Vid en av infarterna till Vårväderstorget i Biskopsgården på Hisingen står en polisbuss med flera blombuketter på vindrutan. Det kommer att bli fler. Fram till poliserna som dirigerar trafiken kommer Tobias Wejdling. Det blir känslosamt. Kramen är varm, fastän det är i en okänd famn.
– Jag ville visa empati. Jag tycker att de gör ett fantastiskt jobb under de förutsättningar och motgångar de har, säger han.
Den tysta minuten på 12-slaget känns. Nära platsen där polismannen sköts till döds blickar poliserna och flera privatpersoner i marken. Världen stannar upp för en stund.
Dödsskjutningen väcker många känslor och tankar bland de boende i området. Biskopsgården är en av de stadsdelar som pekas ut som särskilt utsatta av polisen. Flera kriminella nätverk verkar i området.
– Jag är inte rädd. Men jag undrar varför det har blivit så här, säger Niko Ghahramani som bott i Biskopsgården i tolv år.
Hon hörde skottlossningen sent på onsdagskvällen.
– Det var många skott, säger hon och jämför ljudet med smällare eller fyrverkerier. Sedan kom ambulanserna, polisbilarna och helikoptern.
Den tysta minuten är över. Det rullar in fler polisbilar, i en redan lång rad av parkerade polisbilar längs trottoarkanterna.
På cykel kommer Matilda Sahlin i ljusgrön skjorta, hon arbetar inom hemtjänsten och bor på Hisingen. Hon berättar om en varm och stark gemenskap bland kollegerna, och om tankarna kring att något kan hända även dem i tjänsten.
– Att det händer på jobbet, säger hon.
Strax nedanför Vårväderstorget kommer Julia Lindsay med hunden Bentley. Hon har bott i området i 27 år och är bedrövad över det som har hänt.
– Han går till sitt jobb och ska göra sitt arbete, ett viktigt arbete, säger hon om polisen som dog i tjänst.
Hon hoppas att gärningspersonen grips och döms.
– För att visa att det inte lönar sig, säger hon.
Runt hörnet står dörren till Svenska kyrkan öppen för samtal.
Karin Ulfheden är vikarierande kyrkoherde i Lundby församling och berättar om reaktionerna som nu kan komma.
– Jag tror många blir ledsna och sedan blir man trött, arg och rädd, säger hon.
Hon berättar också om kyrkans fokus på barnen. Om bussen som precis har åkt iväg på en badutflykt med barn från området, där flera lämnade återbud efter en orolig natt.
– Det är därför vi ändå genomför utflykten i dag. De behöver komma härifrån en stund, säger hon.
