Över hela världen uppmärksammar och hedrar rödakors- och rödahalvmånerörelsen under söndagen de människor som saknas i eller efter flykt från krig och konflikter.
I totala siffror handlar det om över 145 000 ärenden världen över och av dem gäller 5 000 anhöriga till personer i Sverige. Merparten, 60 procent, av ärendena som organisationen jobbar med rör försvunna barn.
– Vi vill gå ut och uppdatera Sverige på hur många det faktiskt är som saknas. Vi söker i dag 5 000 anhöriga, varav 3 000 är barn, och jag tror att det är lätt för alla att kliva in i känslan att inte veta var en anhörig är, säger Martin Ärnlöv, generalsekreterare för svenska Röda korset.
Ett stort mörkertal
Han berättar att bakom de svenska ärendena står 1 300 personer som kontaktat organisationen för att få hjälp med att hitta anhöriga som är försvunna. I samtliga ärenden har man kunnat identifiera de saknade, men mörkertalet tros vara stort.
– Ja, det kan vara betydligt fler än så. I de här fallen handlar det om personer som vi vet vilka de är och som försvunnit i samband med krig och konflikt.
Frågan behöver förenklas
Genom att uppmärksamma frågan på en internationell dag vill man dels nå ut till de som själva är drabbade och har anhöriga som saknas så att de kan ta kontakt, dels vill man aktualisera frågan hos myndigheter och politiker.
– Vi vill fortsätta utveckla den goda samverkan som finns med svenska myndigheter men vi tycker också att Sverige behöver påverka och förbättra samverkan mellan Europeiska myndigheter för att förenkla frågan, säger han.
Man vill också bredda perspektivet om saknade personer och göra kopplingar både till migrationspolitiken och till förutsättningarna för integrering.
– Det är förstås svårare att fokusera på att lära sig ett nytt språk om du samtidigt har den här personliga förlusten att förhålla dig till, där måste vi se hur våra system fungerar ihop. Vi på svenska Röda korset möter dem som kommer från krig och tortyr och vi ser regelverket i Sverige och här måste beslutsfattare och myndigheter få en ökad förståelse.
Ansiktsigenkänning och DNA-tester
Röda korset arbetar med ett nätverk av frivilliga som sträcker sig över 193 länder. Själva arbetet med att spåra saknade personer ser olika ut i olika delar av världen.
Digitalisering inom nätverket och inom olika myndigheter förenklar arbetet. Bland annat har många människor i dag en mobil och finns på sociala medier.
– Jag har själv, på mina resor till flyktingläger, varit med där vi ordnat mobiltelefonstationer och hjälpt folk att höra av sig. Det är otroligt berörande scener, säger Martin Ärnlöv och berättar om en händelse där en kvinna i 30-årsåldern befann sig i ett läger med sina barn och kunde ringa sin mamma som hon inte pratat med på fyra år.
Organisationen arbetar även med ansiktsigenkänning, där man med hjälp av bilder på en persons mobiltelefon kan försöka spåra anhöriga utifrån möjligheterna i de olika länderna.
Möjligheten att göra dna-tester finns och används också och enligt Martin Ärnlöv har flera fall kunnat stängas och avslutas till följd av det.
De flesta fall löses inte
TT: Tror du att man kommer kunna återfinna dessa saknade?
– Nej, många av de här saknade personerna kommer aldrig att återfinnas och deras anhöriga kommer fortsatt tvingas leva i ovisshet. Det påverkar den psykiska hälsan och möjligheten att etablera sig i ett nytt land. Men det minskar inte betydelsen av att försöka hitta sina anhöriga och känslan att man har gjort allt i sin makt för att få svar.
Linnéa Wannefors/TT
