Ödesår väntar för europeiska ledare

Tyskland har tagit ett steg till vänster, då socialdemokraten Olaf Scholz tagit över som förbundskansler efter Angela Merkel.

Då kan den andra EU-bjässen Frankrike ta ett steg åt andra hållet, när president- och parlamentsval hålls under senvåren 2022.

Visserligen är president Emmanuel Macron fortsatt favorit till att bli omvald för ännu en femårsperiod. Men alla hans tre klart mest populära konkurrenter står till höger, och med ett jämnt opinionsläge är det långt ifrån givet vem som står som vinnare i den andra valomgången den 24 april.

Högern avgör?

Huvudgissningen har länge varit att Macron får möta Marine Le Pen i slutrundan och då blir omvald med hjälp av röster från vänster, som absolut inte vill se ytterhögern i Élyséepalatset.

Just nu har dock det traditionella högerpartiet Republikanerna (LR) medvind för sin kandidat Valérie Pécresse. Och blir det Macron mot Pécresse i finalomgången väntas många vänsterväljare helt sonika stanna hemma, samtidigt som LR-kandidaten kan räkna med stöd från såväl ytterhögern som de mittenväljare som redan tröttnat på Macron.

Presidenten själv har ännu inte officiellt kungjort sin kandidatur och försöker för tillfället mest framstå som anspråkslös och ödmjuk.

– Jag har lärt mig att jag måste ha mer respekt för andra. Med vissa ord har jag sårat folk. Har jag begått misstag? Javisst, sade Macron i en stor tv-intervju för ett par veckor sedan.

Orbán utmanas

En annan tung ledare i EU som står inför en oviss valkamp under 2022 är Ungerns mångårige premiärminister Viktor Orbán.

Högerkonservativa Fidesz har visserligen majoritet i parlamentet på egen hand, till och med utan sin koalitionspartner i det lilla kristdemokratiska KDNP. Så gott som alla andra partier – från socialdemokrater till ytterhöger – har dock gått ihop bakom en gemensam utmanare.

Kanske är konservative 49-åringen Peter Márki-Zay, borgmästare i tungvrickande småstaden Hódmezövásárhely, den som till sist kan bryta Orbáns mer än tioåriga tid vid makten.

Att Orbán över huvud taget utmanas ses som ett framsteg bland de kritiker som oroas över Ungerns demokratiska utveckling.

– Bara det faktum att det finns en viss osäkerhet i ungersk politik är ett steg i rätt riktning, säger analytikern Andreas Bock från tankesmedjan ECFR till nyhetssajten Euronews.

Vad gör Scholz?

Valen i Frankrike och Ungern blir viktiga för EU:s möjligheter att kunna enas om migrations- och klimatpolitiken, men också för synen på rättsstats- och demokratifrågor.

Ett annat nyckelland i det är Polen, som är på kollisionskurs med övriga EU på en rad områden. Stor nyfikenhet råder nu om vilken linje som ska väljas av Olaf Scholz och Tysklands nya regering. Nazitysklands agerande under andra världskriget har annars gjort det extra känsligt genom åren för Berlin att kritisera Polen.

Samma sak gäller för det Tysklands förhållande till Ryssland. Också här kommer Tysklands vägval att spela stor roll, med tanke på EU:s minst sagt ansträngda relation till Moskva och det ryska vapenskramlet vid gränsen mot Ukraina.

Oro för Bosnien

Över allt annat hänger en fortsatt oro över coronapandemin, med ständigt uppdykande nya varianter.

EU:s relation till Kina är också oerhört ansträngd, med skarpa kinesiska påtryckningar mot Litauen, som hämnd för landets diplomatiska öppning gentemot Taiwan.

Ett ytterligare mörkt moln svävar under tiden över Balkan. I vår är det 30 år sedan Bosnien-Hercegovina förklarade sig självständigt från dåvarande Jugoslavien, vilket följdes av tre år med blodigt krig, hat, folkmord och etnisk rensning.

Nu jäser oron på nytt när den bosnienserbiska delen av landet tar nya steg för att bryta sig ut.

– Så här nära en riktig konflikt har det inte varit sedan kriget på 90-talet, varnade utrikesminister Ann Linde (S) i mitten av december.