Utanför Poltava breder ändlösa ängar och fält ut sig. Det är juni och stekhett, precis som 1709 då 17000 svenska och 40000 ryska soldater drabbade samman i vad som skulle bli ett förödande och totalt nederlag för KarlXII.
-På det här fältet dog särskilt många svenska soldater. De kortare svenska leden blev helt omringade av ryska soldater. Tusentals dog i korseld, säger den lokale militärhistorikern Oleg Bezverchnyj och gör en svepande gest över en åker där man idag inte ser något annat än prydliga, raka rödbetsrader.
-I synnerhet de svenska soldaterna led svårt av hetta och törst. De var inte förberedda på att det skulle vara så här varmt, säger Bezverchnyj.
Klockan är sju på morgonen. Vi står båda och torkar svetten ur pannan. Framåt tolvtiden kommer temperaturen att krypa upp mot 30 grader. Jag kan bara föreställa mig hur det måste ha varit att trampa omkring i karolinermundering, höga stövlar och hatt.
Utanför Poltava ligger duplikat av så kallade redutter, det vill säga höga befästningsverk av jord som var en del av försvarstaktiken under början av 1700-talet. De äldre byggdes i början av 1900-talet och är övervuxna med frodigt gräs. Någon kilometer därifrån bygger nu Poltava stad nya redutter. Dessutom byggs ett litet klocktorn med tre klockor som på 300-årsdagen skall ljuda till minnet av fallna ryssar, ukrainare och svenskar.
Inga militärparader
För Ukraina är det viktigt att de militära inslagen i festligheterna begränsas till ett minimum.
-Ryssland ville genomföra militärparader och fira den ryska arméns framgångar. För oss är detta ingen fest, och vi kommer inte att tillåta några parader. Vi vill hellre minnas de döda på bägge sidor, säger Andrej Matkovskij som är borgmästare i Poltava.
Att Ryssland och Ukraina inte kan komma överens på den här punkten är allt annat än oväntat. Under de senaste åren har relationerna mellan Kiev och Moskva varit ytterst ansträngda. Ukrainas västvända president Viktor Jusjtjenkos strävan att föra Ukraina in i Nato har väckt oresonligt agg i Moskva, som ser Ukraina som Rysslands historiska intresseområde.
Det ständiga bråket om gaspriser har förgiftat relationerna ytterligare. För några veckor sedan hotade Putin än en gång med att strypa gasleveranserna till Ukraina, eftersom Kiev inte har lyckats få kredit för att betala för de nödvändiga förhandsleveranserna inför vintern.
Tolkningarna av slaget vid Poltava går följaktligen vitt isär. Ur Moskvas synvinkel var Peter den Stores seger över KarlXII ett avgörande kliv framåt för det ryska imperiebygget, som konsoliderades under hela 1700-talet. Östra Ukraina, som innan slaget hade varit en mer eller mindre självstyrande kosackstat ledd av Ivan Mazepa, införlivades med det ryska imperiet.
Med tiden inleddes en assimilering av det ukrainska språket och den ukrainska kulturen. Följderna kämpar den ukrainska staten med än idag. I östra Ukraina finns miljontals ukrainska medborgare som bara kan ryska.
-Efter slaget vid Poltava försvann Ukraina helt och hållet från den politiska kartan. Vi smälte ihop och blev en del av det ryska imperiet. Segern vid Poltava var ingen triumf för oss, snarare en katastrof, säger Oksana Salnikova som är historiker på Poltava museum.
Försiktig svensk politik
I Poltava bor det idag både ukrainare och ryssar; befolkningen uppgår till 300000. De flesta jag talar med på stan ser Poltavajubileet som en festlighet bland andra, men inte alla.
-Det är inget att fira. Hade Karl den tolfte vunnit hade vi sluppit det ryska oket. I stället fick vi trehundra år under Ryssland, och vi är fortfarande beroende av dem, säger Viktor, en ukrainsk invånare.
Sedan träffar jag Igor Melnikov, en mångsysslare som just nu är sysselsatt med förberedelserna inför 300-årsjubileet. Han står och målar järngallret som omgärdar en obelisk, krönt av den ryska örnen. Den har rests mitt i stan i början av 1800-talet som ett äreminne över segern över svenskarna.
Poltava har de senaste 300 åren varit en del av det ryska imperiet, och alla minnesmärken över kriget firar den ryska triumfen.
Igor själv är ryskspråkig och mycket stolt över Peter den stores framgång.
-Det är klart att man måste vara stolt. Det var ju vår seger. Men jag vet att alla ukrainare inte tycker så, säger Igor.
Att Ukrainas öde skulle ha sett speciellt mycket annorlunda ut om KarlXII hade segrat är i varje fall en överdriven tolkning. Det säger militärhistorikern Oleg Bezverchnyj.
-Sverige befann sig på flera tusentals kilometers avstånd från Ukraina. Det är inte speciellt troligt att svenskarna hade lyckats skydda oss från ryskt inflytande.
