Att Folkhälsomyndigheten tar initiativ är reglerat i grundlagen och ingår i modellen för svensk förvaltning, konstaterar Jane Reichel, professor i förvaltningsrätt vid Stockholms universitet.
– Regeringen ska ta in kunskap från sina myndigheter. Det är reglerat i lagen, säger hon.
Men just smittskydd är ganska speciellt. Virus bryr sig inte om politik eller förvaltningsorganisation, och smittskydd är en utpräglad expertkunskap på vetenskaplig grund, förklarar Jane Reichel.
– Folkhälsomyndigheten har ett särskilt uppdrag. Den ska övervaka smittspridningen, planlägga och ta initiativ till åtgärder, det står i förordningen med instruktioner till myndigheten.
Detta ger Anders Tegnell på Folkhälsomyndigheten en ganska speciell position. Men det finns mycket i coronakrisen som inte har att göra med virusspridning, och sådant kan inte statsepidemiologen besluta om, säger Reichel.
– Men var gränserna går är svårt att säga.
Duckar för experter
Det finns de som tycker att regeringen duckar väl mycket för experterna. Johan Giesecke, tidigare statsepidemiolog och nu rådgivare åt Världshälsoorganisationen (WHO), till exempel, tycker att hans skrå har fått lite för mycket att säga till om under coronakrisen.
– Regeringen ska göra andra överväganden, men där har de låtit oss bestämma, säger han.
Så är det inte i alla länder, konstaterar Giesecke och exemplifierar med skolstängningsfrågan.
– Både de norska och danska folkhälsomyndigheterna avrådde från att stänga skolorna.
Men politikerna där ville annorlunda, och beslutade mot experternas råd. Det visar på politisk självständighet där, tycker han, även om han inte tycker att besluten i sig var lyckade.
I Sverige följer dock politikerna experternas råd, enligt Giesecke. Just i fallet med skolstängningen är det bra, tycker han, men det visar också hur tätt politikerna följer sin expertmyndighet.
Farligt med expertstyre
Jonas Hinnfors, professor i statskunskap vid Göteborgs universitet, tycker att det är läge att påminna politikerna om att det är nu som det politiska systemet verkligen behövs, mer än någonsin.
– Experter är jätteviktigt, politiker kan inte allt. Men det vore farligt om experter fick styra, säger Jonas Hinnfors.
I ett demokratiskt system är det politikernas jobb att göra avvägningar mellan olika intressen, och det är viktigare än någonsin just i en kris, understryker han. Han vill dock inte säga att politikerna helt lämnat rodret åt experterna – det är för tidigt att avgöra.
Li Bennich Björkman, professor i statskunskap vid Uppsala universitet, tycker inte att det verkar som att regeringen överger makten. Hon ser maktdiskussionen som en form av krishantering i sig.
– Som jag ser det så fungerar det som det alltid har gjort, med en fördelning av makten mellan politiker och myndigheter. Jag tycker att regeringen tar ansvar.
– Oron är egentligen inte vem som fattar besluten, utan om det är rätt beslut som tas.
Johanna Cederblad/TT
Den svenska förvaltningsmodellen bygger på en delning av den exekutiva, verkställande makten. Uppdelningen härrör från 1600-talet och Axel Oxenstiernas tid, då kung Gustav II Adolf var utomlands i krig under längre tider. Det fanns då motsättningar mellan kungamakten och adeln, och för att inte adeln skulle ta makten då kungen var borta gjordes myndigheter delvis självstyrande.
I grundlagarna tar detta sig uttryck på flera sätt. Dels så måste regeringen fatta beslut kollektivt, enligt 7 kapitlet 3 och 4 paragrafen i regeringsformen. Enligt 12 kapitlet 1 paragrafen lyder också myndigheterna under regeringen som helhet. Ministerstyre är därför inte tillåtet. Dels har myndigheter också ett visst självstyre, som framgår av 12 kapitlet 2 paragrafen i regeringsformen.
Instruktionen till Folkhälsomyndigheten, som innebär att myndigheten ska övervaka smittspridningen, planlägga och ta initiativ till åtgärder, framgår av 8 i förordningen med instruktioner till Folkhälsomyndigheten.
Källa: Jane Reichel, Stockholms universitet