom Iran.
En fråga som inte är helt lätt att sätta ord på: Hur illa är det i regionen just nu?
– Man ska vara försiktig med att säga att det är värre nu än vid någon annan tid, men jag skulle säga att skillnaden är att det för 30 år sedan i huvudsak bara fanns stater som stod mot varandra. Det kanske fanns någon enstaka gerillagrupp däremellan, men deras kapacitet var inte sådan att de kunde ses som aktörer med en förmåga att påverka utgången av en konflikt, säger Parsi.
Att allt fler miliser också har tillgång till högteknologiska vapen ökar osäkerheten, enligt Parsi.
– I dag finns det fler aktörer som kan trigga någonting. Var och en av dem kan i sig vara relativt förutsägbara, och till och med rationella på sina sätt, men de är fler, vilket komplicerar bilden avsevärt.
Starkt skeptisk till militära lösningar
Något Parsi tycker saknas i diskussioner om konflikterna i Mellanöstern är andra perspektiv än de rent militära.
– Det finns ingen militär lösning på Huthirebellerna, det har saudierna redan testat i flera år. Det finns inte heller någon militär lösning på Israel och Gaza.
– Alla de här problemen kräver egentligen en ordentlig politisk dimension, med några med ryggrad nog att investera politiskt kapital. Den bristen är egentligen en mycket viktigare aspekt än hur många missiler som finns här eller där.
Ser du i dagsläget att det finns någon person, stat eller organisation som skulle kunna gå i bräschen för det?
– Nej, det gör jag faktiskt inte.
I regionen finns det säkert flera som skulle vilja lugna ner situationen, enligt Parsi, men inga tillräckligt inflytelserika för att få någon större effekt.
– Inga har i nuläget kraften eller mandatet att presentera och genomföra en alternativ lösning, tror jag. Så i slutändan, vad Hamas än gjorde och hur outsägligt horribelt det än var, visade de att den status quo som alla andra blivit bekväma med och trodde skulle fortsätta av egen kraft egentligen inte fanns.
LÄS MER:Experten: Oklart varför Iran attackerade mål i Pakistan
LÄS MER:Billström oroas över antalet civila dödsoffer i Gaza: ”Väcker frågor”
