Bröllopsresan är synonym med terrorattacken

GP träffade det alldeles nygifta paret från Uppsala strax efter att de hade undgått lastbilsattacken på Promenade des Anglais. Dådet inträffade på Frankrikes nationaldag i fjol. Istället för den sedvanliga festen så miste 84 personer livet och över 200 skadades.

LÄS OCKSÅ:84 döda - lastbil körde rakt in i folkmassa

– Vi hade änglavakt. Desto mer man fick veta om vad som hade hänt så gick det upp för oss att hade vi suttit 50 meter längre upp eller gått hemåt fem minuter tidigare så hade vi kunnat vara några av dödsoffren. Vi klarade oss väldigt bra, säger Sara Ketema till GP.

"Så hör vi hur skotten smattrar"

I dagarna firar Sara och Jorrit sin bröllopsdag i Rotterdam. Bröllopet i fjol hölls i stadenFriesland, också den i Nederländerna, därefter for de vidare till Nice på bröllopsresa.

LÄS OCKSÅ:Fransmän ber turisterna om ursäkt

På den franska nationaldagen beslutade paret sig för att spendera kvällen under stjärnhimlen på stranden. Efter fyrverkerierna satt de kvar för att mysa en stund.

–Någon minut senare såg jag att folk började springa. Jagtrodde att det kanske var någon kändis som gjorde att folk blev helt tokiga, berättade Sara för GP dagen efter dådet.

Men Jorrit tolkade folkmassans rörelsemönster annorlunda.

– De springer inte till någonting. De springer ifrån någonting, sa han.

Sara reagerade oreflekterat. Paniki kombination med överlevarinstinkt tog överhanden.

– ”Men då måste vi också göra det!” sa jag och så hör vi hur skotten smattrar och tar skydd under några strandstolar, för det gör alla andra. Folk skriker och är förvirrade. Vi vet inte vem det är som skjuter, hur många de är eller någonting, återberättade Sara för GP vid ett blomsterhav i Nice dagen efter attacken i fjol.

Stockholmsattacken: "Då reagerade jag starkare"

Paret lyckades först gömma sig inne på ett kafé. Sedan sprang de vidare till sitt hotell där de spenderade natten med att följa nyhetsflödet.

– Det är väldigt blandade känslor kring det hela. Det var otäckt att ha varit där vid en terrorattack där över 80 människor dog, men samtidigt är vi glada att vi överlevde, förklarar Sara på telefon från Rotterdam.

Nästa stopp på resan var på andra sidan gränsen i italienska San Remo. Där var gatorna fulla av banderoller med orden "Pray for Nice" ("Be för Nice" reds. anm.).

– Folk var väldigt skakade även i Italien. Det var en stor attack och att det hände på nationaldagen, på Promenade des Anglais, gjorde att många kände med oss när vi berättade. Vi övervägde att avbryta resan och åka hem, men vi beslutade oss för att fortsätta, men tog det lugnare än vad vi hade gjort annars, menar Sara.

Hon och maken pratade mycket om det som hänt i samband med terrorattacken. Nu pratar de bara om det när något som påminner om den där kvällen, som skulle genomsyrats av kärlek - men som avbröts av hat, inträffar.

– Vi pratar om det när det sker en nyterrorattack. Jag reagerade väldigt starkt på attentatet iapril i Stockholm, faktisktstarkare än när vi var i Nice. Det kändes så overkligt att nåt sånt hände i vårt tryggalilla Sverige. Det var mer verkligt än när vi var i Nice. Man tänker att det händer utomlands, det händer inte oss. Det behövs bara en människa för att förändra ett helt land och sätta skräck i människors liv.

Tror du att ni kommer minnas attacken varje år i samband med er bröllopsdag?

– Det tror jag definitivt. Ett bröllop minns man alltid och dagarna efter. Dessutom hände det ju påFrankrikes nationaldag, 14 juli, ochvi är frankofiler så vi kommer komma ihåg det därför och på grund av vår bröllopsresa. Vi är ofta där på somrarna så det kommer vi komma ihåg.

Trots att paret upplevde attacken i Nice på så nära håll och att dådet i Stockholm kändes ännu värre så menar Sara att varken hon eller maken Jorrit förändrat sitt sätt att leva på.

– Terrorister vill sätta skräck i människor och ändra människors sätt att leva. Det kommer vi inte att göra, utan vi kommer fortsätta resa och träffas i olika sammanhang och på öppna platser. Oavsett om det är en ensam galning eller en större organisation som ligger bakom så kommer ondskan aldrig få segra, avslutar Sara Ketema.

Cecilia Vaccari

cecilia.vaccari@gp.se