Nattchefen Bernt Persson satt ensam kvar på GP:s redaktion när det larmade i teleprintern strax efter midnatt. Tre ord stod i telegrammet: ”Olof Palme död.”
Förstaupplagan var så gott som färdigtryckt när de knapphändiga uppgifterna om Olof Palmes död nådde redaktionen tjugo över tolv natten till den 1 mars 1986. Snart började även läsare att ringa, på omvägar hade de hört att BBC rapporterat att Olof Palme var död.
– Jag hade också slagit på radion, men här hade de ingen bevakning på natten, bara en maskin som spelade musik. Det tog 50 minuter innan nyhetssändningarna drog igång, säger Bernt Persson.
Journalisterna ringdes in en efter en. Efter en kvart hade flera redan störtat in på redaktionen och börjat ringa. Bernt Persson hade stoppat pressarna och tillsammans med en kollega gjort en text som lyftes in på förstasidan innan tryckeriet drog igång igen.
LÄS MER:Palme framställdes som landsförrädare av yttersta högern
Fler och fler kom in till redaktionen
Under tiden jobbade man på att få loss fler uppgifter till de senare upplagorna. En av journalisterna som kastat sig in på redaktionen var Conny Berglund. Han minns Palmenatten och månaderna som följde som de mest nyhetsintensiva någonsin under hans många år som reporter.
– Jag fick direkt i uppgift att ringa för att få kommentarer och skrev en kortare text med rubriken ”Olof Palme mördad. Sköts på gatan. Lisbet skadad”, säger han.
Fler och fler kollegor anslöt och under natten började man planera för avresa mot Stockholm. En arbetsledare och sex-sju reportrar och fotografer skulle skickas upp.
– Jag gick runt på flygplatsen och försökte köpa biljetter av dem som skulle med första morgonflyget. Men det gick inte, vi fick ta nästa. Jag var i Stockholm i tio dygn och jobbade från morgon till kväll, sedan orkade jag inte mer och blev avlöst, säger Conny Berglund.
LÄS MER:Omfattande granskning: Han mördade Olof Palme
Beskriver ett Sverige i chock
Han beskriver ett Sverige i chock och att även de som hade uppdraget att lösa mordet verkade ha tappat kontrollen.
– Alla som hade hand om utredningen initialt var chockade, ingen verkade kunna arbeta professionellt. Det var märkligt, men även för mig tog det flera veckor innan jag förstod att Olof Palme verkligen var död.
Bernt Persson fick mycket beröm för hur han och kollegorna hanterade nyheten den där natten till den 1 mars 1986. Många göteborgare fick reda på vad som hänt när de hämtade in tidningen på lördagsmorgonen och kunde läsa flera artiklar om dådet.
