Protester i den armeniska huvudstaden Jerevan efter det att avtalet med Azerbajdzjan presenterats.
Protester i den armeniska huvudstaden Jerevan efter det att avtalet med Azerbajdzjan presenterats. Bild: Dmitri Lovetsky/AP/TT

Avtal om fred möts av jubel och bittra tårar

Efter sex veckor av strider har Armenien och Azerbajdzjan enats om fred i Nagorno-Karabach. Det firas i den ena huvudstaden men skapar ilska i den andra.
– Det är inget fredsavtal utan en kapitulation, säger armeniske Vahagn Avedian till TT.

ANNONS

Både Armenien och Azerbajdzjan gör historiska anspråk på utbrytarregionen Nagorno-Karabach, som sedan 1990-talet har fungerat som en självständig stat under Armeniens beskydd. Formellt tillhör området dock Azerbajdzjan.

Och enligt det stilleståndsavtal som skrevs under tidigare i veckan får Azerbajdzjan behålla kontrollen över de områden som landets militär har erövrat. Armeniska och Armenientrogna styrkor måste dra sig tillbaka från vissa andra områden, men får behålla en del.

Efter nyheten utbröt fest på gatorna i Azerbajdzjans huvudstad Baku. På distans firade också Ayda Amir Hashimi, uppväxt i Baku men sedan 21 år boende i Sverige.

– Det är glädje, så mycket glädje. Nu kommer dödandet att upphöra och flera områden befrias från den armeniska militära ockupationen, säger azerbajdzjanskan till TT och syftar på Armeniens militära närvaro.

ANNONS

Hon gläds i synnerhet över att Azerbajdzjan har återfått kontrollen över den kulturellt viktiga staden Susja, utbrytarregionens andra största stad.

– Jag sade till min sjuåriga dotter att vi kunde åka tillbaka till Susja, staden jag har berättat så mycket för henne om. Hon föreslog att vi kunde resa en midsommarstång där för hon älskar midsommar, det gjorde mig glad.

Kulturellt viktig stad

Det är inte bara Ayda Amir Hashimi som vill tillbaka till Susja. Hundratusentals etniska azerer flydde från området under striderna på 1990-talet, många av dem kan nu tänkas vilja återvända.

– Flera av dem har sparat sina hemnycklar i 30 år och nu kan de äntligen åka tillbaka till sina barndomshem, säger Ayda Amir Hashimi.

Hon tror inte att det kommer att utgöra ett problem för de etniska armenier som bor i området.

– Fredsavtalet grundar sig på internationell rätt, både azerer och armenier har rätt att bo i de här områdena. Ingen kommer att behöva flytta, Azerbajdzjan har ingen sådan monoetnisk tanke, hävdar hon.

"En sorglig konsekvens"

Armeniske Vahagn Avedian, som forskar inom fred och konflikt och jobbar som sakkunnig på Armeniska riksförbundet i Sverige, har dock en annan syn.

– I Susja och andra städer som nu är under azerbajdzjansk kontroll har många armenier redan flytt striderna. Att de skulle känna sig välkomna tillbaka till områden under azerbajdzjansk kontroll är inte sannolikt, säger han.

ANNONS

– De här människorna har ju dödat varandra under sex veckors tid och det finns vittnesmål om hemska krigsbrott.

Av samma skäl tror han att det kommer att bli svårt för de etniska azerer som flydde från området att återvända på det sätt som Ayda Amir Hashimi hoppas på.

– Det går så klart åt bägge håll. Jag kan tänka mig att många azerer har delade känslor inför att återvända till en stad där de kommer att vara i tydlig minoritet efter allt som hänt, säger Vahagn Avedian.

– Det är en sorglig konsekvens av kriget. De senaste åren har man vaggats in i en känsla av att det kanske går att leva sida vid sida och försonas men nu har det smulats sönder helt, menar han.

Protester i Jerevan

Vahagn Avedian är långt från ensam om att vara pessimistisk till avtalet. Medan det jublas i Baku är tongångarna annorlunda i den armeniska huvudstaden Jerevan.

– Besvikelsen är stor i Armenien och anklagelser om förräderi haglar tätt, säger Avedian och tillägger att han anser att man bör avstå från den typen av anklagelser som enligt honom speglar det känslomässiga läget snarare än konkreta fakta.

– Det är inte ett fredsavtal, det är en kapitulation, milt sagt. Som jag ser det så är utgångspunkten för en fredlig lösning längre bort än någonsin och en etnisk rensning av området ett steg närmare.

ANNONS

I tisdags stormade arga folkmassor det armeniska parlamentet och kraven på premiärminister Nikol Pasjinjans avgång växer sig starkare för var minut.

– Vad som händer med makten i Jerevan kommer att ha stor påverkan för det som händer härnäst i konflikten, detta är långt ifrån över, säger Vahagn Avedian.

Ida Vanhainen/TT

Azerbajdzjanska Ayda Amir Hashimi hoppas att fredsavtalet ska sätta ett stopp för striderna.
Azerbajdzjanska Ayda Amir Hashimi hoppas att fredsavtalet ska sätta ett stopp för striderna. Bild: Amir Nabizadeh/TT
Armeniske Vahagn Avedian vittnar om att besvikelsen i Armenien är stor efter fredsavtalet med Azerbajdzjan.
Armeniske Vahagn Avedian vittnar om att besvikelsen i Armenien är stor efter fredsavtalet med Azerbajdzjan. Bild: Privat/TT

Fakta: Konflikten i Nagorno-Karabach

Både Armenien och Azerbajdzjan gör historiska anspråk på Nagorno-Karabach.

Konflikten går långt tillbaka i tiden och hela området hamnade under ryskt styre i början av 1800-talet. Våldsamma sammandrabbningar övergick i fullt krig efter det att Armenien och Azerbajdzjan utropat sig som självständiga stater 1991 i samband med Sovjetunionens kollaps.

Nagorno-Karabach förklarade sig självständigt samma år, men det har inte erkänts av omvärlden – inte ens av Armenien. I realiteten fungerar området som en självständig stat under Armeniens beskydd.

Uppemot 30 000 människor, framför allt azerer, dog under Nagorno-Karabach-kriget som pågick fram till 1994.

Det var med hjälp av Ryssland som en vapenvila kunde ingås 1994. Sedan dess har fredsförhandlingar pågått, men något fredsavtal har inte skrivits, konflikten är inte löst och striderna har fortsatt att blossa upp.

Området tillhör formellt Azerbajdzjan, men majoriteten av de 150 000 invånarna är armenier.

Källa: Landguiden/UI

Fakta: Avtalet om Nagorno-Karabach

Överenskommelsen som Azerbajdzjan och Armenien, plus medlaren Ryssland, har undertecknat beskrivs av många som ett freds- eller stilleståndsavtal. Dokumentets status är dock något oklar, och på ryska Kremls webbplats kallas det helt enkelt ett uttalande.

Det stipulerar att alla fientligheter ska upphöra från och med den 10 november 2020. Azerbajdzjan får behålla flera erövrade områden. Armenien måste lämna en del områden som landet har hållit – vad som ska ske med dessa framgår inte. Andra landsändar har "ingen planerad överlämning" till Azerbajdzjan, vilket alltså innebär att Armenien i alla fall tills vidare får behålla dem.

Lapptäcket av de olika sidornas landområden ska övervakas av det som kallas fredsbevarare, ungefär 2 000 ryska soldater. Den styrkan har ett mandat på fem år, med automatisk förlängning om ingendera part säger upp det.

Källa: Kremlin.ru, The New York Times

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS