Just nu förhandlas en EU-lag om att återställa natur. Sveriges mål är att avsluta förhandlingarna medan landet är ordförande i EU, alltså senast den 30 juni.
Lagen kallas Nature Restoration Law. I en läckt ändring av lagtexten har Sverige, som ordförandeland, strukit artikel 16. Den gör det obligatoriskt för alla medlemsländer att tillåta miljöorganisationer, och personer som berörs av beslut, att dra staten inför rätta i fall som gäller återställande av natur.
I Sverige pågår just nu ett mål där den ideella ungdomsorganisationen Aurora stämmer staten. De menar nämligen att dagens klimatpolitik är otillräcklig och kontraproduktiv.
– Artikel 16 är en viktig förstärkning av miljöorganisationers talerätt inom EU, som är en central del i en miljödemokrati. Tanken är att de som berörs ska få sina röster hörda, säger Ida Edling, talesperson för Miljöjuristerna och Aurora.
Vad är talerätt?
Talerätt är möjligheten att dra något till domstol.
Idag har miljöorganisationer rätt att gå till svensk domstol. Det har lett till ett antal uppmärksammade fall, bland annat en rättegång mot Preem som ville bygga ut sitt raffinaderi i Lysekil.
Ministerrådet vill göra om artikel 16 till en del av lagens förord, där den förlorar sin juridiska tyngd. Det bekräftas i en revidering från 15 juni som GP har tagit del av.
“Blir orolig”
Ida Edling hade önskat att artikeln behölls som vanlig lagtext.
– Miljöorganisationer ska kunna påverka beslut, hur de implementeras och bestrida samt överklaga dem. Det ska vara en skyldighet för stater att erbjuda det.
Hur reagerade du när du såg att det var överstruket?
– Jag blir orolig eftersom vi, särskilt i Sverige, har sett attacker som underminerar miljöorganisationers talerätt även på andra ställen. Alla sätt som miljöorganisationers talerätt försvagas bidrar till en väldigt farlig utveckling.
Professor i miljörätt vill ha kvar artikeln
Jan Darpö, professor emeritus i miljörätt vid Uppsala universitet, menar att det är vanligt att miljöorganisationers rätt att gå till domstol ifrågasätts. Enligt honom är artikel 16 ändå inte avgörande eftersom miljöorganisationer enligt EU-rätten alltid ska ha en möjlighet att utmana myndigheternas beslut i nationella domstolar.
Han tycker ändå att artikel 16 borde finnas med, för att tvinga alla länder att ha den här rätten. Jan Darpö tar Sverige som exempel.
– Det skulle ha ett klart och tydligt signalvärde, för då skulle man känna sig tvingad att genomföra motsvarande bestämmelser i den svenska lagstiftningen, säger Jan Darpö.
I ett öppet brev från flera miljöorganisationer till Sveriges regering och flera EU-ministrar kritiseras det svenska ordförandeskapet för att driva på ändringen i lagtexten. Bland annat Aurora skrev under brevet.
– Det är naturligtvis anmärkningsvärt att ett ordförandeland agerar så under ordförandeperioden. Ordförandelandet förutsätts vara ganska neutralt i förhandlingarna, säger Jan Darpö.
“Det är bråttom”
European Environmental Bureau (EEB), ett stort nätverk för miljöorganisationer, vill att lagen om att återställa natur ska komma på plats så snart som möjligt – innan EU-valet nästa år. Samtidigt är Sergiy Moroz, policyansvarig på EEB, orolig för att den kan bli svagare på grund av tidspressen.
– Det är bråttom, förordningen måste bli klar. Men medlemsländerna använder tidsbristen till att säga att det inte finns tid att leta efter andra alternativ. De menar att de måste komma överens om den minsta gemensamma nämnaren, säger han.
Sverige vill avsluta förhandlingarna innan Spanien tar över som ordförandeland, men Sergiy Moroz är skeptisk till det.
– Vi är mindre optimistiska än förut över att få en lag över huvud taget, eller oroliga att den blir så försvagad att den inte ger något extra värde, säger han.
Ida Edling menar att resultatet är avgörande för föreningar som Aurora och Miljöjuristerna.
– Utan talerätten förlorar vi möjligheten att hålla miljöbovar ansvariga i domstol, säger hon.
Fotnot: GP har vid upprepade tillfällen sökt klimat- och miljöministern Romina Pourmokhtari men hon har inte svarat på våra frågor.
Om artikeln
Denna artikel är en del av "Crossborder Journalism Campus", ett Erasmus-projekt med Göteborgs Universitet, Leipzig University och Centre de Formation des Journalistes i Paris. Övriga reportrar: Suzanne Vink
