Det kubanska kommunistpartiets åttonde kongress pågår. Efter helgen har landet för första gången på 62 år en ledare som inte heter Castro.
Raul Castro stod i Fidels skugga, men med inflytande och makt. Som arméchef och lojal, pålitlig och närmaste rådgivare, som övertygad marxist-leninist. När brodern blev sjuk och svag tog han över. De senaste åren har han varit kommunistpartiets förste sekreterare. Nu lämnar han över till en yngre generation som är "full av passion och antiimperialistisk anda".
– Jag tror varmt på mina landsmäns styrka och exemplariska natur och förståelse, och så länge jag lever kommer jag att vara redo att med min fot i stigbygeln försvara fäderneslandet, revolutionen och socialismen, sade Raul Castro på fredagen till partimedlemmar i Havanna.
LÄS MER:Castro-epoken slut efter 60 år vid makten
Kommunistpartiet är allsmäktigt på Kuba. Fidel avled för över fyra år sedan och Raul fyller 90 i juni. De är symboler för den revolution som ständigt åberopas i nyheter och propaganda, i bilder, tal och slagord på murar och husväggar.
– Partiet utgör en garanti för nationell enhet och en syntes av idealen om värdighet, social rättvisa och oberoende hos generationerna av patrioter som föregick oss och de som har försvarat oss under alla dessa år av kamp och seger, sade andre sekreterare Machado Ventura i ett öppningsanförande.
Men Raul Castro är en av allt färre ur den historiska kubanska generationen som bär egna vittnesbörd om hur det var. Nostalgi och högtravande hyllningar är inte heller ett botemedel för de akuta svårigheter som Kuba står inför: smitta, matbrist och köer, den värsta ekonomiska krisen på 30 år med turistindustrin på sparlåga. USA:s sanktioner är kvar och leveranserna av subventionerade drivmedel från det isolerade Venezuela, en livlina för Kuba, sinar.
Samtidigt spelar sociala medier en allt viktigare roll även på Kuba. Med det sprids budskapet från framför allt yngre oppositionella som vill kunna utvecklas i ett fritt och demokratiskt samhälle, få uttrycka sina åsikter om föra fram politiska alternativ.
Många känner sig svikna av staten
Det är detta Kuba som Raul Castro lämnar ansvaret för under devisen ”kontinuitet och enhet". Han har tagit initiativ till ekonomiska reformer för att fler ska kunna söka tillstånd att tjäna sina egna pengar på arbete och inte behöva statliga bidrag och ransoner. En valutareform ska skapa en peso, inte ett djupt orättvist och segregerande system där vanliga kubaner har pengar som är mindre värda och utlänningar och kubaner som arbetar för utlänningar har andra sedlar som är lika mycket värda som utländsk hårdvaluta.
Problemet är att det fungerar inte, eller i varje fall mycket dåligt. Priserna stiger mer än inkomsterna, varor blir oåtkomliga och hyllor töms. Fråga en ensamstående pensionär i Havanna och bli mörkrädd av svaren. Människor som är betydligt yngre än Raul Castro välkomnade rebellerna till Havanna som befriare. De trodde på dem, följde dem. Men trots framsteg inom hälsovård och skola känner sig många svikna av en stat som under år av umbäranden inte infriar förväntningarna.
Under kongressen förs intensiva diskussioner för att hitta en väg framåt. Eller som det som heter enligt Granma: ”den kubanska ekonomiska och sociala modellen för socialistisk utveckling och genomförandet av riktlinjerna för partiets ekonomiska och sociala politik och revolutioner”.
– Ingen vet vad som kommer. Ingen vet hur det kommer att vara att inte ha denna Castro-familjedynamik i hjärtat av Kuba efter 60 år, säger den kubanskfödda historikern och författaren Ada Ferrer enligt Al Jazeera.
Den 60-årige Miguel Díaz-Canel efterträdde Raul Castro som president 2018. Nu väntas han även bli ledare för partiet.
Hoppas på Biden
Efter Barack Obamas historiska besök och möte med Raul Castro i Havanna för fem år sedan skedde mycket snabbt: amerikansk turism, flyglinjer, kryssningstrafik, investeringar, byggen och samarbetsplaner. Det blev en stor inkomstkälla för den kubanska staten och militären, som kontrollerar industrin. Men det blev också en möjlighet och stimulans för människor som är beroende av utlänningarnas pengar. Obama och hans vicepresident Joe Biden trodde att det gynnar det kubanska folket och att öppna förbindelser på sikt påverkar politiken.
Obamas efterträdare Donald Trump trodde tvärtom och återgick till det gamla. Han satte kommunistregimen i Havanna under maximalt ekonomiskt och diplomatiskt tryck. Det slog hårt redan innan pandemin.
Inför det senaste presidentvalet stödde många kubaner Joe Biden. Nu gör hans administration en översyn av relationerna. Hos många väcker det ett hopp om en återgång som kan leda framåt mot något bättre på Kuba.
