Förra hösten rapporterade GP om de tre barn som våldtogs inom loppet av en vecka i New Delhi. Övergreppen fick stor uppmärksamhet. Politiker besökte våldtäktsoffren, Delhipolisen kallade till presskonferens och kvinnorättsorganisationer twittrade ut sin vrede.
Ashwini var en av de drabbade. Flickan kidnappades av två killar, 16 och 17 år, på en moped i samband med att strömmen gick under ett festivalfirande i västra Delhi. Några timmar senare hittades hon i en park. Hon var medvetslös och blödde från underlivet. Hon fördes till ett närliggande sjukhus och det var där vi träffades första gången. Täckt av en citrongul sjal vilade hon i sin mammas famn. Så fort hon vaknade grät hon.
- Vi stannade kvar i tio dagar. Jag ville verkligen vara säker på att hon var hundraprocentigt okej innan vi lämnade sjukhuset. Och allt var gratis för min dotter, både mat och mediciner, säger mamma Meena när vi nu återvänder till familjens hem.
Ashwini rusar fram till oss och frågar om vi vill komma på hennes födelsedagsfest nästa dag. Hon ska fira att hon har fyllt 3,5 år. Hennes farmor Jagwati kommer ut från hemmet med en nyfödd bebis insvept i en filt i famnen.
– Det är Poto, säger Ashwini och springer direkt fram till sin lillebror.
"Hon har haft det tufft"
Fler och fler nyfikna grannar samlas runt oss och vi går in i bostaden för att få vara i fred. Jagwati serverar oss varm mjölk från kon som står utanför på grusvägen. Själv sätter hon sig på huk på den låga pallen och tar några bloss från vattenpipan.
– Hon har haft det tufft, säger Jagwati och dröjer kvar med blicken på svärdottern.
Meena berättar att det var många som beskyllde henne för att det var hennes fel att dottern våldtogs. Hon har inga ord som beskriver hur jobbigt det är att anklagas för något sådant.
– Jag känner mig skyldig att jag inte var där för mitt barn när det hände. Men jag kan inte ha koll på henne 24 timmar om dygnet. Alla barn i området lekar utomhus, även min dotter. Som nu när jag pratar med er, hon har sprungit iväg någonstans och jag vet inte var hon är.
Kände direkt igen de misstänkta
Någon månad efter våldtäkten inleddes rättegången i fallet. Eftersom de misstänkta är under arton höll de till i en ungdomsdomstol. Enligt mamman kände dottern direkt igen killarna när de fördes in i salen.
– Hon satt i mitt knä. När hon fick syn på dem sa hon: de två. Hon blev blek i ansiktet och vände bort blicken. Hon berättade sen med sina egna ord vad de hade gjort mot henne, säger Meena.
Ashwini fick motsvarande drygt 13 000 kronor i skadestånd. Pengar som ska användas till hennes framtida utbildning. Meenas högsta önskan är att dottern utbildar sig och skaffar sig ett bättre liv än vad hon och maken har. Hon tog sin kandidatexamen när hon var 23 år i ämnena psykologi, hindi och historia. Men alla studier lades på hyllan när hon gifte sig. Sedan dess har hon varit hemmafru. Maken arbetar på en fabrik där de tillverkar snacks och tjänar motsvarande drygt 900 kronor i månaden.
– Jag vill bara att min flicka ska bli självständig och stark. Om hon råkar ut för något jobbigt så kommer hon att klara det.
Inte rädd för pojkar eller män
Meena tycker att dottern nästan är som vanligt efter våldtäkten. Hon är inte rädd för pojkar eller män. Däremot kan hon inte vara ensam och hon måste ha lampan tänd när hon sover.
Varken hon eller någon annan i familjen i området har sett till de tonårskillar som är misstänkta för våldtäkten. Hon säger att polisen lovade att höra av sig om de släpps.
– Jag är fullständigt ovetande om de har släppts eller inte. Det gör mig nervös.
Polisen: Vet inte var de är
Den polis som är ansvarig i Delhis västra polisdistrikt är biträdande kommissarie Vijay Kumar. Han berättar att de unga männen är på fri fot sedan i mars efter att domstolen beslutade att släppa dem fri mot borgen i väntan på den slutgiltiga domen.
– De skickades till ungdomshem där de stannade i fyra fem månader. Sen släpptes de mot borgen. Men nu vet vi inte var de är någonstans. Vi försöker få information om var de är, men de har bytt adress.
Hur tror du att familjen känner inför att killarna är frisläppta utan deras vetskap?
– Jag ska prata med dem, säger Vijay Kumar.
När vi pratar med familjen blir både Meena och hennes make chockade och tror först inte att det är sant.
– Jag kan inte förstå att de har släppts. Vår dotter har identifierat dem och deras DNA hittades på henne.
Polisen: Gjorts insatser
Familjen och polisen delar heller inte uppfattningen om säkerheten i området. Enligt Vijay Kumar har det gjorts en rad insatser för att öka tryggheten, som att sätta upp mer belysning och att ha fler patrullerande poliser under festivaler.
– Det finns även flera samhällsinitiativ till att anordna aktiviteter för pojkar och unga män från 15 till 22 år och som har hoppat av skolan. Vi försöker få dem engagerade i sport, kompetensutbildning och arbete. De som begår sådana här brott kommer ofta från en fattig bakgrund, har hoppat av skolan och saknar närvarande stöttande föräldrar.
Meena och flera andra grannkvinnor som tittar förbi under intervjun berättar att de inte känner sig säkra i området efter våldtäkten. De följer sina barn överallt och de har samlat ihop pengar för att kunna sätta upp kameror i området. Skolan har också infört nya regler efter händelsen. Familjerna måste berätta i förväg vem som kommer att hämta eleven och den personen ska visa sitt id-kort för skolans vaktpersonal.
"Hur lågt kommer mänskligheten att sjunka"
Veckan efter att vi har träffat familjen blossar debatten om barnvåldtäkter åter upp i de indiska medierna. Det här gången är det en fyraårig flicka som våldtagits och mördats av en 25-årig man i nordvästra Delhi. Detta fick Swati Maliwal, ordförande för Delhikommissionen för kvinnor (DCW), att gå i taket och kritisera polisen och den indiska regeringen för att ha misslyckats med att garantera flickors och kvinnors säkerhet.
” Hur lågt kommer mänskligheten att sjunka? Delhi är så osäkert för kvinnor och flickor”, twittrade hon.
Vijay Kumar vill inte kommentera uttalandet. Han säger bara att indiska städer är otryggare än landsbygden, men han vill inte utmåla Delhi som otryggt för kvinnor.
– Vi ser till att besvara alla samtal som vi får från flickor och kvinnor. Och vi tar hand om alla anmälningar.
Vill hjälpa andra flickor
Tillbaka hemma hos Meena där hon precis har satt sig på sängen för att amma sonen. Ashwini har fått tag i ett gult cricketrack i plast som hon svingar omkring sig. Meena har väldigt klart för sig hur det sexuella våldet kan stoppas. Män måste börja respektera kvinnor och sluta se dem som sexuella objekt. Detta är något som pojkar måste utbildas i redan i tidig ålder, säger hon. Hennes önskan nu är att tonårskillarna får sin dom så att hon och familjen kan lägga händelsen bakom sig.
– Om min dotter får sin rättvisa igenom kanske det hjälper andra flickor att få det också. Det är därför jag väljer att berätta om det. Men nu vill jag bara gå vidare.
Fotnot: Ashwini är ett fingerat namn.
