Skam ska få peruaner att följa coronaregler

– Den här informationskampanjen är riktad till de ansvarslösa, de som fortsätter bryta mot regeringens bestämmelser, som fortsätter att gå ut och dansa, fira födelsedagar, spela fotboll, de som inte håller avstånd eller bär munskydd.

Så lät det när president Martín Vizcarra nyligen presenterade sin regerings senaste tilltag för att försöka bromsa smittspridningen.

Ungdomar som umgås på gatan och en flicka som kramar om sin mormor finns bland de som pekas ut i dramatiska videoklipp. En "hård kampanj" riktad till "den oansvariga medborgaren", enligt regeringens egen beskrivning.

Lanseringen sker efter en omskakande tragedi i slutet av augusti, då 13 ungdomar dog i paniken som uppstod när polisen avbröt en illegal fest i huvudstaden Lima. Många av deltagarna har testat positivt för covid-19 och händelsen har väckt en hätsk debatt om de som genom lättsinnighet anses förhindra att landet får kontroll över pandemin.

Svårt stanna hemma

Smittspridningen är onekligen alarmerande. Med närmare 30 000 avlidna bland en befolkning på 32 miljoner har Peru den högsta dödligheten per capita i världen, om man bortser från ministaten San Marino.

När viruset började spridas i Latinamerika i mitten av mars visade regeringen handlingskraft genom att bli först i regionen med att införa ett allmänt utegångsförbud. Militären skickades ut på gatorna för att kontrollera så att det följdes.

Men att översätta en nedstängning likt den i Italien eller Spanien till ett land där 70 procent av de arbetsföra jobbar inom den informella sektorn, och därmed saknar sociala skyddsnät, skulle visa sig omöjligt. Miljoner människor är beroende av små dagliga intäkter – som gatuförsäljare, som städare, eller som daglönare på byggen, i gruvor och på åkrar – för att kunna ställa mat på bordet.

Bara under de två första månaderna greps tiotusentals människor för att ha brutit mot karantänsreglerna.

Många saknar sjukvård

Regeringen beslutade om visst ekonomiskt stöd till de mest utsatta. Men utbetalningarna försvårades av att en majoritet saknar bankkonto.

Och när virusspridningen tog fart stod det klart att den offentliga sjukvård som riktar sig till de fattiga inte hade kapacitet nog att fånga upp smittade och behandla alla sjuka. Peru satsar runt 3 procent av bnp på hälso- och sjukvård, enligt de senast tillgängliga siffrorna från Världsbanken – en av de lägsta andelarna i Latinamerika, och tre gånger mindre än Sverige.

Därtill har det varit brist på både syrgas, läkare och intensivvårdsplatser.

Svårast är situationen för ursprungsbefolkningen på landsbygden och i Amazonas, där många helt saknar tillgång till konventionell sjukvård. I en av de värst drabbade städerna, Pucallpa, har man tvingats gräva vad som liknar massgravar, rapporterar nyhetsbyrån The New Humanitarian.

"Skyller ifrån sig"

Att peka ut enskilda oansvariga som det största problemet är ohederligt, anser kritiker av regeringens nya informationskampanj.

– Det är att skylla ifrån sig att vända detta mot individer när det i grunden handlar om strukturella problem, säger Carmen Blanco, Perukännare och talesperson för Latinamerikagrupperna, till TT.

– Om jag var fattig skulle jag också bryta mot reglerna om alternativet var att stanna hemma och svälta, tillägger Carmen Blanco, som också är företrädare för Feministiskt initiativ.

Det är bra om myndigheterna lyckas väcka en känsla av allvar hos fler, anser den peruanske sociologen och kommunikationsexperten Sandro Venturo. Men den skuldbeläggande tonen riskerar att undergräva tilliten.

– Genom att stigmatisera en särskild grupp gör kampanjen bara att alla andra kommer att tänka att "det här gäller inte mig, det gäller de där andra", säger Venturo till nyhetsbyrån Efe.

– I stället för att göra oss mer försiktiga, hamnar vi i försvarsställning.

Mattias Mächs/TT