Gunbritt Patriksson, Margareta Olofsson och Arne Adolfsson har redan varit igång med baket i en timme. Degarna har de satt hemma och transporterat till Hembygdsmuseet i Kållekärr i tunnor. Arne har eldat för att ugnen ska vara perfekt varm när det är dags att grädda, bryna, brödkakorna.
Det pratas på Tjörnmål och kaka heter "kaga" och ugnen heter "umm". De berättar att det bakades minst en gång i månaden när de var små.
– Det kunde vara en av kvinnorna som tände upp sin ugn vid sju och så kom kvinnorna vart efter med sina degar, berättar Margareta.
– De frågade om de fick sitta in. Man samordnade baken på den tiden.
Det berättas anekdoter om bakning, fiske och uppväxten medan Margareta och Gunbritt gör ämnen, runda degbullar som de sedan ska kavla ut. De utkavlade kakorna läggs på en ställning där de får vila tills de ska gräddas. Det slamras med kruskaveln och stappen som gör små hål i kakan så att den inte ska bubbla sig i ugnen.
Att baka "kager" är något man gjort länge på Tjörn.
– Hela familjen var engagerad, barnen har varit med, det har gått i generationer, säger Margareta.
– Mamma tyckte att det var en revolution när hon kunde köpa färdigt bröd i affären. Och då köpte hon Skogaholmslimpa, säger Gunbritt.
Margareta och Gunbritt har använt äggostvassle som degvätska, rapsolja, vetemjöl special fullkorn och sirap i sin deg.
– En del har vanlig bröddeg, eller grovt mjöl eller socker. Helt vitt bröd bakar vi aldrig, antingen har vi råg eller graham, säger Margareta.
– Jag brukar ha i skållade havregryn, då blir det saftigt, säger Gunbritt.
Arne Adolfsson sitter vid ugnen och gräddar (bryner) kakorna. Han berättar att han redan som 13-åring fick hjälpa pappa vid ugnen. Då bakade mamman på övervåningen och Arne fick springa med kakorna mellan våningarna.
– Pappa slog med träkäppen i taket när han ville grädda en ny kaka. Då fick man fart på benen, säger Arne och skrattar.
Förr bakade de kakor som sjömännen hade med sig ut på sjön. Då förvarades de hårda kakorna i en tygsäck för att de inte skulle mjukna. Där höll de sig en vecka och som frukost ute på sjön åt man ofta "kaga i kopp", brutna bitar av hårt bröd som lades i en kopp varmt kaffe. Där lät man det suga upp en del av kaffet innan man vände upp och ner på koppen och drack upp kaffet som hamnat på fatet. Sedan tog man upp brödet, som var ljummet, ur koppen och bredde smör och honung på. I dag är det lite vardagslyx över det.
De har lärt sig hantverket i generationer och när de började kunde den äldre generationen vara noga med att ha det på sitt vis. Men dessa regler har under årens lopp luckrats upp.
– Jag tror att vi har förenklat mycket genom åren och upptäckt att det fungerar ändå, säger Gunbritt.
Margareta berättar om ett minne från när hon gjort sina första ämnen:
–Det var en granntant som tog upp brödämnena och såg att de inte var släta under och då sa hon att "de grännar åt dig" (skrattar åt dig) och det var inte bra.
– Det var en stolthet att kunna baka och göra det bra, säger Gunbritt.
