Det drastiska beslutet att endast tillåta ett barn per par fattades 1979 av Kinas dåvarande ledare Deng Xiaoping. Syftet var att begränsa befolkningstillväxten och främja ekonomisk utveckling.
Antalet invånare var då 969 miljoner – nästan en fördubbling jämfört med 1949, då kommunisterna tog makten.
Ettbarnspolitiken fick dramatiska effekter på fruktsamhetstalet, som föll från 5,9 födslar per kvinna under 1970-talet till 1,6 i slutet av 1990-talet. Restriktionerna hindrade omkring 400 miljoner födslar, enligt officiella beräkningar.
Politiken ledde till en könsobalans i befolkningen då många familjer, som av kulturella skäl föredragit att få söner, aborterade bort flickfoster.
För få som kan arbeta
På senare år har de låga födslotalen blivit en allt större utmaning för arbetsmarknaden, med en minskande andel av befolkningen i arbetsför ålder.
Först 2013 började kommunistpartiet lätta på ettbarnspolitiken. Då tilläts par där en av föräldrarna själv var ensambarn att skaffa två barn. Det har dock visat sig svårt att få upp födslotalen efter årtionden av tvångsåtgärder för att se till så att ettbarnspolitiken följdes.
I maj 2015 hade endast 15 procent av de par som kvalificerade sig för att skaffa två barn valt att göra det.
För långsam folkökning
2016 togs nästa steg då samtliga par tilläts att skaffa två barn. Men folkökningstakten är fortsatt långsam. Enligt den senaste folkräkningen har Kina nu 1,41 miljarder invånare.
Av dem är drygt 51 procent män.
Beslutet att framöver tillåta tre barn per par fattades officiellt på måndagen vid ett möte med politbyrån under ledning av president Xi Jinping.