Sápmi
Samerna lever i fyra olika länder: Sverige (ner till norra Dalarna), Norge, Finland och Ryssland. Det har motverkat framväxten av gemensamma organisationer. Det finns få tillförlitliga uppgifter om hur många samerna är. Från statligt håll har man tenderat att bara betrakta den som äger renar som same, andra samer har snarast uppmuntrats att uppgå i majoritetssamhället. Aktivismen har handlat om att skydda naturintressen mot till exempel gruvbrytning. I Nordnorge var regeringen 1979 nära att sätta in militär mot demonstranter i Alta. Händelsen har bidragit till att sameting inrättats.
Färöarna
Ögruppen tillhör Danmark och har ett vittgående självstyre. Färöarna är till skillnad från Danmark inte medlem i EU. 1990 gjordes Färöarna till ett eget stift och samma år började man delta i fotbollsturneringar med eget landslag.
Men fyra lokala partier kämpar för att Färöarna ska bli en självständig nation. Som skäl för det anför de språkliga och kulturella skillnader och de 90 milen som skiljer ögruppen från Danmark.
Bornholm
Regionen är både en ö och kommun med drygt 40000 invånare. Bornholm tillhör Danmark och har haft en aktiv självständighetsrörelse sedan 1990-talet. Den har dock aldrig lyckats locka mer än några få hundra röster.
Lombardiet
Regionen är en av Italiens mest ekonomiskt välmående och huvudstad är Milano som också utgör Italiens finansiella centrum. Invånarna har tröttnat på att se sina skattepengar gå till mindre bemedlade områden. Förutom minskat skattetryck vill man också ha större makt över sin egen infrastruktur, miljöfrågor, vård och utbildning.
Veneto
Även detta är en av Italiens mer välmående regioner, som bland annat är landets tredje största vinproducent. Veneto vill precis som Lombardiet inte ha fullständig självständighet, bara större inflytande över hur skattepengarna spenderas.
Sicilien
Det finns flera rörelser som hämtar näring ur lokala traditioner, kultur och traditioner och söker större självstyre eller fullständig självständighet. Ett självständighetsparti styrde ön mellan 2008 och 2012.
Sydtyrolen
Den huvudsakligen tysktalande regionen har stått under italienskt styre sedan slutet av första världskriget. Regionen har visst självstyre, men en utbrytarrörelse har länge kämpat för en återförening med Österrike. 1966–67 utmynnade missnöjet i terroristdåd och först 1992 slöts det avtal som definitivt avslutade konflikten om Sydtyrolen mellan och Italien och Österrike.
Undersökningar visar dock att så mycket som halva befolkningen stödjer en återförening med Österrike.
Baskien
Regionen är tvåspråkig, både spanska och baskiska är officiella språk. Baskiska nationalister har sedan 1800-talet stridit för egen nation för baskerna i Spanien och Frankrike. Kampen har blivit mindre blodig sedan separatistgruppen ETA lade ner vapnen 2011.
2004 godkände det baskiska parlamentet en reform enligt vilken det baskiska självstyret skulle utvecklas till praktiskt taget alla politikområden utom försvar, migration och utrikespolitik. Baskien skulle också ges självbestämmanderätt, rätt att folkomrösta om att bryta sig loss från Spanien. Reformen skapade stora spänningar, dels på grund av sitt separatistiska innehåll, dels på grund av att det ETA:s politiska gren Batasuna stödde den.
Reformen röstades ner i det spanska parlamentet i Madrid.
Korsika
Nationaliströrelsen har fört en delvis mycket blodig kamp för självständighet sedan 1960-talet. Korsikas nationella frihetsfront har sedan 1976 krävt självständighet med bombningar och avrättningar.
1991 erhöll Korsika speciell status med en egen parlamentarisk församling, men nationalisternas krav på erkännande av Korsikas särskilda kulturella identitet erkändes inte och våldet eskalerade i slutet av 1990-talet. Frihetsfronten tillkännagav nyligen att de avslutar sina "militära operationer". En proseparatistisk koalition vann 24 av det korsikanska parlamentets 51 platser 2015.
Flandern
Den ekonomiskt välmående regionen i norra Belgien åtnjuter ett omfattande självstyre, har länge velat skiljas från resten av landet. Nya flamländska alliansen är största parti i det regionala parlamentet. Partiet har dämpat sina krav då det nu ingår i en koalition, men tänker driva på mer efter valet 2019 för att till slut skiljas från Belgien.
Vallonien
Vallonerna var ursprungligen en folkgrupp i gränsområdet mellan nuvarande Belgien och Frankrike, men är i dag liktydigt med den fransktalande befolkningen i Belgien. Majoriteten av vallonerna vill fortsätta tillhöra Belgien och samtidigt behålla sitt språk och sin kulturella identitet. Självständighetsrörelser har aldrig haft något större stöd i regionen.
Bretagne
Separatistiska nationalister vill ha självstyre, inom eller utanför Frankrike, bevara och synliggöra bretagnsk musik, traditioner och symboler, bland dem språket som talas av 200000 personer.
En undersökning 2013 visade att 18 procent av bretoner stöder självständighet. 37 procent säger att de beskriver sig själv som bretoner i första hand, jämfört med 48 procent som i första hand ser sig som franska.
Bayern
Nationalismen har varit stark i regionen sedan den införlivades med Tyskland 1871, då med bevarande av vissa särrättigheter. Vid förbundsrepublikens bildande 1949 anslöts Bayern som delstat, dock utan att acceptera den tyska grundlagen.
En undersökning gjord 2017 visade att en av tre bayrare är för självstyre.
Nordirland
Sex grevskap på ön Irland tillhör Storbritannien, de övriga Republiken Irland. Stödet för fortsatt brittisk tillhörighet är stort bland protestanterna ("unionister"), medan många katoliker vill tillhöra Irland ("republikaner"). I båda lägren har det funnits grupper som drivit sina krav med våld, inte minst bombdåd. Ett epokgörande fredsavtal 1998, som förutsatte samarbete och regionalt självstyre under fortsatt brittisk överhöghet, har tillämpats med många hinder.
Skottland
Regionen har sökt självstyre från Storbritannien sedan mitten på 1800-talet och Skotska nationalistpartiet har drivit frågan om full självständighet sedan grundandet 1934. Mer än 84 procent av de skotska väljarna gick till valurnorna vid folkomröstningen om självständighet 2014. 44,7 procent röstade för och 55,3 procent mot.
Wales
Även Wales har haft en självständighetsrörelse sedan mitten av 1800-talet. Plaid Cymru, det walesiska nationalistpartiet, har aktivt drivit frågan om självständighet sedan det grundades 1925. Undersökningar visar att mer än 40 procent av walesarna vill ha större befogenheter för det regionala styret medan 25 procent är för full självständighet.
Istrien
Sedan 1991 är regionen delad mellan Kroatien, där större delen av regionen ligger, och Slovenien. Istriska demokratiska församlingen vill se större regional självständighet och decentralisering i hela landet, men framför allt i Istrien.
Mähren
Regionen anses fortfarande vara en specifik region med egen identitet, trots att den upphörde att vara ett eget land 1949 och sedan tillhör 1993 Tjeckien. Ett litet parti, Moravané, har drivit frågan om självstyre sedan 2005.
Övre Schlesien och Tjeckiska Schlesien
Schlesien ligger till större delen i sydvästra Polen, men också bitvis i Tyskland och Tjeckien. Vid en polsk folkräkning 2011 uppgav mer än 800000 att de var schlesier. Schlesiska självständighetsrörelsen fick 8,5 procent av rösterna i de lokala valen 2010. Partiet förespråkar större självständighet för regionen som det ser som en egen nation, snarare än en som utgörs av polacker, tjecker och tyskar.
Seklerlandet
Av Rumäniens drygt 1,2 miljoner etniska ungrare bor ungefär hälften i Seklerlandet, som ligger i centrala Rumänien. De är landets största minoritet och det finns en rörelse som söker större självständighet.
