Han tvekar men sticker sedan nålen i en av de prickiga ballongerna. Pang! I skuggan mellan raderna av containrar smäller treårige Sevan Shekhi, från Syrien, ballong på ballong samtidigt som han skrattar så att han kiknar och de grönblå ögonen glittrar. Mamma Manal, 31, står i dörren till den container som utgör familjens bostad. Hon ler, men torkar samtidigt ett par tårar.
– Idag är Sevan väldigt lycklig, säger hon tyst i samma stund som nålen träffar nästa ballong. Vi befinner oss i ett flyktingläger i den lilla hamnstaden Skaramagas en bit utanför Greklands huvudstad Aten.
Det är Sevans födelsedag – och drygt ett år har gått sedan pojken Alan Kurdis kropp hittades på en strand i Turkiet. Den riskfyllda båtresan Sevans familj gjorde tidigare i år, när de satte sig i en gummibåt lik den som sjönk med Alan i, vill hans föräldrar inte tänka på.
– Det gick inte att stanna i Syrien, i kriget… det kommer aldrig att ta slut, säger pappa Mohammad Shekhi, 38, och låter uppgiven.
– Här är bättre, även om man inte kan ha ett normalt liv här heller. Men vi har tur att familjen vi delar container med är så bra, lägger Mohammad till.
Han lutar sig mot den våningssäng som upptar en stor del att det lilla rummets yta. Från grannrummet hörs barnskrik. Eftersom det bara finns luftkonditionering i det ena rummet måste dörrarna stå öppna. Containerns enda diskho finns hos den andra familjen. Det blir långa dagar på liten yta, särskilt för en treåring som Sevan med spring i benen. Den tryckande grekiska hettan gör det svårt att vistas utomhus. Lägret är en öppen plats där det i princip är omöjligt att finna skugga.
– Men på kvällen brukar vi promenera vid vattnet, säger Mohammad med ett svagt leende. I Grekland finns idag över 58000 flyktingar som alla fastnade i landet när Europa stängde sina gränser. Asylprocessen tar tid, informationen till flyktingarna är bristfällig.
– Det är psykiskt svårt, säger Mohammad. Vi har ingen aning om vad som kommer att hända, vi kan bara vänta. Familjen har fått tid för ett möte via Skype. Det är en del i asylprocessen och ska ske inom några veckor. Mer vet de inte. Men efter månader av total ovisshet är det åtminstone ett steg i rätt riktning. Även om hopplösheten i lägret i Skaramagas näst intill går att ta på, så lever trots allt drömmen om ett bättre liv kvar hos de flesta.
– Innan kriget hade vi ett fint liv, säger Mohammad. Nu hoppas jag bara att vi ska få komma till ett land där barnen kan få en framtid, där vi kan leva i lugn och ro – och jag önskar att det blir fred. Men jag tror aldrig att vi kommer att kunna återvända till Syrien.
I lägret i Skaramagas delar militären ut mat tre gånger per dag men Mohammad beskriver den som näringsfattig. Tidigare har vi mött en liten flicka som just hämtat familjens lunch. I hennes korg skymtade matlådor med ris och några inplastade fetaostbitar. Ett par driftiga unga killar har öppnat en liten falafelkiosk. Sevans familj har fått tag i en kokplatta och försöker laga sin egen mat så gott det går.
– Jag sålde en av mina guldringar för några veckor sedan, berättar Manal. Här gillar jag inte guld…
Hon snurrar lite på den ring hon fortfarande har kvar på fingret och lägger sedan till:
– I Syrien gjorde jag det. Men här är det bättre att få pengar till barnen.
Sevan räcker mig en av de ouppblåsta ballongerna, en rosa med vita prickar. Han ber mig blåsa upp den men utbrister snart det räcker, det räcker. Han vill dock inte att jag knyter ihop ballongen och så fort han fått den i sina små händer släpper han den så att den flyger iväg genom rummet. Han skrattar, springer för att hämta ballongen igen och därefter gör vi om proceduren sju gånger till.
Lillebror Avan tittar på med stora ögon och skrattar även han.
– Det är inte bra här, säger Manal. Men när jag ser Sevan och Avan glada, som nu, vill jag gråta av glädje.
Fakta: Så många har sänts tillbaka
Den 17 augusti hade 476 personer förts åter till Turkiet från Grekland i enlighet flyktingöverenskommelsen, de flesta från Pakistan och Afghanistan.
Turkiet hade sänt vidare 1061 personer till EU-länder. Största mottagare var Tyskland (437), Sverige (264), Nederländerna (85) och Italien (70).
Om trafiken minskat mellan Turkiet och Grekland har den ökat mellan Afrika och Italien. Under årets första sju månader kom knappt 95000 människor över Medelhavet.
An hittills 276 000 anlända i år är 30 procent från Syrien och 15 provent från Afghanistan.
EU-länderna enades i höstas om att inom unionen omfördela totalt 160000 asylsökande som kommit till främst Grekland och Italien. Den 10 augusti hade 3856 omfördelats.
Källa: International Organization for Migration, IOM.
