USA, Sovjet/Ryssland, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Belgien, Holland, Kanada, Brasilien, Saudiarabien.
Det är några länder vars regeringar under någon period stödde Saddam Hussein. Och ska man lägga till länder vars storföretag gjorde affärer med honom blir listan ännu längre. Sverige, till exempel.
Vi kommer aldrig att få höra Saddam Husseins svar på intressanta frågor. Till exempel:
Vilka budskap och löften hade Donald Rumsfeld med sig från president Ronald Reagan?
Hur nära var hans kontakter med den dåvarande borgmästaren i Paris, Jacques Chirac?
Hur involverad var den västtyska regeringen när Irak fick hjälp att utveckla kemiska stridsmedel?
Vad fick premiärminister Thatcher att be brittiska företag att hjälpa till med tvångsförflyttningen av de så kallade träskaraberna?
Och varför lät president Bush den äldre amerikanskt flyg beskydda de irakiska stridshelikoptrar som 1991 mejade ner tiotusentals shiamuslimer som gjort uppror?
Symbol för ondska
I 20 år var Saddam Hussein västvärldens gunstling, fram tills han 1990 invaderade Kuwait och plötsligt blev ett hot mot oljeförsörjningen. Då blev han en symbol för den ondska och det tyranni som omvärlden tidigare hade blundat för.
Man kan dela in Saddam Husseins 33-åriga regim i två perioder:
De "gyllene åren" på 1970-talet.
Krigen och den förödelse av Irak som blev följden.
Under 1970-talet använde Saddam Hussein Iraks oljemiljarder för att rusta upp inte bara krigsmakten utan också landet. Han lät bygga bostäder, skolor, universitet, sjukhus och fabriker. Han tvingade igenom ett av historiens snabbaste och mest lyckade program för att utrota analfabetismen bland vuxna. Han gav order om att kvinnor inte bara skulle få studera utan också få arbeta som domare, officerare och piloter.
Och när Saddam Hussein gav en order, då lydde man. Annars blev man inte långlivad.
"Orsakar förödelse"
Han föddes våren 1937 i en by utanför staden Tikrit norr om Bagdad. Fadern försvann innan Saddam föddes och han växte upp med en brutal styvfar som av byborna kallades för Hassan Lögnaren. Hans eget namn, Saddam, är ovanligt och betyder ungefär "den som orsakar oväntad förödelse".
När han var tio år flydde han till sin morbror som lät honom börja skolan. Morbrodern var en hängiven nationalist som tvingats lämna sin tjänst som officer efter ett misslyckat kuppförsök. Han fick den unge Saddam intresserad av politik och engagerad i det då socialistiska baathpartiet.
Redan som 19-åring deltog Saddam i sitt första kuppförsök. Tre år senare, 1959, tvingades han fly till Egypten sedan han misslyckats med att mörda presidenten.
Under 1960-talet, när han var tillbaka i Irak, gjorde han en snabb karriär inom partiet, ökänd som lönnmördare och tortyrexpert. Vid 32 års ålder blev han 1969 vice ordförande i baathpartiet som då tagit makten. Året därpå var han vicepresident. President Ahmed al-Bakr var ofta sjuk och överlät det dagliga styret åt sin unge släkting.
Saddam Hussein arbetade 18-20 timmar om dagen och mycket effektivt - han hade fotografiskt minne och en naturlig fallenhet som organisatör. Han var metodisk, outtröttlig och skoningslös. Alla verkliga eller inbillade meningsmotståndare avskedades eller mördades. Alla nyckelpositioner besattes av klanfränder från Tikrit - ju närmare släkt, desto större inflytande. De allra viktigaste positionerna gav han till sina halvbröder och, så småningom, åt sönerna Uday och Qusay.
Dödade 450
Från omkring 1973-74 var Saddam Iraks diktator även om det dröjde till 1979 innan tog över presidentposten. Därefter utvecklades hans storhetsvansinne till fullo. Personkulten blev viktigare än Iraks utveckling. Han hävdade att han var ättling till profeten Muhammed. Han tillsatte sig själv som högste chef för alla departement och försvarsgrenar och byggde sig mängder av luxuösa marmorpalats där han aldrig vågade bo, eftersom han såg sammansvärjningar överallt.
De första dagarna som president lät han döda över 450 officerare, ministrar och partifunktionärer. Därefter vågade ingen ha några invändningar. Det irakiska folket tvingades bli angivare. Män tjallade på sina fruar, mödrar på sina barn och barn på sina föräldrar. Ingen kunde lita på sina syskon eller grannar. Den som vägrade torterades - eller tvingades titta på när dottern våldtogs eller pappa fick elchocker. Tiotusentals irakier försvann spårlöst.
Men det skulle bli ännu värre. 1979 hade shiamuslimska präster tagit makten i Iran och uppmanade Iraks shiitiska majoritet att göra uppror mot Saddams sunnitiska regim. Saddam svarade med ett krig som varade i åtta år och kostade en halv miljon människor livet. Iran sågs redan då som ett hot mot väst och Saddam fick därför vapen och annat stöd från västvärlden.
Efter kriget var Irak skyldigt andra arabländer 800 miljarder kronor. Han vände sin frustration mot Kuwait, som producerade så mycket olja att Irak fick sämre betalt för sin export. Den 2 augusti 1990 ockuperades Kuwait och inlemmades i riket som en irakisk provins. Enligt en avhoppad minister kände bara ett dussin personer till planerna dagen före invasionen; försvarsministern var inte bland dem.
Hål i marken
Västvärlden svarade med FN-sanktioner som utvidgades sedan en USA-ledd FN-allians i början av 1991 kört ut de irakiska styrkorna ur Kuwait. Sanktionerna innebar ett utökat lidande för irakierna. Men Saddam lyckades skickligt utnyttja sanktionerna - västvärlden fick skulden för plågorna, samtidigt som hans familj och andra närstående berikade sig på svartabörshandel.
Efter 11 septemberdåden 2001 beskyllde den amerikanska regeringen Saddam Hussein för att samarbeta med al-Qaida; ett rent påhitt. President George W Bush talade om Saddam som "han som försökte döda min pappa" - en hänvisning till planer på ett attentat i Kuwait i mitten av 90-talet. USA hävdade att Irak hade massförstörelsevapen, inte heller det sant. Saddam trodde in i det sista att osäkerheten om hans arsenaler skulle få USA att tveka.
Men i mars 2003 invaderades Irak av USA och några allierade, utan FN:s stöd. Saddam störtades och försvann - för att i december samma år hittas när han gömde sig i ett hål i marken nära hemstaden Tikrit.
På lördagen hängdes han i gryningen, 69 år gammal. Han straffades för att 148 personer dödades. Men den pågående rättegången om mord på, enligt åtalet, 182 000 kurder under 1980-talet kommer inte att slutföras. Planerade rättegångar om folkmord på tiotusentals andra irakier, om kemiska attacker på Iran, om övergreppen i Kuwait och flera andra brott kan inte ens inledas.
Fotnot. Huvudsaklig källa: "Saddam Hussein - The Politics of Revenge" av Saïd Aburish (2000).
