President Joe Biden talade på torsdagen för första gången offentligt efter Trumps seger. Han framträdde i höstsolen i Vita husets rosenträdgård. Biden var noga med att påpeka att han tänker se till att det blir en ordnad övergång och att han tänker hålla sig till det traditionella protokollet att både bjuda in sin efterträdare till Vita huset och att finnas på plats på Kapitoliums trappa då Donald Trump för andra gången svär eden som president den 20 januari. Detta i motsats till Trump som hetsade sina sympatisörer när valresultatet skulle godkännas i kongressen. Anhängarna stormade sedan Kapitolium. Trump hävdar fortfarande att han egentligen vann valet och förlorade på valfusk. Han deltog inte när Biden svor eden som president utan hade då redan åkt till Palm Beach i Florida.
– Du kan inte bara älska ditt land när du vinner, påpekade Biden och tackade alla valarbetare över hela USA som arbetat hårt.
Joe Bidens tappar inflytande
Joe Biden talade också om allt positivt som uppnåtts under hans år som president och han påpekade att han lämnar den starkaste ekonomin på länge och att det är oförlåtligt att ge upp sina drömmar.
– Vi måste hålla hoppet uppe.
Men Joe Biden lämnar inte bara presidentskapet, han lämnar även sitt inflytande över det demokratiska partiet.
Donald Trump och det republikanska partiet är idag samma sak. Trumps svärdotter är ordförande i partiet och släktingar och nära medarbetare styr partiet. I representanthuset och senaten är det Trumplojalister som är tongivande sedan de kritiska röstats bort i val eller tryckts åt sidan. De mer moderata ”country club republikanerna” har inte längre någon roll att spela.
Demokraterna – ett splittrat parti
Men Demokraterna är ett mer ideologiskt splittrat parti där en mindre vänsterflank alltid har försökt pressa partiet i en liberal riktning. Kamala Harris har tidigare uppfattats som något till vänster men har under valrörelsen placerat sig i mitten. Det var denna ideologiska förskjutning som Trump siktade in sig på och anklagade Harris för att egentligen vara ”kommunist.”
Flera demokrater i representanthuset är mer radikala än genomsnittet och Kamala Harris förlorade i år delstaten Michigan bland annat av skälet att hon som vicepresident kopplades ihop med Joe Bidens starka uppställning för Israel.
Men det fanns också ett inslag av att Demokraterna inte längre uppfattas som ett arbetarparti och att Donald Trumps republikaner naggat i den väljarbasen.
Den oberoende radikale Bernie Sanders är senator från Vermont, men brukar rösta med Demokraterna i senaten. Han har dock givit sig in i demokraternas primärval vid flera tillfällen – och då kallat sig demokrat istället för oberoende – och utmanat kandidaterna som gjort upp inom partiet. Då han förlorat kraftmätningen har han gått tillbaka till att vara oberoende igen. Den vänstersvängen har till en del inneburit att väljare som stått bakom Sanders kunnat tänka sig att rösta på den kandidat som till sist blivit Demokraternas val. Men det har även skapat en osäkerhet i större väljargrupper om var Demokraterna egentligen står ideologiskt.
Veteranerna dominerar Demokraterna
Joe Biden besegrade Donald Trump i presidentvalet 2020. Det gjorde att han till en början inte utmanades internt i partiet. Hillary Clinton hade förlorat valet 2016 mot Trump och Bidens förmåga att framgångsrikt utmana Trump var en tänkt vinnarstrategi med fokus på mittenväljarna.
Biden tillhör den äldre hittills dominerande delen av partiet. Här har också den tidigare talmannen i representanthuset Nancy Pelosi funnits liksom Bill Clinton, som var president 1993–2001. Även Barack Obama – som när han valdes till president 2004 var en ung framtidskandidat – tillhör numera veteranerna.
Pelosi och Obama spelade avgörande roller när Joe Biden i juli tvingades bort som partiets presidentkandidat.
Yngre generation står redo
Men nu har hans ersättare Kamala Harris förlorat och de äldre tongivande demokraterna har inte en vinnarposition att hålla sig fast vid utan är istället förknippade med en strategi som producerat en förlorare. De skyller på Joe Biden, som bet sig fast, men undkommer ändå inte ansvar.
En yngre generation demokrater står därför beredd att ta över. Det handlar om bland andra Kaliforniens guvernör Gavin Newsom och Pennsylvanias guvernör Josh Shapiro. Och det gäller då inte bara om att de, ihop med många andra, kan lägga sig i läge för att bli presidentkandidater 2028. Det handlar i ännu högre grad om att definiera det demokratiska partiet och staka ut en vinnande framtidsväg.
