”Länge har jag tänkt skicka en fråga som jag gärna vill ha svar på. Det gäller var jag ska placera negationen i satser som innehåller en tanke eller ett omdöme enligt följande exempel:
Jag uppfattar inte att jag har stöd av styrelsen.
Jag tycker inte att du ska gå till skolan idag.
Vi anser inte att man ska stödja SD.
Vi hoppas inte att det blir dåligt väglag.
Hur är det med placeringen av negationen i meningar som dessa. Logiskt bör väl ordet inte höra till det senare verbet?”
Huvudsats eller bisats?
Jo, logiskt sett hör negationen till det senare verbet. I det sista exemplet har vi en huvudsats, vi hoppas, som följs av en bisats, att det blir dåligt väglag. Var ska inte in? Vi uppfattar betydelsen som att negationen egentligen hör till bisatsen: Vi hoppas att det inte blir dåligt väglag. Så kan man säga och skriva, men de flesta gör inte det. De placerar i stället negationen i huvudsatsen, alltså efter hoppas. Det blir inget missförstånd. Betydelsen blir densamma.
Verb som uppfatta, tycka, hoppas och anse tillåter att negationen flyttas från bisatsen till huvudsatsen. Andra verb gör det inte, till exempel ångra.
Man kan emellertid konstruera meningar där det blir skillnad, till exempel vid starkt tryck på det första verbet: Jag TYCKER inte att du ska gå till skolan idag; jag kräver det. Här negeras just tyckandet.
Verb som uppfatta, tycka, hoppas och anse tillåter att negationen flyttas från bisatsen till huvudsatsen. Andra verb gör det inte, till exempel ångra. De två meningarna Jag ångrar inte att jag köpte en ny gräsklippare och Jag ångrar att jag inte köpte en ny gräsklippare betyder helt olika saker. I det första fallet har jag köpt en gräsklippare, i det andra fallet har jag inte gjort det (vilket jag ångrar).
Intressant fenomen
Det är på samma sätt med veta. De visste inte att jorden var rund betyder något helt annat än De visste att jorden inte var rund.
Den här skillnaden i placeringen av inte mellan ”omdömesverben” tycka och hoppas och ”faktaverben” ångra och veta tillägnar vi oss i unga år. Föräldrar och lärare behöver lyckligtvis inte försöka förklara.
Detta mönster delar svenskan med närbesläktade språk, till exempel engelskan: I don’t think you should go to school today.
Om detta gjordes till en fråga om rätt och fel, skulle resultatet bli att nästan alla gör fel. Jag tror inte att vi har en chans att ändra reglerna (notera placeringen av inte i den meningen).
Detta är ett intressant grammatiskt fenomen, men försök för allt i världen inte ändra på språket. I det här fallet mår språket bäst av att slippa ingripanden.
