De första veckorna efter det att Ryssland invaderade Ukraina gick Georgij Tsjentemirov långa, planlösa promenader sin hund, rökte cigarett efter cigarett och tänkte "fan, fan, fan".
Han beskriver det som känslan av en panikattack som aldrig gick över.
– Förtrycket, censuren och problemen med staten var alltid tryckande. Vi levde i konstant stress även innan. Men kriget förändrade allt, säger Georgij Tsjentemirov.
Han kommer från Petrozavodsk, drygt 25 mil nordost om S:t Petersburg, och har en bakgrund som tidningsreporter och som ordförande för Karelens journalistförbund.
– Som journalist så var jag alltid rädd att någon skulle slå in min ytterdörr och storma min lägenhet. Det hände andra, säger han.
Sedan september utgör Georgij Tsjentemirov tillsammans med kollegan Denis Zagore, från Murmansk, hälften av redaktionen på The Barents Observer i Nordnorska Kirkenes. Nättidningen publicerar artiklar om Barentsregionen på ryska och engelska.
"Biljett till fängelset"
Repressionen mot oberoende ryska medier har eskalerat sedan Rysslands massiva invasion i februari 2022. Medierna har bland annat blivit instruerade att endast publicera information från officiella källor – där invasionen inte får kallas krig utan en "specialoperation". Journalister som ändå rapporterar om kriget riskerar upp till 15 års fängelse.
Nyligen utvidgades också den kontroversiella ryska lagen som gör det möjligt för myndigheter att stämpla medier, frivilligorganisationer och även privatpersoner som "utländska agenter". Numera kan det räcka med att ha "varit under utländskt inflytande" för att klassas som en utländsk agent.
– Att jobba som journalist i Ryssland i dag är nästan omöjligt. Skriver du om sport eller kultur kan det gå – så länge du inte nämner något om hbtqi så klart för det är olagligt. Men att skriva om samhällsfrågor är väldigt svårt. Kriget påverkar alla delar av livet, men du får inte berätta att krig är krig och att folk dör, säger Georgij Tsjentemirov.
Fönstret för vad som går att rapportera om krymper ständigt och osäkerheten är stor.
– Du vet aldrig vilka artiklar som blir en biljett till fängelset, säger Denis Zagore.
Flydde mobilisering
Zagore, som har lång erfarenhet som radiojournalist, började producera podcaster åt The Barents Observer redan två år före flytten till Kirkenes. Efter krigsutbrottet förvarade han allt sitt arbetsmaterial på ett usb-minne som han konstant bar runt på, av rädsla för att någon skulle hitta det och använda det mot honom.
De båda lämnade Ryssland i samband med att Putin utfärdade en order om delvis mobilisering i slutet av september.
– Det gick rykten redan innan, varje dag i flera veckor vaknade jag och undrade om det skulle ske den dagen. Om jag hade stannat i Murmansk så tror jag att jag hade blivit inkallad, säger Denis Zagore.
I Kirkenes njuter de två exiljournalisterna av att kunna arbeta fritt igen. Samtidigt är de långt ifrån lugna.
– FSB (den ryska säkerhetstjänsten) har koll på mig, de glömde mig inte bara för att jag flyttade till Norge, säger Tsjentemirov.
Blockerad i Ryssland
The Barents Observer är blockerad i Ryssland sedan 2019, och i oktober i år krävde Rysslands statsåklagare att hela redaktionen skulle stängas.
Mycket av arbetstiden för de totalt fyra journalisterna går åt till att hitta vägar runt censuren. Man publicerar nyheter på Telegram och Youtube, läser in artiklarna som poddar och publicerar allt material på en spegelsajt som inte är blockerad ännu.
– Vi skulle gärna ha lagt vår tid på journalistik i stället. Men det är lite som David mot Goliat, det är det lilla knyttet Barents Observer mot stora stygga Kreml. Vi tycker att det är väldigt givande att få till det och komma förbi censuren i en diktatur som Ryssland, säger redaktören Thomas Nilsen.
"Som en tv-serie"
Han konstaterar att det blir en del övertid, men att arbetet nu är viktigare än någonsin.
– Det finns ett stort behov av objektiva, oberoende nyheter. Både till Ryssland, eftersom ryska medier är censurerade, men jag tror också att det är väldigt viktigt för europeiska läsare att ha kunskap om vad som händer, säger Thomas Nilsen.
Georgij Tsjentemirov och Denis Zagore tänker i samma banor. Propagandan i Ryssland är effektiv.
– För många ryssar är det här kriget som någon slags tv-serie. De tror knappt på att det händer i verkliga livet. Det är ett stort problem, säger Georgij Tsjentemirov och tillägger:
– Vi kan inte ändra hela landet. Men om vi kan nå fram till en person så blir det viktigt. Det är anledningen till att vi jobbar.
