Det var sent i oktober 2018 som den 330 meter långa och 200 000 ton tunga flytdockan PD-50 sjönk i hamnen i Murmansk, beläget i nordligaste Ryssland.
Olyckan var en följd av reparationsarbete på hangarfartyget ”Admiral Kuznetsov”, den ryska flottans enda av sitt slag. När fartyget skulle tas ut i vattnet drabbades flytdockan av ett omfattande teknikhaveri, vilket i sin tur ledde till att två 70 ton tunga kranar kollapsade. Kort därefter sjönk PD-50 ner i Murmanskfjordens vatten.
Fyra varvsarbetare skadades i olyckan. En femte försvann, och konstaterades en tid senare vara avliden. Sedan dess har flytdockan – en av de största som någonsin byggts – legat drygt 50 meter ner på skeppsvarv 82:s hamnbotten.
Kan bärgas
Men det kan nu vara på väg att förändras. Enligt The Barents Observer, som hänvisar till ett uttalande av Murmansk guvernör Andrey Chibis, förbereder man nu inför en eventuell bärgning.
Chibis verkar dock inte kunna ge vare sig en uppskattad tidsåtgång eller hur bärgningen ska gå till rent praktiskt.
”Den borde lyftas upp i vilket fall, inte minst för utvecklingen av skeppsvarv 82”, säger Chibis enligt The Barents Observer.
Och det ligger i den ryska flottans intresse att kunna lösa problemen med PD-50. Flytdockan var den enda i norra Ryssland stor nog att hålla Rysslands största fartyg och ubåtar, inklusive hangarfartyget ”Admiral Kuznetsov”.
Byggdes i Göteborg
Att PD-50 skulle komma att sjunka den där ödesdigra höstdagen 2018 var ett passande avslut på flytdockans olycksförföljda liv.
Byggd på Arendalsvarvet i Göteborg och på beställning av dåvarande Sovjetunionen stod kolossen klar sensommaren 1979. Ett ingenjörsmässigt mästerverk, visst, men med de sovjetiska inspektörerna på plats och under den slutgiltiga inspektionens sista dag syntes det första tecknet på att det här skulle bli en lång och snårig historia. Vid ett test av hur snabbt dockan kunde pumpa ut vattnet ur ballasttankarna sögs dockans ena sida nämligen in.
– Det blev något fel med pumpningen, när dockan kom upp igen hade man sugit in halva dockvalven nästan en meter. Och vi hade ju leverans den veckan, sade Ragnar Sahlin, dåvarande transportchef vid Arendalsvarvet, i samband med ett GP-reportage publicerat vintern 2018.
PD-50 blev ”Trasdockan”
Tre veckor och 400 ton stål senare hade samtliga av de skadade plåtarna bytts ut, men augusti hade nu blivit september och det gynnsamma väder man hoppats på inför den 1 500 sjömil långa resan till Murmansk såg allt mer osäker ut.
Ju längre upp man kom längs den norska kusten desto mer började vindarna tillta. PD-50, framdriven av sina två bogserbåtar, hamnade till sist i en storm drygt 8 timmar från sitt slutgiltiga mål. Vajrarna fartygen emellan brast och den 330 meter långa jätten strandade slutligen på den sovjetiska sidan om gränsen.
När nyheten väl nådde varvsarbetarna hemma i Göteborg kom flytdockan, i folkmun, att kallas ”Trasdockan”. Ett omfattande reparationsarbete inleddes vid det norska varvet Stord strax söder om Bergen, innan man på nytt gav sig av mot Murmansk.
Ett år efter utsatt tid nådde man så sitt slutmål, där ”Trasdockan” sedan utförde sitt arbete troget i 38 långa år.
I reportaget nedan kan ni läsa mer om ”Trasdockans” öde – från början till slut.
