Så slipper du bli ett sjungande hologram när du dör

Skådespelaren Val Kilmer hann spela in en enda scen i filmen ”As deep as the grave” före sin död. Men med hjälp av generativ AI har man skapat en digital kopia av Kilmer som syns i filmen.

Kilmer är en av de senaste i en lång rad personer som lever vidare genom AI.

Redan 2017, långt före AI-boomen, sökte Microsoft patent för en metod för att skapa en chattbot baserad på ”sociala data" som bilder, inlägg på sociala medier, röstdata och brev. Företaget sade dock att man inte hade några planer på att utveckla tekniken.

Men sedan patentet beviljades har tjänster som återskapar avlidna gått från att vara nytt och ovanligt till något människor använder dagligen. I december förra året beviljades Meta patent för teknik som skulle göra det möjligt att publicera inlägg i sociala medier oavsett om användaren tagit paus eller avlidit.

Tre kategorier

I en studie från Hebreiska universitetet i Jerusalem och universitetet i Leipzig har forskare identifierat tre kategorier där människor återskapas med hjälp av AI efter sin död:

Spektakularisering, där kända personer väcks till liv med AI för att underhålla.

Sociopolitisering, när offer för våld eller orättvisor återupplivas till åminnelse av något, eller för politiska syften. AI-genererade avbildningar kan vittna, protestera eller berätta sina egna historier efter döden.

Vardagliggörande som enligt studien är det snabbast växande sättet att låta AI lura döden för att hålla relationer med avlidna närstående vid liv genom till exempel chatbottar som gör att man kan fortsätta ”prata” med dem.

Forskarna anser att man nu med AI:s hjälp inte bara minns de döda utan man låter dem arbeta och pekar på vikten av att reda ut de juridiska och etiska aspekterna innan det är för sent.

Sålde kroppar

Per Bauhn, professor i praktisk filosofi vid Linnéuniversitetet, ser paralleller långt bak i tiden till 1800-talets brittiska gravplundrare som sålde döda kroppar till sjukhus att forska på. Enligt dåvarande lag ägde man sin egen kropp och var ägaren död fanns ingen ägare.

En annan jämförelse är biografier.

– Då uppkommer samma fråga – vem har rätt till den döda människans liv? Det skulle innebära slutet för hela biografigenren om man inte fick lov att till exempel göra en kritisk skildring av en person som levt.

Men även om vi har fri tillgång till att skriva om människor kan deras anhöriga ha synpunkter.

– Man kan ju tänka sig något liknande här. Den döde kan inte själv föra sin talan, men anhöriga kan ju tycka illa om ifall någon skapat en AI-genererad kopia som kanske dessutom gör saker som är fullkomligt främmande för den ursprungliga personen.

Just problematiken med vad man kan använda för innehåll för att återskapa en person är något Lars Lindblom lyfter. Han är biträdande professor i filosofi och tillämpad etik vid Linköpings universitet och har intresserat sig för AI och etiska frågor.

– Det man rimligen skulle få använda är till exempel inlägg i sociala medier. Men det skulle vara outhärdligt, tror jag, för min familj att prata med Lars Facebook-persona efter döden.

Blandar upp

Modellen av Lars Lindblom skulle behöva skruvas till så att den ordvitsar mindre och tillföras träningsdata från de stora språkmodellerna, resonerar han.

– Det vill säga att man blandar upp mig med alla andra människor. Det är ju en del av den här generativa AI:n – ja, vi kan generera folk, men det är med hjälp av alla andras information och beteenden också. Så det blir ju liksom en utspänd variant av oss.

Att det börjar dyka upp tjänster som återskapar avlidna tycker han är oroväckande.

– Den branschen har ju en historik av att bara roffa åt sig information som kanske inte är deras. Jag tänker mig att det vore, kanske inte på ett filosofiskt plan, men på ett policyplan, väldigt bra om företag inte fick göra det.

Den nya tekniken är något begravningsbranschen redan nu måste förhålla sig till, berättar Ulf Lernéus, förbundsdirektör på Sveriges Auktoriserade Begravningsbyråer. De diskussioner man fört har landat i att inte göra något den döde själv inte hade velat. Det är inte alltid lätt att veta, olika familjemedlemmar kan ha olika uppfattning.

– Det är ingen enkel fråga, men grunden måste vara att det är dödsbodelägarna som solidariskt hanterar dödsboet. Men jag tycker också det är viktigt att man försvarar den dödes integritet.

Att den avlidne inte själv kan styra vad man skulle basera en AI-version på tycker han är problematiskt.

– Jag brukar alltid säga att det är inte olagligt att ta med sig en hemlighet i graven. Det finns många människor som inte vill berätta allt, och det är inte olagligt att inte berätta allt.

Skriv testamente

Även om det inte finns något självklart regelverk kan det vara klokt redan nu att skriva in i testamentet om man absolut inte vill leva vidare i AI-form, säger Ulf Lernéus. Men tekniken kan också vara till hjälp med de många bestyr som uppstår när någon dör, poängterar han.

– Pratar vi om AI och att hålla någon vid liv är ju gravstenen inte fel. De som vill kan rita sin egen gravsten, det går att göra redan i dag med AI-tekniken.

– Och vi ser människor redan nu som skriver dödsannonser, framför allt verser och dikter. Man kan skriva in namn ålder, fritidsintressen och anhöriga, några korta punkter bara och utifrån det få väldigt fina verser till en dödsannons.