Han bär sitt kors genom landet

Nu i december tänker han besöka flyktingförläggningar, för att förkunna ordet och tanken är att visa att alla människor i nöd är välkomna till Sverige.

Han kommer ursprungligen från Jönköping, bibelbältets hjärta i Sverige. Hans uppväxt präglades dock av sådant som inte alls påminner om frikyrklighet, trygghet och kristna värderingar.

– Nej, det var missbruk, vind för våg, hemlöshet och ett liv på gungfly på alla sätt, säger Alf Lax, som i dag kallar sig evangelist och korsvandrare. Pappa var alkoholist, mamma försvann tidigt och eftersom jag tillhör den generation jag gör, var inställningen till droger och alkohol ganska liberal.

– Alkoholen var kung, men det blev dessutom cannabis och amfetamin, tja, det mesta.

Alf lyckades dock undvika de djupaste dalarna och den värsta kriminaliteten.

Men han upplevde ändå att hans liv i hyfsad fart var på väg i en enda riktning – rakt åt helvete.

Vändningen kom dock, lite paradoxalt, efter ett möte med en kristen bartender.

– Ja, han släppte in mig i sitt liv och i sin familj. Han visade att det fanns en väg bort från det ekorrhjul jag hamnat i.

Alf mötte inte Jesus med dunder och brak, utan det var en känsla och en kärleksfullhet som smög sig på, som till slut blev uppenbar och självklar.

– Jag hittade en uppgift och en mening. Jag hamnade på behandlingshem i början av 80-talet och därefter har jag berättat min historia, min väg ur missbruket. Jag tror att jag besökt nästan vartenda fängelse i hela Sverige. Jag har berättat om min bakgrund i många olika sammanhang och funnit att mina erfarenheter kan påverka andra, kan ge inspiration till förändring.

Inga återfall?

– Jodå, men jag har lyckats kravla mig upp på banan igen varje gång. Jag har en annan trygghet i dag som gör att jag aldrig faller igenom.

Den första korsvandringen gjorde Alf Lax 2014. Då gick han från Mölndal till Stockholm. Mil efter mil med det hjulförsedda korset som enda sällskap.

– Det var tänkt att vara från Göteborg, skrattar Alf. Men hjulet på korset strejkade och jag fick ta bilen till en kompis i Mölndal som har en verkstad. Han smörjde upp grejerna.

Hur var den första vandringen?

– Jag blev sned i kroppen, fick skavsår och kramp i vaderna. Men det var samtidigt en oerhörd positivitet som möte mig. Sverige är ett land som vilar på kristna traditioner och jag upplever att vi tappat lite av de fundamenten i dag.

– Samtidigt tror jag det är bakgrunden till att vi, till skillnad från många andra ute i Europa, är så välkomnande i dag till flyktingar och människor som har det svårt.

Den andra korsvandringen ägde rum tidigare i år, då från Järntorget i Göteborg till Smygehuk, 55 mil.

– Jag tror det var 100 människor som vinkade av mig, skrattar Alf. Och då hade jag lite bättre glöd i skorna så det gick bättre.

I dagarna är det dags för korsvandring nummer tre. Nu bär det i väg till olika flyktingförläggningar runt om i Sverige.

– Efter det fruktansvärda som inträffade i Paris är det i dag ännu viktigare att lyfta fram religionens positiva och enande sidor, menar Alf.

Samtliga förläggningar som får besök drivs av Bert Karlsson.

– Bert får mycket skit i media, konstaterar Alf. Men som jag ser det gör han väldigt mycket gott. Han gör mer för flyktingarna än vad avtalen med myndigheterna kräver. I min värld är Bert en bra gubbe. Han vill tjäna pengar, men inte till vilket pris som helst. Han har ett gott hjärta.

Tore Lund