Att en president lämnar och en annan tar vid är en lång och komplicerad process. Presidenten har mängder av utnämningar att göra. På kort tid ska en fungerande organisation av politiker och tjänstemän byggas upp. Den nya presidenten och dennes medarbetare måste sätta sig in i mängder av beslut och skeenden. Samtidigt ska de samsas med och förlita sig på välviljan hos organisationen som är på väg att lämna Vita huset. Det är en process som långt ifrån alltid löpt friktionsfritt.
George HW Bush till Bill Clinton, 1992-1993
Processen när Bill Clinton tog över presidentämbetet har beskrivits som kaotisk och oorganiserad. Clintons organisation bestod till stor del av oerfarna medarbetare från valkampanjen och den blivande presidenten spenderade mycket tid i hemmet i Little Rock, Arkansas. Många utnämningar till höga poster dröjde och den tilltänkta justitieminister Zoë Baird tvingades att avgå. Hon hade låtit immigranter utan rätt att vistas i USA jobba svart som barnskötare och privatchaufför. Händelsen blev sedermera känd som ”nannygate”.
När Bill Clinton svors in väntade följande brev på honom, skrivet av den avgående presidenten. Brevet från avgående till tillträdande president är en amerikansk tradition. Här är Bush den äldres brev, fritt översatt:
Käre Bill,
När jag klev in i det här kontoret alldeles nyss fylldes jag av samma känsla av förundran och respekt som för fyra år sedan. Jag är säker på att även du kommer göra det.
Jag önskar dig stor lycka här. Jag har aldrig känt den ensamhet vissa presidenter har beskrivit.
Mycket svåra stunder kommer, som görs värre av kritik som du kanske inte anser är rättvis. Jag är inte särskilt bra på att komma med råd; men låt inte kritikerna avskräcka dig eller få dig ur kurs.
Du kommer att vara vår president när du läser det här brevet. Jag önskar dig välgång. Jag önskar din familj välgång.
Din framgång kommer nu vara vårt lands framgång. Jag kommer att heja på dig.
Lycka till,
George
Herbert Hoover till Franklin Delano Roosevelt, 1932-1933
Början av 30-talet vad en svår tid för USA. Landet hade ännu inte återhämtat sig från den stora depressionen som följde Wall Streets börskrasch 1929.
Herbert Hoover var inte imponerad av sin efterträdare, som vunnit stort över Hoover i valet. Efter det första mötet herrarna emellan beskrev Hoover den kommande presidenten som ”mycket dåligt informerad och med jämförelsevis lite vision”. Hoover ville inte låta sig fotograferas med Roosevelt och försökte också få den kommande presidenten att skriva på olika uttalanden om att den dåliga ekonomin inte var Herbert Hoovers fel utan berodde på allmänhetens oro inför Roosevelts presidentskap.
Roosevelt ska också ha beskrivit Hoover som en ”fet, timid kapun (kastrerad tupp)”.
Roosevelt var också nära att mördas, i det första mordförsöket som skett på en president som vunnit ett val men som ännu inte tillträtt. Under en semester i Florida gjorde han ett framträdande. Han var då nära att bli skjuten. Skotten dödade istället Chicagos borgmästare och en kvinna i publiken.
John Quincy Adams till Andrew Jackson, 1829
Andrew Jackson besegrade den sittande presidenten John Quincy Adams i en av USA:s smutsigaste valkampanjer någonsin. Precis som nu var det en valrörelse där sakpolitiken inte stod i centrum. Andrew Jackson var populärare än den sittande presidenten. John Quincy Adams kampanj började då rikta anklagelser om tvegifte och otrohet mot Andrew Jackson, som svarade med samma mynt. Någon månad efter valet dog också Andrew Jacksons fru av en hjärtattack. Andrew Jackson höll sina politiska motståndare ansvariga för fruns död.
”Må Gud, den allsmäktige, förlåta hennes mördare. Jag kommer aldrig kunna det”, sa Andrew Jackson på begravningen.
När Andrew Jackson skulle sväras in den fjärde mars stormades Vita huset av Jacksons supportrar. John Quincy Adams fick fly via en bakdörr.
Margaret Bayard Smith, en samtida societetsdam beskrev tumultet i ett brev till en vän, publicerat i boken The First Forty Years of Washington Society.
”Damer svimmade, män med blodiga näsor syntes och en sådan scen av oreda uppstod som är omöjlig att beskriva.”
Dwight D Eisenhower till John F Kennedy, 1960-1961
Det kan anses klädsamt av en avgående president att inte dra igång stora initiativ och projekt som nästa president tvingas ärva. Men samtidigt är tiden i slutet av presidentskapet kanske de sista månaderna på världsscenen och den sista chansen att forma ett eftermäle.
Under Eisenhowers sista tio månader som president togs mängder av beslut rörande säkerhets- och utrikespolitik. Beslut som Kennedy sedan behövde leva med. Eisenhower drog igång hemliga initiativ för att störta regimer i Kongo, i Dominikanska republiken och på Kuba. Samtliga insatser fick Kennedy ärva. En vecka innan Kennedy skulle sväras in godkände Eisenhowers regering att ge vapen till en grupp regimkritiker i Dominikanska republiken som skulle mörda diktatorn Rafael Trujillo.
Försöken att störta Fidel Castro på Kuba blev kanske det största fiaskot i och med invasionen vid Bay of Pigs på Kuba. Det var en plan som till stor del kläcktes under Eisenhowers tid. Men det var John F Kennedy som fick bära hundhuvudet för misslyckandet.
Dwight D Eisenhower valde också att öka USA:s militära närvaro i Sydostasien under den sista tiden som president, ett beslut som potentiellt kunde öka spänningarna mellan USA och Sovjet.
George W Bush till Barack Obama, 2008-2009
Överlämningen från Bush till Obama brukar anses vara en av de smidigaste och mest professionellt genomförda. Efter finanskrisen 2008 fanns det mängder av brådskande saker att hantera för den tillträdande presidenten. Dessutom krigade USA på tre fronter samtidigt: i Irak, i Afghanistan och det globala kriget mot terrorism. George W Bush gjorde som sin pappa och lämnade ett vänligt och välformulerat brev till sin efterträdare. Och visst känns en del teman och formuleringar igen?
Käre Barack
Gratulationer till att bli vår president. Du har just påbörjat ett fantastiskt kapitel i ditt liv.
Väldigt få har haft äran att känna det ansvar du nu känner. Väldigt få har känt stundens upphetsning och de utmaningar du kommer att möta.
Det kommer prövande stunder. Kritikerna kommer att rasa. Dina ”vänner” kommer att göra dig besviken. Men, du kommer att ha Gud den Allsmäktige som stöttar dig, en familj som älskar dig, och ett land som håller på dig, inklusive mig. Oavsett vad som sker så kommer du att inspireras av karaktären och medkänslan hos folket du nu ska leda.
Gud välsigne dig.
Vänliga hälsningar,
GW
