– Men vi måste självklart på sikt få stopp på spridningen av mikroplaster ut i haven.
Frågan om mikroplast i maten blev nyligen aktuell i ett examensarbete från Högskolan i Halmstad, där studenter granskat musslor och funnit dammpartiklar som skulle kunna vara små plastpartiklar.
Marinbiologen Fredrik Norén på Kristineberg i Lysekil upptäckte redan för tio år sedan att det fanns mikroskopiska plastpartiklar utmed västkusten.
– Det är inte mer mikroplast i havsmaten än i någon annan mat och de små mängderna går rätt igenom oss. Men vi måste självklart på sikt få stopp på spridningen av mikroplaster ut i haven. Vi har gjort flera undersökningar här på västkusten, som inte alls pekar på hälsovådliga mängder av plast för människan i musslor.
Forskar om mikroplaster
Tillsammans med marinbiologen Sofia Ledin ingår han i ett forskningsprojekt om marint mikroskräp, med syftet att minska halterna. Bakom projektet ligger IVL Svenska miljöinstitutet och Göteborgs universitet. Forskarnas jobb går ut på att kartlägga varifrån mikroplasterna kommer och föreslå motåtgärder.
Mikroskopiska plastartiklar i havet är en relativ ny upptäckt, men inte desto mindre ett globalt växande miljöproblem. Plastpartiklar kan komma från avfallshantering och reningsverk.
– Men ett väl fungerande kommunalt reningsverk klarar att ta bort 99,99 procent av mikroplasten, hävdar Fredrik Norén.
– Det gör inte oron mindre att vi kan konstatera att olika djur kan få i sig mikroplast när de misstar plasterna för föda. Plasten kan dessutom ha behandlats med miljöfarliga tillsatsämnen som är rena miljögifterna och allt riskerar att koncentreras uppåt i näringskedjan, säger Sofia Ledin.
– Vi vet också att det tar hundratals år för naturen att bryta ner vissa plaster. Mycket handlar därför om att vi bör minska användandet av plast i produkter och förpackningar.
Kartlägger källorna
Frågan om mikroplasterna är internationell och IVL samarbetar i flera EU-projekt om detta.
– Vi använder mycket plast och det är ett bra material. Men vi bör se till att plasthanteringen eller nedskräpningen inte avger mikroplaster.
Fredrik Norén säger att en svårighet kan bli att avgöra vem som bär ansvaret. Är det tillverkaren, användaren eller någon däremellan?
Hans mätningar i Bohuslän visar, att havet innehåller 10 000 plastpartiklar mellan 0,01 mm till 0,5 mm per kubikmeter vatten.
Bland gifter som kan hota vattnet i både havet, insjöar och dricksvatten finns perfluorerande flamskyddsmedel, som bland annat finns i skumsläckningsmedel. Det innehåller syntetiskt framställda kemikalier som också används för att impregnera kläder, mattor eller papper. Problemet är att de här kemikalierna kan brytas ner och förorena vattnet.
Farligast är båtbottenfärger
Hälsan hos olika djur i havet påverkas dock av många faktorer. Särskilt gäller det giftiga färgflagor från båtbottenfärger, lägger Fredrik Norén och skärper tonen.
– Min uppfattning är att användandet av förbjudna båtbottenfärger borde vara ett brott med fängelse på straffskalan. Även de giftinnehållande bottenfärgerna som är godkända i dag måste fasas ut på låt oss säga tio år, menar Norén.
Han tillägger också att "vi inte undersöker gifthalten i importerad mat, lika mycket som i vår egen havsmat".
– Andra studier visar ju att havsmaten är nyttig för oss, fortsätter Fredrik Norén.
Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.