Marielle Franco (Brasilien)
Mordet på den 38-åriga brasilianska vänsterpolitikern Marielle Franco väcker stor ilska hos landets befolkning. Tiotusentals människor har intagit gatorna för att visa sitt stöd för Franco.
Människorättsaktivisten var på väg hem i sin bil från ett seminarium för svarta kvinnliga aktivister i förra veckan när hon sköts i huvudet med flera skott. Många misstänker att poliser ligger bakom mordet, eftersom Franco gång på gång kritiserat polisens och militärens agerande i Rios kåkstäder, så kallade favelas.
Marielle Franco växte upp i slummen i ett av stadens mest våldsdrabbade områden, favelan Maré. Som tonåring var hon volontär i den lokala katolska kyrkan och där inleddes hennes politiska bana. När en vän mördades i ett skottdrama mellan polis och några gängmedlemmar väcktes hennes politiska aktivism. Tack vare ett stipendium kunde hon studera samhällsvetenskap och offentlig förvaltning vid Rios prestigefyllda Pontifical Catholic University. En studentkollega berättar i en intervju med tidningen the Guardian hur imponerad hon var över hur Franco lyckades balansera mellan politisk aktivism, studier och att som ensamstående mamma ta hand om ett litet barn. Franco fick en dotter när hon var 19.
Marielle Franco var aktiv i vänsterpartiet PSOL och efter studierna arbetade hon med partiets främste politiker, Marcelo Freixo. Hon lämnade favelan och flyttade ihop med sin flickvän. I partiet drev hon frågor som rasism, homosexuellas rättigheter och våld mot fattiga och var en av de politiker som fick allra flest röster när hon valdes in i Rios beslutande församling 2016. Arton månader senare mördades hon.
”En människa som är fundamentalt viktig för Rio har blivit brutalt mördad”, sa en rödögd Marcelo Freixo som hjälpte till att bära Francos kista under begravningen.
Cyril Ramaphosa (Sydafrika)
I veckan träffades Afrikanska unionen (AU) i Rwandas huvudstad Kigali för att teckna ett avtal om ett kontinentalt frihandelsområde. På plats var bland annat den 65-årige Cyril Ramaphosa. Det var hans första AU-möte i rollen som Sydafrikas president. Han tog över makten i februari efter att Jacob Zuma tvingats avgå. När Ramaphosa höll sitt tal som nytillträdd president kom mycket att handla om vikten av att skapa arbetstillfällen. Landet står för stora utmaningar med stagnerad ekonomi och en stor statsskuld.
Cyril Ramaphosa har en imponerande klassresa bakom sig. Han föddes 1952 i kåkstaden Soweto, väster om Johannesburg, som var ett centrum för kampen mot apartheid. Kämpaglöden smittade av sig på Ramaphosa som under juridikstudierna på 1970-talet engagerade sig i studentrörelsen. Engagemanget ledde till att han greps 1974 och släpptes ett knappt år senare. Månaderna i fängelset avskräckte inte Ramaphosa som efter avslutade studier gav sig in i fackföreningsrörelsen och kämpade mot det rasistiska systemet. Han blev generalsekreterare för det sydafrikanska gruvarbetarfacket National Union of Mineworkers och spelade en nyckelroll i gruvstrejkerna på 1980-talet.
Apartheidregimen föll under 1990-talet och Ramaphosa var en drivande kraft under landets väg till demokrati. Han blev väldigt besviken när han inte utsågs som ANC:s kronprins för att på sikt efterträda dåvarande president Nelson Mandela och lämnade senare politiken. Han gav sig in i näringslivet och verkade inom bolag som gruvföretaget Anglo American och McDonalds. Idag är han miljardär och en av Sydafrikas rikaste affärsmän.
Cyril Ramaphosa återvände till politiken och blev vicepresident under Jacob Zuma 2014. När han valdes till ANC-ordförande i december var det uppenbart att han snart skulle uppfylla sin mångåriga dröm om att bli Sydafrikas president.
Kubra Khademi (Afghanistan/Frankrike)
Vem minns inte Kubra Khademi – den afghanska konstnären och feministen som våren 2015 klädd i rustning av stål gick på Kabuls gator för att protestera mot mäns ständiga tafsande. Promenaden varade inte mer än tio minuter men väckte starka reaktioner. Folk förolämpade och kastade stenar efter henne innan hon försvann iväg i kompisens väntande bil. Händelsen spred sig snabbt på sociala medier och i världspressen och Khademi utsattes för dödshot. Hon levde gömd tills Frankrike erbjöd henne en fristad.
Den idag 29 år gamla Kubra Khademi bor fortfarande i Paris där promenader i de parisiska kvarteren ger henne inspiration till nya projekt. Hennes karriär har fått ett schvung uppåt med föreläsningar och uppträdanden inte bara i den franska huvudstaden utan i andra europeiska städer. Just nu deltar hon i en utställning hos den franska kulturministern Françoise Nyssen i Palais-Royal tillsammans med en grupp exilkonstnärer. Khademis bidrag är så klart ”Armor” – den kvinnokroppsformade rustningen som hon använde under protestmarschen i sitt kvarter Koti Sangi i Kabul för tre år sedan.
Varför Kubra Khademi valde Koti Sangi beror på att hon och många andra kvinnor dagligen utsatts för sexuella trakasserier där. Hon var bara fyra-fem år gammal när en man på gatan tafsade på henne för första gången. Hon minns hur hon då tänkte att hon önskade att hennes underkläder var gjorda av stål. Tanken bar hon med sig ända till den dagen hon gjorde verklighet av det.
Den outtröttliga feministen har också bott flera år i pakistanska Lahore där hon studerade konst vid Beaconhouse National University och det var där hon började med gatuperformance. Exempelvis skapade hon ett litet hem mitt på gatan där hon läste och lyssnade på musik tills polisen föste iväg henne.
Luigi di Maio (Italien)
För fem år sedan bodde Luigi di Maio hemma hos mor och far. Nu kan han komma att bli Italiens nya premiärminister. Men än återstår flera frågetecken efter det italienska valet den 4 mars. I fredags tog ett nytt parlament plats och nu pågår processen med att bilda en ny regering.
Luigi di Maio och hans antietablissemangsparti Movimento 5 Stelle, Femstjärnerörelsen, blev största partiet och knep röster från såväl vänstern som högern.
Di Maio tog över partiledarrollen i höstas eftersom grundaren Beppe Grillo har dömts för dråp efter en olycka år 1981. De båda herrarna skiljer sig verkligen åt i sin ledarstil. Det märktes inte minst när partiet valspurtade på Piazza del Popolo i centrala Rom. Med sitt yviga gråa hår skrek den 69-årige komikern Grillo ut sitt budskap till publiken och viftade intensivt med armarna vilket förde tankarna till en passionerad revolutionär. Intill honom stod en mer återhållsam och lugn 31-årig di Maio som så alltid var klädd i kostym och välkammad på ett sätt så att det ser ut som att han precis varit hos frisören.
Det var också hos en barberare i den slitna gamla fabriksstaden Pomigliano d'Arco utanför Neapel som di Maio och hans vänner slipade sina retoriska färdigheter under skolåren. Salongen fungerade som en politisk plattform för många invånare.
Di Maio växte upp med två småsyskon, en mamma som var latinlärare och en pappa inom byggnadsbranschen. Under gymnasieåren lyckades han som elevrådsordförande få igenom fler klassresor och han kämpade för en modernare skolbyggnad.
Vid universitet i Neapel läste han först till ingenjör och sen juridik. Vid sidan av extraknäckte han på en fotbollsarena där han visade VIP-gästerna till sina platser. Ungefär samtidigt fångade Beppe Grillos blogg hans intresse och han gick med i partiet.
Med små medel kampanjade di Maio för partiets lokala gren i hemstaden 2010. För att få el till ljussättningen och högtalarna på det lilla torget där han skulle hålla tal drogs kablar från favoritbarberaren som återigen fick tjäna en viktig plats i di Maios politiska karriär. Han vann inte den gången, inte ens hans pappa röstade på honom.
George Soros (Ungern)
Ungern går till val om två veckor och Viktor Orbán och hans konservativa Fidesz ser återigen ut att vinna. När den nuvarande premiärministern Orbán höll tal till sina anhängare i förra veckan rasade han som vanligt mot de utländska makter som vill styra Ungern. Kritik riktades mot Bryssel, internationella frivilligorganisationer men också mot den 87-årige ungerskfödde amerikanske finansmannen George Soros. Orbán har inför valet målat upp Soros som huvudmotståndare vilket är lite märkligt eftersom miljardären inte ens kandiderar.
George Soros har länge stått i skottlinjen för Orbáns kritik. I somras stoppades en regeringsfinansierad affischkampanj eftersom den ansågs antisemitisk. Affischerna, som pryddes av en hånleende Soros, varnade för att låta ”George Soros få sista ordet” när det gäller invandring. En annan anti-Soroskampanj visar upp en Soros med armarna runt ungerska oppositionsledare som använder tänger för att klippa upp stängsel vid gränsen.
George Soros föddes i Budapest och överlevde Nazitysklands ockupation av Ungern. Han var då tretton år och judiska barn tilläts inte gå i skolan. Några år senare flyttade han till England där han läste vid den renommerade London School of Economics och skaffade sig en master i filosofi. Därefter tog han olika jobb på affärsbanker i England vilket senare banade väg för en flytt till USA där han fortfarande bor med bas i New York.
Sedan mitten av 1980-talet har Soros skänkt tolv miljarder dollar – främst genom stiftelsen Open Society Foundations – till människorättsorganisationer, demokratirörelser och för att hjälpa minoriteter som romer. Han har bland annat grundat Central European University i Budapest. Skolans studentkvarter beskrivs som ungt, liberalt och mångkulturellt. Långt från Viktor Orbáns trogna anhängare som främst är äldre personer från landsbygden med en stor dos misstänksamhet mot globalisering och mångfald.
