Arbetarklassen är uppe tidigt. Och de röstade i stor utsträckning för att Storbritannien ska lämna EU. När GP ger sig ut för att känna av stämningen efter morgonens brexit-besked möts vi nästan enbart av glada miner.
– Det här är vår självständighetsdag, säger taxichauffören Bob Johnson som står utanför ett hotell och väntar på sina inbokade kunder.
Alldeles nyss- kom även beskedet att Storbritanniens premiärminister David Cameron avgår till hösten och överlåter till sin efterträdare att sätta igång processen för att formellt lämna EU.
– Han kunde inte göra annat efter detta, säger Bob Johnson.
På frågan om vem som tar över efter Cameron, svarar han med att slicka på sitt ena lillfinger och sträcka upp det i luften. Han rycker på axlarna och skrattar.
– Vem vet?
Lite tidigare, i utkanten av Smithfields berömda köttmarknad, håller slaktaren Trevor Spence på att runda av efter den stora morgonrusningen som börjar långt innan de flesta går upp. För honom är det en dag att fira.
– Det var på tiden att vi tog tillbaka kontrollen, säger Trevor Spence.
När han hör att vi är från Sverige pekar han mot ingången till butiken.
– Såg ni inte gränskontrollen, säger han och brister ut i ett bullrigt skratt.
Vid Liverpool Streets järnvägsstation sitter tidningsförsäljaren David, som inte vill uppge sitt efternamn, och tittar på de ännu osäkra beskeden på tidningarnas förstasidor. Men David vet hur det gått.
– De trycker nya upplagor, borde vara här när som helst, säger han.
Kiosken tog David över efter sin far – som tog över den efter sin far – och han har jobbat där i hela sitt vuxna liv. David röstade för att lämna EU.
– Det blir bäst så här. För min del handlade valet bara om invandringen. Varför ska alla komma hit? säger David medan stressade och dressade London-bor rusar förbi på väg från tunnelbanan till jobbet.
Framåt - eftermiddagen träffar vi Sharon Singh bland turisterna som strömmar över Themsen på gångbron Millennium bridge. Den 34-åriga kriminologen guidar sin amerikanska vän Yelitza Lasso runt London, och de har precis ätit lunch på gräset utanför konstmuséet Tate Modern.
– När jag la mig i går ledde stanna-sidan, men så kollade jag mobilen vid halv sex i morse. Det kändes som om världskrig hade brutit ut, säger Sharon Singh.
För henne var det självklart att rösta för att stanna i EU – dels för att hon tror att Storbritannien är starkare tillsammans med andra, dels för att hon har en grundläggande tro på att det är dåligt med stängda gränser, säger hon.
Dessutom menar Sharon Singh att lämna-sidans kampanj egentligen bara handlade om att stoppa invandringen.
– Först blev jag chockad av resultatet, sedan bara ledsen över att människor faktiskt tycker så, säger hon.
Sharon Singh- gillar att resa och har tidigare bott i Australien. Men efter att ha gjort slut på den tid hon kan bo i något av samväldesländerna – medlemsländer i det som tidigare hette Brittiska samväldet och som består av före detta brittiska kolonier – hade hon börjat blicka mot Europa.
– Jag känner mig inte helt bekväm i det brittiska samhället och med Samväldet stängt var EU min väg ut, säger Sharon Singh.
Ett stenkast därifrån, vid Saint Pauls cathedral, sitter 30-åriga Toby Pring och läser tidningen i skuggan av ett träd. Även han hade röstat för och hoppats på en framtid inom EU.
– Jag blev chockad och väldigt besviken när jag såg nyheterna, säger han.
Han jobbar som kirurg på en läkarmottagning i närheten och tror att ett utträde ur EU kommer påverka verksamheten inom sjukvården negativt.
– Vi behöver verkligen den arbetskraft som kommer från andra länder, vi skulle inte klara oss utan dem, säger Toby Pring.
Lämna-sidans argument att EU-avgiften som nu sparas in kan göra nytta i sjukvården ger han inte mycket för.
– Det är ju inte så att de som använder det argumentet brukar bry sig särskilt mycket om sjukvården annars, säger Toby Pring.
Däremot är han inte rädd att ett brexit kommer påverka honom negativt personligen – snarare tvärtom.
– Om huspriserna går ner kanske till och med en simpel kirurg har råd att köpa en lägenhet i den här stan, säger Toby Pring.
I Londons finansdistrikt har folk stannat till för en öl på väg hem från jobbet. En av dem är Will Fletcher-Roberts, som står utanför en pub med två vänner.
Han tror egentligen att Storbritannien skulle må bättre utan EU, men röstade ändå för att stanna av, som han säger, själviska skäl.
– Jag tror att mina karriärmöjligheter är större om vi är kvar, säger Will Fletcher-Roberts, som jobbar inom finanssektorn.
Han menar att pundets fall efter brexit-beskedet bara markerade början till slutet på en orolig period som pågått länge och att läget snart stabiliseras.
– Det var en massiv chock i morse, men vi går vidare. Marknaderna insåg snart att vi är en stabil nation och pundet har redan börjat gå upp igen, säger Will Fletcher-Roberts.
