– Kärlek på gång, utropar den svenska före detta krögaren Kurdawan Chaomar när det blir dags för volontärer att servera den varma grytan till förbipasserande flyktingar.
Ett tiotal volontärer har byggt upp ett soppkök på en åker längs med vägen. Några meter längre ner har ett hundratal poliser bildat en kedja på vägen framför ett tusental flyktingar som är på väg från Serbien till Kroatien. Med många timmars mellanrum tillåts några hundra flyktingar åt gången att lämna den massiva kön för att ta sig vidare de 17 kilometrarna till flyktinglägret i Opatovac.
I klungan av flyktingar syns barn, gamla och sjuka. Ibland går det bussar, ibland inte.
– Igår körde vi sjuka och små barn. Vi valde ut dem som var under fyra år. Men det var ändå jättemånga som fick gå, kanske 90 procent, säger volontären Vera Telemo från Fiskebäckskil.
För fem dagar sedan körde hon ner med bil för att hjälpa volontär-gruppen Hjälp Jocke att hjälpa. Idag hjälper hon två svenska kockar och en krögare med att hacka grönsaker och att dela ut varm mat.
– Vem som helst kan hjälpa till. Det är bara att hugga tag i någon med reflexväst och fråga vad som ska göras. Oftast handlar det om något så enkelt som att dela ut vattenflaskor, bre mackor eller att dela ut filtar.
Efter att ha åkt buss eller vandrat möts nyanlända flyktingarna av poliser som föser dem vidare mot kön som leder in i flyktinglägret. Att komma in går fort men det tar längre tid att sig ut. Vid utgången är det trångt och kravallpolisen skriker och använder ibland pepparspray.
– Sitt ner! Sitt ner! skriker en polisman som har batongen nära tillhands. Men flyktingarna måste gå via lägret för att få en plats på bussen till den ungerska gränsen. Bussar töms och tomma bussar fylls men många tycker att processen är för långsam.Inne i lägret vid gröna armétält sitter några syriska män och protesterar. På röda liggunderlag till plakat har de skrivit: Vi är människor inte djur, släpp ut oss, Var är Europa!
Omar Hayo är en syrisk bränsleingenjör som berättar att situationen i flyktinglägret är mycket dålig. Tillsammans med sina vänner överväger de att fly.
– Det är för mycket folk och kösystemet till bussen fungerat inte. Samtidigt behandlar polisen oss snarare som får än som människor, säger Omar Hayo.
Vid den folktäta utgången, bakom stängsel och taggtråd, bärs 17 avsvimmade människor ut inom en dryg timme. Ibland med bår, ibland med en polis i varje lem. Det är brist på vatten samtidigt som familjer splittras när bussarna ska bordas.
Enligt Lydia Gall från Human rights watch är det ett stort problem att familjer ofta splittras i just Kroatien. Flyktinglägret är också noga bevakat och av poliser och ingen tillåts lämna samtidigt som de inte får information om hur länge de måste vara kvar. Men i flyktinglägret hörs inte bara polisers skrik och frustrerade människor. Ibland syns ljusa avbrott med lekande barn, människor som spelar musik och skämtar. Också volontärernas helhjärtade engagemang sätter en positiv färg på den katastrofala tillvaron. Vid gränsen har det blivit natt och polisen släpper fram ytterligare ett hundratal flyktingar.
– Kärlek på gång, ropar Kurdawan Chaomar när den nya grytan ska serveras.
En del flyktingar gör en utmattad rusning mot vatten och mat innan de skyndar vidare för att ta plats på de sista bussarna mot flyktinglägret där ytterligare timmar ovisshet väntar. Kindstrand
