Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

1/7

Mariwan hjälper dem som flyr IS

På 1990-talet flydde han till Sverige från irakiska Kurdistan. Nu viger Mariwan Baker sitt liv åt att hjälpa människor på flykt undan IS och krigets Syrien. På två år har hans organisation nått en halv miljon flyktingar.

– Den här regionen har varit krigsdrabbad sedan jag var barn. När jag är 80 år vill jag kunna luta mig tillbaka och njuta av att jag bidrog till att göra situationen bättre. 


Det är fastemånaden ramadans första dag. För några timmar sedan inledde de irakiska styrkorna det man hoppas ska bli slutoffensiven mot Islamiska statens (IS) terrorvälde i miljonstaden Mosul.


– De skulle ha halshuggit oss om vi blev påkomna, säger 32-årige Ahmad. 

Flydde med hustru och sex barn

Han sitter på en tunn madrass i ett bågformat tält, drygt två mil öster om frontlinjen. För två veckor sedan lyckades han fly från krigszonen tillsammans med 28-åriga hustrun Hajer och deras sex barn. Nu har familjen anlänt till Khazr camp U2, ett av drygt femtio flyktingläger i det kurdiska självstyret i norra Irak. 


Eftermiddagssolen tränger obarmhärtigt in genom den vita tältduken. Förutom madrasserna finns här en bastmatta och ett väggur som familjen fick längs flyktvägen. Inget mer.


–Vi tog med oss det viktigaste, barnen. Allt annat blev kvar, säger Hajer. 


Hennes hud är läderbrun, läpparna tunna och hon tvinnar nervöst sonen Shabs byxsnören runt sitt finger.  

Tre år i terrorsektens händer

Under nära tre år var familjen i terrorsektens händer, de kunde varken gå i skola eller jobba. Nu har Ahmad fått arbete som vakt på ett intilliggande bygge som ska bli en fältklinik för omkring 100 000 flyktingar. Ännu är kliniken bara ett tomt skal, blåmålade väggar och tak över ett betongfundament. Men inom kort väntas en leverans mediciner, sjukhussängar, tandläkarstolar och annan medicinsk utrustning från Europa.


Det är en 44-årig malmöbos förtjänst. 


Han heter Mariwan Baker, är av kurdiskt ursprung, och har under de senaste 1,5 åren varit tjänstledig från arbetet som sjukhusfysiker i Danmark för att kunna viga sitt liv åt att hjälpa flyktingar i irakiska Kurdistan. 


– Jag pendlade dagligen med tåget över Öresund när den stora flyktingvågen kom 2015. De som anlände till Europa då var de som hade råd. De som är kvar är den stora massan, alla de som inte har något val.   

Beskjutna av IS

Mariwan Baker, eller ”Doktor Baker” som de kurdiska kollegorna kallar honom, vandrar genom den gigantiska tältstaden som på kort tid har vuxit upp mitt emellan Mosul och den kurdiska huvudstaden Erbil. Efter sig har han ett koppel av nyfiket stojande barn. Blundar man hade detta kunnat vara ljudkulissen på en skolgård i vilken svensk stad som helst.
Men människorna som lever här har varit med om sådant som de flesta inte ens kan föreställa sig. Hela familjer sitter bandagerade utanför sina tält, beskjutna av IS eller skadade under irakiska flygräder.


Barn visar upp ärr från skottskador och elektrisk tortyr, en pojke berättar hur han fick ta emot huvudet när en vän halshöggs av en IS-terrorist. 


– När det blir mörkt om kvällarna är ljuden här helt annorlunda. Man hör barn och vuxna gråta av skräck inifrån tälten. Mardrömmarna plågar efter år av terror, många mår fruktansvärt dåligt, säger Mariwan Baker. 


För dem som lyckats ta sig till säkerheten i lägren är kampen inte över, varken mentalt eller fysiskt. Varje vecka hålls inofficiella begravningsceremonier strax utanför lägret. Varje grav är markerad med en träpåle som sticker upp ur rödbrun sand på en sluttning längs vägen. 

Kan bli 50 grader varmt

– Sommartid kan det bli 50 grader varmt i Kurdistan. Barnen i lägren lider av diarréer och hudsjukdomar, äldre av högt blodtryck och kroniska sjukdomar som de inte får medicinering för. Värst för många är undernäringen. 


Mariwan Baker gör så gott han kan för att mildra situationen. I ett industriområde i Erbil hyr han ett kylrum för mediciner. Antiinflammatoriska läkemedel, värktabletter, diabetesmedicin och preparat mot tropiska sjukdomar, det mesta skänkt av europeiska läkemedelsbolag. Ett kvarter bort har han ett 2 000 kvadratmeter stort lager för andra förnödenheter som kläder och mat.


Totalt har 90 containrar nödhjälp anlänt från Europa sedan han och brodern Peshraw startade organisationen Bring Hope Humanitarian Foundation 2015. 


–Min pappa, som dog i cancer för några år sedan, hade ett gott hjärta. Han brukade ge pengar till fattiga. Oavsett om det bara var en liten grej så lärde han oss att allt man ger är av betydelse. Jag har hjälpt folk i Kurdistan sedan 1999 på olika sätt, men aldrig i den här skalan. 

Som fyra miljoner flyktingar till Sverige

Hjälpen är välkommen. Sedan 2014 har irakiska Kurdistan med sina fem miljoner invånare tagit emot 1,8 miljoner flyktingar – merparten från Mosul och andra IS-drabbade områden, men även från krigets Syrien. 


– Det är ungefär som om Sverige hade tagit emot fyra miljoner flyktingar på ett år. Hittills har vi nått en halv miljon människor på flykt. Konceptet är enkelt, folk i nöd behöver kompetens och resurser från västvärlden. Grundtanken är att hjälpa på plats för att flyktingar ska kunna stanna i ett område som de redan har stark anknytning till, istället för att riskera livet i försöken att fly till Europa. 


Född och uppvuxen i den krutdurk som är Irak, vet Mariwan Baker vad det innebär att vara på flykt.


Under den så kallade anfal-operationen på 1980-talet mördade den irakiske diktatorn Saddam Hussein 180 000 kurder, bland annat genom en gasattack mot staden Halabaja där 5 000 människor fick sätta livet till.


Attacken var ett straff för att många kurder stödde Iran under kriget mellan Irak och Iran. 

Föräldrar och syskon blev kvar

–1991 flydde min familj upp till bergen på gränsen mot Iran. Där stannade vi i flera månader innan vi kunde ta oss hem igen. Saddam hann förstöra femtusen kurdiska byar innan han drog sig tillbaka. 


Ett år efter flykten upp i bergen beslutade Mariwan Baker sig för att lämna Irak. Tillsammans med en bror kom han till Sverige genom Turkiet, Georgien, Ryssland och Estland. Kvar blev föräldrarna och fem syskon. 


–Vi flyttade runt mellan åtta olika förläggningar innan vi fick uppehållstillstånd 1995. Fotbollen var det roligaste vi hade under den tiden. På kvällarna brukade jag fundera ut strategier inför kommande matcher innan jag somnade. Det fick mig att glömma allt annat och gav mig hopp – det är det som är så vackert med fotboll. 

Försökte engagera Zlatan

Nu har han startat en fotbollsakademi för barn på flykt och anlagt en fotbollsplan i ett läger strax utanför Erbil.


Den före detta Arsenalspelaren Kevin Campbell har vid flera tillfällen besökt lägren. Han har, tillsammans med den tunisiske rapparen K2Rhym, utsetts till ambassadör för hjälporganisationen. Förhoppningen är att fler internationella musiker och idrottsproffs ska vilja göra en insats framöver. 


– I våras förde jag diskussioner med Manchester United. Tanken var att Zlatan skulle engageras, men sedan blev han skadad. Jag tror på att involvera kändisar som kan skapa ökad medvetenhet om situationen samtidigt som de inspirerar och ger hopp åt barn på flykt. 

Vill åt "the big fish"

Mariwan Baker siktar högt. Det är ”the big fish” han vill åt. Stora internationella företag och inflytelserika personer. Han har talat inför Europaparlamentet och fått en inbjudan till det brittiska överhuset. Nu försöker han få Klaus Schwab, grundare av World Economic Forum, med på tåget. Lord Paul Myners, den förre brittiske Labourministern, är redan en av givarna. 


– Nyckeln är förtroende, att de som skänker kan lita på oss. Som givare ska man veta vart pengarna går och vi begär alltid feedback och redovisning från dem som får hjälp. 


Två gånger i månaden reser Mariwan Baker till Irak för att följa upp, besöka läger och knyta kontakter med organisationer och lokala myndigheter.

Barn dog av undernäring

Nu sitter han i framsätet på en svart bil med fyrhjulsdrift. Mobiltelefonen ringer oavbrutet och tonen är sammanbiten. Han har precis fått veta att två barn har dött av undernäring i ett nybildat flyktingläger. Det hade kunnat undvikas. Tidigare i veckan anlände en container med 16 000 burkar mjölkersättning från ett holländskt livsmedelsbolag till Bring Hopes lagerlokaler. 


–Vi behöver åka ut till lägret imorgon. Men först måste vi få information och data, ta kontakt och utreda hur stort behovet är.  


Bilen passerar obrukade vetefält, kärror med vattenmeloner och bensinmackar.

Destinationen är Baharka camp, ett stadsnära flyktingläger som har funnits i tre år. Här driver Bring Hope ett sömnadsprojekt för kvinnor på flykt och levnadsstandarden är något drägligare jämfört med de nyare lägren.

Femhundra ransoner mjölkpulver

Många har tillgång till elektricitet, några hundra familjer bor i husvagnar och det finns skolor. Men nöden är stor även här. I de trånga gränderna sladdar några pojkar runt med sina cyklar så att gruset skvätter. Efter dem följer ett hav av barn med smutsiga kläder, variga ögonvrår och stora hudutslag på kinderna. Så gott som alla lider av undernäring. 
Den varma vinden för med sig sand och en frän doft av diesel och avlopp. Bakom ett stängsel köar mammor med barn i famnarna. På andra sidan ska lägerpersonalen dela ut femhundra ransoner mjölkpulver från Bring Hope. 


Mariwan Baker suckar och ler. Det var en kamp att transportera godset hit. 


–Containern fastnade i Turkiet på grund av ett certifikat som saknades. Det tog mycket energi. Men när jag ser att mjölkpulvret kommer till användning blir jag så glad. Detta är min belöning. 


En anställd från Bring Hope vill spela in en filmsnutt att lägga ut på sociala medier. Mariwan Baker skruvar på sig. PR är inte hans grej. 


– Jag vill att Bring Hope ska bli stort, men är inte ett dugg intresserad av uppmärksamhet kring mig själv, säger han. 

Internationellt samarbete

För att få igång organisationen gjorde Mariwan Baker privata investeringar och avstod i början från att ta ut lön. Idag samarbetar han med internationella hjälporganisationer, företag och privatpersoner.


En del donerar pengar, men kärnan i verksamheten bygger på material som skänks för att sedan fraktas från Europa genom Turkiet och över gränsen till Irak. Här tas godset emot av Bring Hopes personal, i dagsläget omkring tio anställda och volontärer. 


Över Khazr Camp U2 minskar solens strålar i styrka när seneftermiddagen övergår till kväll. För dem som firar ramadan väntar dagens enda måltid. 

800 fick matförgiftning

Utanför tälten bakar kvinnorna bröd på mjöl och vatten över öppen eld, någon rör i en linsgryta. De flesta här är helt beroende av FN:s matranson. Det händer att lokala krafter skänker mat, men det är inte bara av godo. 


Någon vecka in i juni drabbas 800 personer i ett intilliggande läger av matförgiftning sedan de serverats en måltid från en restaurang i området. Två barn dör och nyheten om händelsen sprids över hela världen. Bring Hope är bland de första organisationerna på plats.


Mariwan Baker sitter på ett café i Västra Hamnen i Malmö och dirigerar hjälpen på distans.


– 350 av de drabbade var barn. Nu har vi sett till att de har fått komma till sjukhus i Erbil och donerat nödvändiga mediciner dit. 

"Varje människa föds två gånger"

Han säger att varje människa föds två gånger. Den första gången rent fysiskt, den andra när man har hittat sin grej. 


– Detta är min. Kurdistan är en region som har varit krigsdrabbad sedan jag var barn. När jag är 80 år vill jag kunna luta mig tillbaka och njuta av att jag bidrog till att göra situationen bättre.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.