Sir Kim Darroch har en lång diplomatisk karriär bakom sig, både på UD och på andra centrala positioner. Han utsågs till ambassadör i Washington - den mest prestigefyllda ambassadörsposten inom diplomatin - 2015 under Barack Obamas sista tid som president.
När Donald Trump tillträdde 2017 meddelade han att Darroch borde lämna och ersättas av Brexitförespråkaren Nigel Farrage. Theresa May svarade då att Storbritannien redan hade en utmärkt ambassadör och att ett byte på posten inte var aktuellt.
Persona non grata
Att ett värdlands regering öppet uttrycker önskemål om en särskild ambassadör tillhör ovanligheterna, men det var redan då tydligt att Trump ogillade att inte May följde hans instruktion. Att utvisa en ambassadör som ”persona non grata”, icke önskvärd, finns däremot med som en del i den diplomatiska regelboken, men då skall det handla om allvarliga överträdelser och inte bara om tyckanden eller bedömningar.
När nu Kim Darroch avgår - sedan Trump sagt att den amerikanska administrationen inte vill ha med den brittiske ambassadören att göra - blir det en praktisk nödvändighet eftersom ambassaden inte längre kan fungera utan relationer med Trump - regeringen.
Några beskrivningar av Donald Trump finns också, han sägs vara osäker och leda ett dysfunktionellt Vita hus.
Den läckta diplomatposten från ambassadören, som upprört Trump, innehåller i sak ungefär det som rapporterats i medierna. Det handlar om den kaotiska stämningen i Vita huset under 2017 och 2018. Av detta följer hur den brittiska regeringen bör hantera den nye presidentens irrationella utrikespolitik och vad som kan förväntas av den amerikanska administrationen framöver.
Några beskrivningar av Donald Trump finns också, han sägs vara osäker och leda ett dysfunktionellt Vita hus.
Det är rimligt att tro att flertalet utländska ambassadörer i Washington spunnit sina hemligstämplade rapporter till respektive Utrikesdepartement på samma tema under den här perioden och även senare. Det är också deras uppgift att förse hemmaregeringen med så mycket information som möjligt och gärna det som finns bakom kulisserna. På det sättet kan statschefer, premiärministrar och statsministrar få den insyn som behövs för förberedelserna inför kommande besök i Washington och inför olika förhandlingar.
Inte läcka ut
USA:s ambassadörer gör samma sak i de länder där de är stationerade i. Allt förutsätts dock förbli hemligt och inte läcka ut. Wikileaks läckte dock en omfattande amerikansk dokumentation med en mängd ambassadörsrapporter som i varierande grad var känsliga, bland annat hur USA samarbetade med olika länder i stora avlyssningsoperationer och hur USA vid sidan av det även avlyssnade utländska ledare till vilka hörde den tyska kanslern Angela Merkel och hennes privata mobiltelefon.
Personbeskrivningar brukar vara särskilt giftiga. Den amerikanske ambassadören i Stockholm - som var mycket uppskattad i Sverige - skrev i en hemligstämplad rapport som läckte ut vid detta tillfälle att utrikesminister Carl Bildt var en liten hund med en stor hunds attityd.
Högst status
Den brittiska ambassaden i Washington är navet i det diplomatiska sociala livet i den amerikanska huvudstaden. Ingen annan ambassad kan matcha den brittiska och har i decennier - och oberoende av ambassadör och president i Vita huset - högst status.
Till den brittiska ambassaden kommer medlemmar av administrationen, ministrar och andra inflytelserika personer som inte besvärar sig med att komma på middagar till andra ambassader.
Den förra utrikesministern Condoleezza Rices inbjöds till exempel på ”en vardagsmiddag” på sin 50 -årsdag till den brittiske ambassadören, en middag som förvandlades till en överraskningsfest med toppnamnen i Washington och där en för kvällen specialsydd klänning av designern Oscar de la Renta väntade på jubilaren.
Maktkamp
Att Donald Trump återigen öppet uttrycker vem han vill se som brittisk ambassadör i Washington är möjligt. Men han kan också avvakta den maktkamp som utkämpas inom det konservativa partiet. De läckta dokumenten från ambassadör Kim Darroch är troligen en del i denna interna uppgörelse för att det skall bli möjligt att rensa ut det mesta från den avgående premiärministern Theresa Mays tid.
Nigel Farrage säger att han inte längre är intresserad av ambassadörsposten men Boris Johnson - som ofta prisar Donald Trump - tros snegla på Washington om han skulle misslyckas med att bli ny partiledare och premiärminister efter May.
