Britterna lämnade Indien 1947 och landet delades längs en religiös linje. Muslimerna fruktade den hinduiska dominansen och vägrade ingå i en sådan stat, vilket ledde till att ledarna Jawaharlal Nehru och Mahatma Gandhi inte såg någon annan lösning än ett delat land. Det ledde till stora folkomflyttningar, totalt 15 miljoner rörde sig över gränserna. Muslimer flyttade till Pakistan och hinduer till Indien. Nästan en miljon dödades i konflikten.
Trots att Pakistan skapade ett hem för muslimer valde 55 miljoner av dem att stanna kvar i Indien. Med 138 miljoner muslimer är det i dag ett av världens mest muslimtäta länder. En av dem som inte flyttade från Indien är Farooqi Begum, i dag 85 år. Hon minns den turbulenta augustimånaden 1947, då alla grannar flyttade från Delhi.
- I tre dagar var situationen så dålig, många kulor sköts och folk dog som poppade popcorn. Men min man sa att det är bättre att dö med värdighet än att leva ett liv med övergrepp i flyktingläger, säger Farooqi Begum till BBC.
Hennes familj valde i stället att ta sig till en annan del av Indien där släkten bodde.
- Men vår sista natt i Delhi tog jag med mig en flaska fotogen, utifall att någon skulle attackera oss, då skulle jag tända eld på mig själv och mina barn. Det hade varit bättre än att förlora vår heder.
Hon kan dock förstå varför konflikten blev så allvarlig, folk på båda sidor hade förlorat sina kära.
- Om någon sårar mitt barn, skulle inte jag också bli galen då?
Strävar efter enat Indien
Den värsta konflikten handlade om Kashmir. Där har tre krig och mullrande oro utspelats sedan dess. Även självständighetsdagen är laddad. Både i Kashmir och i Assam uppmanar nu separatister till bojkott av firandet.
Indiska ledare har hela tiden strävat efter ett enat Indien, där alla olikheter får plats. Varje morgon sjunger skolbarnen nationalsången där landets många språk och kulturer räknas upp. Rättssystemet är till viss del uppdelat efter hinduernas, muslimernas och de kristnas egen rättstradition. Och anställda med uniform får, oavsett religion, bära sin egen religiösa utstyrsel.
Men motsättningarna mellan hinduer och muslimer har stärkts sedan hindunationalisterna, BJP, kom till makten 1996. BJP förlorade dock i senaste valet 2004. De försökte glänsa med att gå till val med slagordet "India shining". Många fnös. Ett strålande Indien var knappast något de fattiga höll med om. Var tredje indier lever på mindre än cirka tio kronor om dagen.
I stället kom Kongresspartiet tillbaka till makten. Rajiv Gandhis italienskfödda änka Sonia Gandhi ledde partiet, men avstod från premiärministerposten för att inte bli en splittrande kraft eftersom oppositionen hade angripit hennes utländska ursprung.
Kongresspartiet har dominerat Indiens politik ända sedan självständigheten med Nehru-Gandhi-dynastin i spetsen. Indira Gandhi ledde Indien i stort sett hela tiden från 1966 tills att hon mördades 1984 av sikhiska separatister, som en vedergällning för att hon med militär invaderade det gyllene templet i Amritsar för att gripa terrorister.
Under hennes tid blev Indien mer av en industriell stormakt och en nation. 1975 genomförde Indira Gandhi undantagstillstånd för att hejda oroligheter. Motståndare fängslades och pressen fick munkavle. I andra länder skulle det ha blivit diktatur. Men inte i Indien.
Försöker kvotera in kvinnor
Pakistan däremot har vacklat mellan demokrati och militärdiktatur. President Pervez Musharrafs soldater slutförde en kupp på mindre än fyra timmar 1999, på grund av få strategiska punkter.
Men hur skulle det gå att genomföra en militärkupp i ett så stort land som Indien? Vilken tv-station ska armén då inta?
I Indien försöker man också kvotera in kvinnor till parlamentet. Målet är att var tredje parlamentariker ska vara kvinna. Hittills har man inte nått upp till mer än var tionde. Men på panchayatnivå, det lokala fullmäktige, sitter en kvinna på var tredje plats. På många av posterna sitter dock de andra politikernas fruar. Men en långsam förändring håller på att ske.
Ekonomiskt är Indien på frammarsch. Bakgrunden till utvecklingen kan spåras till Jawaharlal Nehrus tid. Han var Indiens premiärminister från självständigheten 1947 ända fram till sin död 1964. Han ville inte bara vara fri från utländskt styre, hans mål var också att få ett självförsörjande land. Svaret var tunga industrier, statligt styrda investeringar, femårsplaner och han startade tekniska och företagsekonomiska skolor. Hans politik var ifrågasatt, men lade grunden för en växande ekonomi. Varken Pakistan eller Bangladesh (tidigare Östpakistan) gjorde så framsynta investeringar.
Den protektionistiska hållningen vände
Men Indiens egensinniga stil att alltid klara sig självt har börjat luckras upp. Man hade ett eget bilmärke, egna tyger och kläder - som kan härledas tillbaka till Gandhis kamp mot att britterna köpte tyg från indierna, gjorde kläderna i England och sålde tillbaka de färdigsydda kläderna till Indien. Med spinnrocken som symbol fick han nationen att börja tillverka sina egna kläder. Man har även stoltserat med sin egen mat och egna drycker. Under en tid när Coca-Cola var utslängda ur Indien tillverkades den egna drycken Campa-cola.
Men 1991 vände den protektionistiska hållningen. Nu skulle Indien öppnas upp, med utländska bilar och andra investeringar. Konkurrens välkomnades. Indien har sedan dess utvecklats ekonomiskt. I genomsnitt fem-sex procents tillväxt om året. Och i år nio procent.
I dag radas mängder av internetkaféer upp även på landsbygden. Bönderna står på risfälten och pratar i sina mobiltelefoner.
För Shiraz Khan, 27, är delningen av landet irrelevant i dag. Så även med konflikten mellan muslimer och hinduer, även om han förstår sina äldre släktingars smärta av historien.
- Jag tror att det är media som är ansvarig för bilden av muslimer. Många tror inte att jag är muslim. Jag går på middag, filmer eller går ut med vänner, kollar Harry Potter och Die Hard, lyssnar på Metallica, Green Day och Bryan Adams.
