Trycket mot bostadsminister Mehmet Kaplan blev för stort. Vid lunchtid på måndagen meddelade statsminister Stefan Löfven att han mottagit Kaplans begäran om att avgå och att han accepterat den.
Att Mehmet Kaplan avgår på egen begäran gör saken lite enklare för både Stefan Löfven och MP:s språkrör. De behöver inte uttala något misstroende mot bostadsministern utan kan i stället säga att det var hans eget val, grundat på att han inte kunde få tillräckligt med utrymme för att tala om bostadspolitik.
Både Löfven och Kaplan såg samlade ut på den korta presskonferensen. "Jag kliver åt sidan. Det behöver inte vara mer dramatiskt än så", sa Mehmet Kaplan. Han bedyrade också att han är demokrat och inte stöder extremism i någon form.
Stefan Löfvens linje var att upprepa att det var en "samlad bedömning" som lett fram till att han accepterat Mehmet Kaplans begäran om att avgå.
Bakom kulisserna har det troligen varit betydligt mer diskussion än så. Kaplan är en av Gustav Fridolins närmaste och in i det sista har han velat försvara sin minister- och partikollega. Att ett drev ska få en minister att avgå är inte ett önskeläge. I den berättigade kritiken mot Kaplans umgänge och uttalanden finns dessutom krafter som har betydligt grumligare avsikter. Det finns de som inte står ut med att en troende muslim får en ministerpost i Sverige. Detta har säkert också varit en del i Fridolins och Romsons överväganden. Men till slut blev det ändå för mycket.
Droppen blev SvD:s avslöjande om att Kaplan jämfört Israels agerande mot palestinier med nazitysklands behandling av judarna. Visserligen var det sagt för sju år sedan, långt innan Kaplan var minister, och hade det inte varit för tidigare tveksamheter hade han möjligen klarat sig. Men tillsammans med middag med högerextrema och islamistiska personer blev det för mycket för regeringen.
Det här är förstås ett allvarligt bakslag för Miljöpartiet. MP har sedan regeringen tillträdde haft små möjligheter att prata om sin huvudfråga: miljön. Först var det budgetdebacle, sedan kom flyktingkris och migrationsuppgörelse. Och på det: ett ifrågasättande av ett av partiets statsråd.
Även om sortin var snygg kommer inte diskussionen att stanna här. MP:s förmåga att sitta i en regering har fått ett grundskott. Det är ett sargat parti som, i motvind, ska söka stöd hos väljarna 2018.
