Larmen om krisen för den biologiska mångfalden har ljudit länge. Trots det har rovdriften på naturen fortsatt. Utrotningen av arter går upp till hundra gånger snabbare än vad det gjort de senaste tio miljoner åren.
Orsaken är vår livsstil och den exploatering av land och hav, föroreningar och klimatförändringar som följer med den.
Toppmötet COP15 i Montreal, som inleds i dag, ses av många som en unik möjlighet att hejda utvecklingen, som lett till att en miljon växt- och djurarter riskerar att utrotas de närmaste decennierna.
Flera av de hotade arterna finns på Västkusten. Slätrockor och atlantiska störar är två arter som redan är utrotade i Västra Götaland, medan arter som ål, håbrand och pigghaj finns bland de som minskat med 80 procent de senaste tio åren och löper hög risk att försvinna inom överskådlig framtid.
– Mänskligheten har blivit ett massutrotningsvapen. Det är dags att sluta en fredspakt med naturen, sa FN:s generalsekreterare António Guterres under invigningen av toppmötet.
Målet är att ta fram ett ”Parisavtal för naturen”, ett ramavtal som lägger grunden för ländernas arbete med biologisk mångfald på samma sätt som Parisavtalet gjort på klimatområdet.
"Basen för vår försörjning"
Men det handlar inte ”bara” om välvilja mot naturen – utan även om hur vi människor ska kunna överleva på jorden. Det betonar Torbjörn Ebenhard, forskningsledare och föreståndare för Centrum för biologisk mångfald vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), som är på plats på COP15.
Att arter försvinner och ekosystem förstörs kan nämligen få allvarliga effekter på de tjänster som naturen förser oss med, såsom mat på bordet, rent vatten och frisk luft.
– Många tror att det bara handlar om att bevara naturen för naturens egen skull. Men det gäller också basen för vår försörjning, och hur varje del av samhället ska jobba för den biologiska mångfalden, säger Torbjörn Ebenhard.
Förslaget till ett ramavtal för biologisk mångfald har fyra övergripande mål till 2050, bland annat att skydda eller återställa 30 procent av land och hav. På vägen finns 22 åtgärdsmål till 2030. Dessa handlar bland annat om att hejda spridning av främmande invasiva arter, minska övergödningen och användningen av bekämpningsmedel, samt få bort plastnedskräpningen. Områden där det inte räcker med enstaka åtgärder, understryker Ebenhard:
– Majoriteten av målen kräver samhällsförändringar – det är den stora grejen här.
Fullt med parenteser
Utkastet till ramavtal har in i det sista varit fullt med parenteser, vilket står för att länderna ännu inte kommit överens. Trots flera förmöten har man hittills bara enats om ett fåtal av de 22 åtgärdsmålen, såsom biologisk mångfald i städer. Mycket återstår alltså att lösa under det knappt två veckor långa mötet.
En av stridsfrågorna som väntas är hur rikare länder i det som kallas "globala nord" ska hjälpa fattigare länder i "globala syd" med pengar till skydd av natur och andra åtgärder för den biologiska mångfalden. Det är extra viktigt eftersom en stor del av världens artrikedom finns i länder med knappa resurser för åtgärder.
Länder i globala syd driver krav om en ny fond för ändamålet, något bland andra EU motsätter sig. Ett argumentet att det redan finns ett fördelningssystem, även om det kritiserats för att innehålla för lite pengar. Länder från Afrika, Syd- och Centralamerika har tidigare begärt minst 100 miljarder dollar per år vilket ännu inte infriats.
– En ny fond betyder inte mer pengar på bordet och hur vet vi att pengarna faktiskt kommer till nytta för den biologiska mångfalden? säger Torbjörn Ebenhard.
Väntar dramatik
Tongångarna känns igen från klimatmötet i egyptiska Sharm El-Sheikh för ett par veckor sedan. Där blev en klimatfond för fattigare länder både en stridsfråga och det som – i mötets elfte timme – räddade en global överenskommelse.
– Det blir säkert lika stor dramatik nu som i Sharm El-Sheikh. Det finns en stor polarisering, säger Torbjörn Ebenhard.
Så hur ser chanserna ut att nå ett "Parisavtal för naturen"? Det är fullt möjligt, men risken är att kompromissande länderna emellan leder till ett urvattnat avtal, anser Torbjörn Ebenhard.
– Om vi till varje pris ska ro i land ett avtal nu, och inte sätter ner foten om vad som är viktigt, då blir det bara kejsarens nya kläder.
Ser momentum
Även om EU-länderna talar gemensamt i förhandlingarna så finns en svensk delegation på plats. Chefsförhandlare Charlotta Sörqvist betonar att minst lika viktigt som ett avtal, är att spika hur målen ska följas upp.
Annars riskerar de att gå samma öde till mötes som de så kallade Aichimålen för biologisk mångfald, som gällde fram till 2020 och där världen i stort sett misslyckats.
– Vi måste ha bättre uppföljning och mätbara mål, liksom bättre resurser för åtgärder i utvecklingsländer, säger hon.
Även Charlotta Sörqvist ser många hinder för att ett avtal ska se dagens ljus, men också att det finns ett momentum i frågan.
– Det finns en stor medvetenhet hos länderna kring att den biologiska mångfalden utarmas och att vi måste stoppa och vända förlusten. Det kan skapa tryck i förhandlingarna.
LÄS MER:Giftbomben: Snäckor får penisar – inte Volvos fel enligt egen rapport
LÄS MER:Sista chansen att rädda livsviktiga gräset i havet
LÄS MER:Havsdöden: Flera arter kan försvinna från västkusten
Fakta: Detta är COP15
FN-toppmötet om biologisk mångfald, COP15, äger rum i Montreal i Kanada den 7–19 december.
Framför allt ska länderna enas om ett nytt ramverk för biologisk mångfald, med åtgärder för att "säkerställa att den gemensamma visionen om att leva i harmoni med naturen senast 2050 uppfylls."
Ramverket ska ersätta de så kallade Aichimålen för biologisk mångfald som gällde 2011–2020, men som på grund av pandemin ännu inte fått någon efterföljare. Inget av Aichimålen har uppnåtts, enligt en FN-rapport 2020.
På mötesagendan står även implementeringen av två protokoll inom konventionen för biologisk mångfald. Dessa handlar om om säkerhet kring genmodifierade organismer och rättvis användning av genetiska resurser.
COP står för Conference of the Parties och syftar på parterna i FN:s konvention för biologisk mångfald. 15 anger vilket möte i ordningen det är.
Alla länder som står bakom FN-konventionen om biologisk mångfald deltar i förhandlingarna, vilket är alla världens länder utom USA, som ändå är med på mötet.
EU-länderna för en gemensam talan under förhandlingarna, men även en svensk förhandlingsdelegation är på plats i Montreal. Sveriges klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari deltar på plats i slutet av mötet, den 15–18 december.
Källor: UNEP, regeringskansliet.
