Studien, som genomförts av flera ledande miljövetenskapliga och ekonomiska institutioner på uppdrag av Club of Rome, förutspår att jordens befolkning kommer nå sin topp på cirka 8,8 miljarder människor före 2050. Därefter kommer mänskligheten, enligt rapportförfattarna, snabbt att minska i antal, rapporterar The Guardian.
Toppen kan till och med nås tidigare, om världens regeringar vidtar åtgärder för att höja medelinkomst och utbildningsnivå i sina länder, enligt studien.
För klimatet och miljön är det goda nyheter – färre människor leder till lägre tryck på resurserna och minskade sociala och politiska spänningar. Men minskade födslotal är inte hela lösningen för klimatproblemen, som redan på den nuvarande befolkningsnivån är allvarliga och främst orsakas av en rik minoritets konsumtion, menar forskarna. Dessutom kan en minskad befolkning föra med sig nya problem, som en mer ansträngd sjuk- och äldrevård.
”Betydande utmaningar”
Ben Callegari, en av rapportförfattarna, säger att studiens resultat är positivt, men att det finns en hake.
– Detta ger oss bevis för att befolkningsbomben inte kommer att detonera, men vi står fortfarande inför betydande utmaningar ur ett miljöperspektiv. Vi behöver göra en stor ansträngning för att ta itu med det nuvarande utvecklingsparadigmet med överkonsumtion och överproduktion, som är större problem än befolkningen, säger han till The Guardian.
Rapporten tar hänsyn till socioekonomiska faktorer som påverkar födslotalen, som höjd utbildningsnivå och inkomst, och lägger fram två scenarier för hur utvecklingen kan se ut beroende på om sådana åtgärder införs.
I det första scenariot är det ”business as usual”, inga nya åtgärder införs, men den politik som nu förs bedöms vara tillräcklig för att hålla jordens befolkning under nio miljarder till 2046, och för att därefter se en minskning till 7,3 miljarder år 2100. Men det skulle vara ”för lite, för sent”.
”Även om scenariot inte leder till en uppenbar ekologisk eller total klimatkollaps, ökar sannolikheten för regionala samhällskollapser ändå under decennierna fram till 2050, som ett resultat av fördjupade sociala klyftor både internt i och mellan samhällen", skriver forskarna.
Flera fördelar med fler åtgärder
I det andra scenariot höjer regeringar världen över skatten för den rika delen av befolkningen och investerar i utbildning, välfärd och jämlikhet. Där uppskattar forskarna att jordens befolkning når en högstanivå på 8,5 miljarder så tidigt som 2040, och sedan faller med mer än en tredjedel till runt sex miljarder till år 2100.
En sådan väg skulle medföra flera fördelar, enligt forskarna, som skriver:
”Senast 2050 är utsläppen av växthusgaser cirka 90 procent lägre än de var 2020 och de sjunker fortfarande. Kvarvarande atmosfäriska utsläpp av växthusgaser från industriella processer avlägsnas i allt högre grad genom avskiljning och lagring av kol. Allt eftersom århundradet fortskrider fångas mer kol än lagras, vilket håller den globala temperaturen under 2 grader Celsius över förindustriella nivåer. Djurlivet återhämtar sig gradvis och börjar frodas igen på många ställen.”
LÄS MER:Grönt ljus för Thunbergs stämning av staten
