Med strålande utsikt över huvudstaden Tirana skiner det glatt om Mario Mariani, en av EU-kommissionens topptjänstemän i Albanien.
- För tillfället är vi i en väldigt spännande fas. Vi är mycket glada över den positiva rekommendationen från kommissionen om att inleda medlemskapsförhandlingar och nu hoppas vi att den ska få stöd från Europeiska rådet (stats- och regeringschefernas toppmöte) i slutet av juni, säger Mariani från kontorsrummet på 16:e våningen.
Ett EU-medlemskap för Albanien har länge setts som något som kommer att dröja lång tid, om det ens någonsin kan bli aktuellt. Det en gång totalslutna lilla kommunistriket har kämpat hårt med fattigdom, korruption och organiserad brottslighet.
Beslut väntar
På senare år har ändå utvecklingen skyndats på. Inte minst prisas just nu den process med att granska alla domare och åklagare och deras meriter och insatser som inletts med stöd från EU och FN.
- Det här är nödvändigt inte bara för EU-närmandet utan också för utvecklingen av hela landet, anser Mariani.
- Rättsstatsprinciper, god förvaltning och fungerande polis- och rättsväsende bygger upp samhället och skapar också utrymme för investeringar.
Frågan om att låta Albanien och Makedonien få börja förhandla om EU-medlemskap ska tas upp på EU:s toppmöte i Bryssel den 28–29 juni. Många EU-länder är fortsatt tveksamma – vilket fått albanerna att lobba intensivt för sin sak.
"Vi räknar med länder som Sverige för att fortsätta stå upp för argumentet att vi måste undvika ett vakuum i västra Balkan i det här läget av osäkerhet och ökad inblandning utifrån", hälsar utrikesminister Ditmir Bushati till TT via e-post.
Turkiskt intresse
Dagens Albanien är ett oerhört sekulärt land efter kommunisttidens statsateism. Snaggade frisyrer och tajta t-tröjor är överlägset mycket vanligare än skägg och huvuddukar i Tirana.
Samtidigt intresserar sig Turkiet allt mer för det muslimskt dominerade landet, på liknande sätt som Ryssland investerar i slaviska grannländer som Serbien och Montenegro.
- Turkiet investerar tungt i Albanien. Vi har en ny moské i centrum, de renoverar den gamla, flygfältet är byggt med turkiska pengar och de trycker också på med "mjukt inflytande": tv-serier, historia och kultur, konstaterar statsvetaren Alba Brojka.
- Det är inte nödvändigtvis negativt eftersom vi redan har en muslimsk majoritet, men det skapar frågor om hur man spelar ut och använder inflytandet. Och det är också en anledning till att vi behöver ett ja till att inleda förhandlingarna med EU, anser Brojka.
EU knuffar på
På EU-kontoret oroar sig Mario Mariani för en rejäl albansk besvikelse om förhandlingarna dröjer. Å andra sidan skulle det i vilket fall som helst ändå dröja många år innan samtalen kan krönas med ett EU-medlemskap.
Fram till dess hoppas EU-kommissionen fortsatt kunna "knuffa" landet i riktning mot EU.
- Vi måste inte vänta till medlemskap. Det finns mycket som vi kan börja jobba med redan nu för att integrera Albanien i EU:s program och system, vilket också är i vårt intresse, till exempel vad gäller säkerheten, anser Mariani i Tirana.
Fakta: Länderna på väg mot EU
EU har för tillfället 28 medlemsländer, men blir 27 när Storbritannien utträder från den 29 mars 2019. Samtidigt finns en rad länder i sydöstra Europa som hoppas på EU-medlemskap.
Montenegro och Serbien förhandlar formellt om medlemskap sedan 2012 respektive 2014. För Albanien och Makedonien har EU-kommissionen föreslagit att förhandlingar nu ska inledas. Även Bosnien-Hercegovina och Kosovo räknas som potentiella EU-medlemmar, men har betydligt längre kvar till att få förhandla.
Även Turkiet förhandlar formellt om EU-medlemskap, sedan 2005. På senare år har emellertid diskussionerna frusits på grund av europeiskt missnöje med president Recep Tayyip Erdogans politiska riktning.
Bakgrund: Balkan – mellan EU, Ryssland och Turkiet
De sex länder på västra Balkan som för tillfället står utanför EU har i århundraden befunnit sig i ett gränsland mellan öst och väst. Det som under Antiken kallades Illyrien utgjorde Albanien och större delen av forna Jugoslavien, dit olika slaviska stammar vandrade in under tidig medeltid. När sedan det osmanska riket avancerade framåt från nuvarande Turkiet på 1400-talet blev området en frontlinje, även religiöst mellan ortodox kristendom och islam. Samtidigt ryckte det österrikiska väldet fram norrifrån.
Under det osmanska rikets försvagning under 1800-talet växte nationalismen på Balkan, varpå Serbien och Montenegro återfick sin självständighet 1878, med stor hjälp från det dåvarande Tsarryssland. Även Albanien bröt sig loss 1912. Efter första världskriget ingick Serbien, Bosnien, Kosovo, Montenegro och Makedonien i det förenade Jugoslavien fram till 1990-talets blodiga krig. Kosovo slet sig i princip loss från serbiskt styre under 1999, medan Serbien och Montenegro delades efter en folkomröstning 2006.
Dragkampen om inflytande i området pågår fortfarande. Ryssland har traditionellt agerat till stöd för slavisk nationalism i främst Serbien, Bosnien, Montenegro och Makedonien – och har till och med anklagats för delaktighet i ett kuppförsök i Montenegro häromåret. Turkiet har i sin tur stöttat muslimska bosnier och albaner. Sistnämnda folk är även majoritetsbefolkning i Kosovo och utgör starka minoriteter i södra Serbien och västra Makedonien. Från Västeuropa trycker EU på för att leda länderna mot EU-medlemskap, samtidigt som även Kina på senare år investerat tungt i området.
