Moderaterna hämtar sig något jämfört med valresultatet och landar på 18 procent i GP:s specialbeställda Sifo där boende i Göteborg fått svara på frågan hur de skulle rösta i kommunvalet om det var val i dag.
LÄS MER:Halvtid i Göteborgspolitiken – SD och V de stora vinnarna
Det är ingen glädjesiffra – men det kunde varit mycket värre med tanke på att partiet har den otacksamma uppgiften att stå längst fram och administrera en politik som nog få väljare uppfattar som särskilt moderat.
Logiskt att L och KD backar
Alliansen som helhet backar med en procentenhet – och det är L och KD som står för tappet, vilket är helt logiskt. Väljare i hela landet flyr Liberalerna eftersom det är svårt att veta vad partiet står för just nu. Dessutom är gruppledaren i Göteborg hårt förknippad med skolvalsfiaskot, vilket knappast hjälper siffrorna uppåt. Vad gäller KD är det uppenbart att de lokala företrädarna vill någonting annat än riksorganisationen, vilket säkert förbryllar.
Alliansen har – om än med vissa anpassningar – lyckats få igenom sin budget och behålla styret, vilket är en bedrift med tanke på det svaga parlamentariska stödet. Men kanske märks maktskiftet alltför lite, kanske är väljarna inte nöjda med det de sett – något ökat stöd syns i vart fall inte.
Alliansen gjorde V till vinnare
Den stora vinnaren är istället Vänsterpartiet, som i mätningen är jämnstort med M och D och bara aningen mindre än S – och det är ingen överdrift att säga att det är alliansen som gett V den här positionen. Eller om det möjligen var gruppledaren Daniel Bernmars strategiska förmåga som gjorde att alliansen spelade honom i händerna.
När alliansen gjorde upp med de rödgrönrosa efter valet och puttade ut stadens två största partier från presidieposter gjorde man samtidigt Daniel Bernmar till oppositionsledare. Det har gett honom och hans parti rollen som alliansens motvikt. De syns och hörs, alla måste förhålla sig till dem och de har alla möjligheter i världen att föra ut sin politik.
S har mest anledning att deppa
Den stora frågan framåt är hur Socialdemokraterna och Demokraterna kommer att förhålla sig till situationen, fram till valet och efter valdagen. Båda ligger i vår mätning i princip på sitt valresultat vilket säkert kan glädja D – som fortfarande letar efter sin fråga nu när Västlänken är avförd från dagordningen.
Socialdemokraterna däremot har anledning att vara besvikna: sedan valfiaskot har de byggt ett nytt lag och förändrat sin retorik i grunden. Nu är det fokus på välfärd, hårdare tag och någon slags sunt-förnufts-baserad politik som utgår från de problem ”folk” ser i sin vardag. Hittills är väljarna inte imponerade.
Nu är siffror och valresultat en sak. Vad partierna gör med det är någonting annat, i en tid då två stora block som konkurrerade om makten för länge sedan är förbi.
Samma trick kommer inte funka igen
På ett sätt kan man säga att det mesta är sig likt från valet 2018: alliansen är största budgetgrupp och ungefär lika stora som då. De rödgröna är näst störst – trots att Fi, enligt vår mätning skulle få lämna fullmäktige – så det är väl bara att göra samma sak igen?
Nej, vi ska nog inte ta för givet att det kommer att vara möjligt. Den gången blev S och D överrumlade. Det kommer de inte bli igen. Självfallet skissar de redan nu på tänkbara scenarier och hur de ska hanteras.
De kommer inte släppa ifrån sig tunga presidieposter lika tafatt som då – och fram till dess kommer de göra allt för att profilera sig tydligare. Räkna med drastiska utspel och en spännande tid i lokalpolitiken.
Fakta: Tre tendenser
Fyra jämnstora partier
S är största parti i mätningen, med 20 procent. M, V och D är i princip lika stora. Inom fyra procentenheter återfinns alltså fyra partier. Kampen om vilket parti som är störst på valdagen är helt öppen.
SD en bit från rikssiffrorna
Sverigedemokraterna tar ett kliv uppåt jämfört med valet. Helt begripligt med tanke på att förra mandatperioden präglades av avhopp, uteslutningar och allmänt kaos. Men jämfört med riket i övrigt är partiet fortfarande svagt.
Feministiskt initiativ illa ute
Om mätningen hade varit ett valresultat hade Fi fått lämna kommunfullmäktige. Partiet har inte alls utnyttjat sin oppositionsroll till att göra det tydligt vad man vill tillföra, istället har man hållit sig märkligt passivt bakom samarbetspartnerna V och MP.
