Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Ett antistresshormon kan i framtiden användas som markör när man vill undersöka risken för att insjukna i bröstcancer, hoppas forskare i Lund. ARKIVBILD.

Opererades för bröstcancer – men diagnosen var fel

Efter bröstoperationen kom chockbeskedet "du har inte cancer". Nu har kvinnan anmält Bröstcentrum på Uddevalla sjukhus till IVO, Inspektionen för vård och omsorg.

Kvinnan som är i 65-årsåldern gjorde en mammografiundersökning i oktober. Man upptäckte förändringar och hon kallades till Bröstcentrum på Uddevalla sjukhus för läkarbesök och provtagning. Cellprovet analyserades under dagen medan hon väntade. Sedan kom beskedet - bröstcancer - två veckor senare operation. Vid återbesöket möttes kvinnan av ett nytt besked. "Det var ingen cancer". Kvinnan har nu gjort en anmälan om felaktig cancerdiagnos till IVO

Maria Wiksten-Ericsson, verksamhetschef på Kirurgkliniken vid Uddevalla sjukhus, kan inte kommentera det enskilda fallet men bekräftar rutinerna.

– Det är bra att kvinnan gjort en IVO-anmälan så vi kan utreda vad som hänt, säger Maria Wiksten-Ericsson. Utredningen får visa vad vi kan lära av det här. Det händer ibland att vi opererar patienter för, vad vi initialt, tror är cancer och sedan visar det sig att det inte är det, men det är sällsynt.

Bedömningen inför operation görs av bröstkirurg i samråd med radiolog och flera röntgenundersökningar samt patolog som bedömer eventuella cellförändringar. På Bröstcentrum gör man 230 - 270 canceroperationer om året. Man hade ett liknande fall för sju år sedan. Då fick en kvinna hela bröstet bortopererat. Det visade sig att hon inte hade cancer. Även då skedde en IVO-anmälan.

– Men de kunde inte konstatera något rutinfel. Cellerna man tog ut uppfattades som maligna men det var inte cancerceller. Man tar hellre det säkra för det osäkra och opererar. Opererar man inte utsätter man patienten för en större risk, förklarar Maria Wiksten-Ericsson

Då fann IVO fann inget anmärkningsvärt. Man kunde inte peka på att någon gjort fel och oberoende patologer ansåg att cellerna var svårbedömda.

– Vi vet inte vad som skett i det här fallet. Det måste utredas ordentligt

Analysen av det första cellprovet tog bara två, tre timmar. Skulle man ha kunnat ha gjort en längre analys och fått ett säkrare resultat?

– Nej det här är en standardanalys. Får patologen då en stark misstanke om att det är en tumör så får patienten cancerbeskedet.

Kan det ha skett en förväxling av prover?

– Vi kan inte utesluta något - utredningen ska vara öppen för allt - men något sådant har vi aldrig varit med om sedan vi startade verksamheten.

Gösta Rüter på IVO ska handlägga kvinnans ärende. Han säger att anmälningar om feldiagnoser från allmänheten förekommer frekvent men det är vanligare att patienter anmäler när feldiagnosen leder till ett negativt besked än som i det här fallet "positivt"

– Men det är inte alltid man finner att vården åsidosatt sin uppgift. Ingen diagnosmetod är helt säker

– En bra metod leder till rätt diagnos till 90 procent. Då är det ändå 10 procent som blir feldiagnostiserade, säger Gösta Rüter

Om cirka fem månader väntas IVO att komma med sitt utlåtande i ärendet.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.