Under 30 år har flera hundra provytor följt skogsskadeutvecklingen. Resultatet visar att de svenska skogarna har klarat sig bra från miljöhot.
– De senaste 20 åren har skadorna inte ökat. Vi ser också att de förödande svavelutsläppen minskat kraftigt, men att återhämtningen från försurningen av skogsmarken går långsamt, säger Sture Wijk, ekolog på Skogsstyrelsen.
Det var i början av 1980-talet som skador på skogen ökade i Mellaneuropa. Misstankarna riktades mot luftföroreningarna och markförsurningen, som ökade. Liknande skador på skogen observerades i södra Sverige och Skogsstyrelsen började observera skadeutvecklingen.
Provytor inrättades med en stor geografisk spridning i de svenska skogarna 1984. Nedfallet av luftföroreningar och kemiska egenskaper i markvattnet mättes, liksom trädens tillväxt och näringsförhållandena i blad och barr.
– Vi har därigenom fått mycket ny kunskap om vilken miljöpåverkan skogen utsätts för och hur skogens ekosystem reagerar, säger Cecilia Akselsson vid Lunds universitet, som lett utvärderingen, i ett pressmeddelande.
Mätningarna har gett data som har använts i flera forskningsprojekt och gett en ökad förståelse för effekterna av klimatförändringar, luftföroreningar och skogsbruk.
Studierna avslutades efter tre decennier, men så tidigt som i början av 90-talet började miljöhoten som ökar skadorna på skogen att avta.
– Nu, trettio år senare kan vi konstatera att skogen klarat sig bra, säger Sture Wijk.
Försurningen har minskat men det finns andra hot, både naturliga och skapade av människan:
– På senare år är det stormskador och barkborrar som är det stora problemet för skogen. Sedan ska vi inte glömma kvävenedfallet från förbränning, biltrafik och jordbruk, säger Sture Wijk.
Även om utsläppen från jordbruken renas bättre så ökar fortfarande vägtransporterna, något som påverkar skogen och kan bli ett hot mot den i framtiden.
