Detta kan låta lite märkligt men livets historia på jorden är full med exempel på märkliga samband. Evolutionen är sällan en enkel raksträcka.
Monogami, parbildning mellan en hanne och en hona, är vanlig bland fåglar där cirka 90 procent av alla arter har ett sådant system – som innebär att de båda könen samarbetar även om de inte alltid är trogna varandra sexuellt.
Däremot är parbildning sällsynt bland däggdjur och förekommer bara hos tre procent av arterna. Forskarna har länge undrat varför det uppstått bland dessa, men inte hos alla de andra.
Det finns dock en grupp där monogami är betydligt vanligare än vad som är brukligt bland däggdjuren. Inom primaterna, vår egen ordning, är över en fjärdedel av arterna monogama. Hit hör exempelvis gibbonerna i Sydostasien, och nattaporna och silkesaporna i Sydamerika.
Monogamin kom sent
Intressant nog kan de monogama arterna ses som pionjärer. Alla rön antyder nämligen att parbildningen som system utvecklades först för cirka 16 miljoner år sedan. Före den tidpunkten var sannolikt alla primater polygama.
Monogamin kräver följaktligen en förklaring. Den nya studien, som publiceras i Proceedings of the National Academy of Sciences, ger oss en sådan – och den bygger på det faktum att barnamord, eller infanticid som den vetenskapliga beteckningen lyder, är ett vanligt fenomen hos många arter.
Forskarna, som har letts av de brittiska antropologerna Christopher Opie och Robin Dunbar, granskade de sociala systemen hos 230 arter av primater och testade sedan olika hypoteser som lagts fram för att förklara hur parbildningen uppstått.
Mordiska hannar
De kunde konstatera att det finns klara fördelar med ett system där hannen hjälper till med att föda upp avkomman.
Men ett sådant system uppstår först efter det att hannarna blivit monogama, att döma av forskarnas analys. Det tycks inte kunna uppstå av sig självt i ett polygamt system. Delad omvårdnad var med andra ord inte en drivande faktor bakom monogamins uppkomst.
Den enda faktor som visade sig kunna förklara hur parbildningen uppstod var förekomsten av infanticid.
För att förstå detta är det viktigt att hålla i minnet hur vanligt infanticid är bland många arter. Hannarna dödar systematiskt alla ungar av den egna arten som har andra fäder än dem själva, detta för att bli av med konkurrerande gener och för att själv kunna monopolisera honornas reproduktion.
Beskyddande fäder
Hos gorillor är infanticid orsaken till 34 procent av alla dödsfall bland små ungar. Bland indiska langurer, en typ av bladapor, är siffran så hög som 64 procent. Det säger sig självt att så hög dödlighet är en oerhört stark urvalsfaktor.
Systemet kan förefalla utstuderat grymt, men det existerar för att det ger vissa individer genetiska fördelar. Å andra sidan är det så slösaktigt att det är sårbart för förändringar. En hanne som i stället ägnar mer tid åt att försöka skydda sin egen avkomma skulle vara guld värd för ungarna och den hona han parat sig med.
Enligt forskarna var det så som monogamin uppstod hos primaterna – som ett svar på de frekventa barnamorden. När väl ett sådant system börjat utvecklas ger det andra fördelar, som delad omvårdnad, och mycket högre överlevnad bland avkomman. Fascinerande nog är det dessutom stabilt. När monogami väl uppstått tycks det näst intill omöjligt att återgå till polygami – åtminstone bland primater.
Fakta: Barnamord
Barnamord, infanticid, är ett vanligt fenomen bland däggdjuren. Hos många arter dödar hannarna systematiskt alla ungar som de inte är fäder till själva. Hittills har det konstaterats hos en lång rad rovdjur, exempelvis kattdjur, mårddjur och björnar, samt hos många gnagare och primater.
Allra vanligast är infanticid inom arter med polygama sociala system. Däremot är det ovanligt bland monogama arter, troligen på grund av att hannen hjälper till att försvara sin avkomma.
Källa: PNAS (TT)
