"Love" på engelska, "sevgi" på turkiska och "szerelem" på ungerska – men betyder kärlek samma sak för dem som talar de tre språken?
Forskare vid tyska Max Planck-institutet för studier i människans historia och det amerikanska universitetet UNC i North Carolina har undersökt känsloladdade ord, och kommit fram till att vi inte menar samma sak när vi använder ord som ilska, rädsla och glädje.
I studien, publicerad i tidskriften Science , har forskarna tittat på data från nära 2 500 språk som talas av allt från miljontals personer till bara några tusentals.
Olika betydelser
Forskargruppen har tittat på ord som kan ha mer än en betydelse, som exempel kan "funny" på engelska betyda både humoristisk och udda.
I studien konstruerades nätverk av 24 ord som hade med känslor att göra. Forskarna tittade på hur känsloord kopplades till varandra i olika språk. Då upptäckte de att det finns skillnader i vad orden betydde, trots att de översattes till samma sak i ett lexikon.
I austronesiska språk till exempel är "överraskning" tätt sammankopplat med rädsla, medan ordet i austroasiatiska språk kopplas till bland annat "hopp". I indoeuropeiska språk ligger "oro" närmare "ilska", medan det bland austroasiatiska språk snarare kopplas till "sorg" och "ånger".
– En språkfamilj ser inte på känslor på samma sätt som en annan, säger forskaren Kristen Lindquist.
Ett annat exempel är att "kärlek" och "medlidande" var tätt sammankopplade i den austronesiska språkfamiljen.
"Stor bredd"
Men forskarna hittade inte bara olikheter. Alla språk gjorde skillnad på känslor beroende på om det rörde sig om sådant som var otrevligt eller trevligt att uppleva, eller om de innebar låg eller hög grad av upphetsning. Få språk kopplade till exempel ihop den trevliga känslan "glad" med den mer otrevliga "ånger".
Det stöder tanken om att det finns vissa grundläggande känslor, och dessa har människor lärt sig att känna igen via upplevelser under lång tid.
– Sättet vi namnger känslor på, sättet vi kommunicerar dem på, har varit en viktig del av den processen och det är därför vi har så stor bredd i hur vi uttrycker känslor i dag, säger Joshua Jackson, en av forskarna.
En språkfamilj är en grupp besläktade språk, det vill säga språk med samma historiska ursprung.
Några exempel:
Indoeuropeiska språkomfattar språk som talas av uppemot tre miljarder människor. Det handlar bland annat om romanska språk (franska, italienska, spanska, katalanska, portugisiska, rumänska, rätoromanska), germanska (tyska, engelska, nederländska och nordiska språk), samt keltiska, baltiska och slaviska språk.
Austronesiska språktalas i nästan hela Malaysia och Indonesien, på Filippinerna, i delar av Vietnam, Kambodja, Taiwan och Madagaskar samt i Oceanien (utom vissa delar av Nya Guinea och några öar i dess närhet), av sammanlagt cirka 365 miljoner människor.
Austroasiatiskaspråk innefattar omkring 150 språk, som kan delas in i två huvudgrenar: Mundaspråk som talas i Indien och mon-khmerspråk där de största är vietnamesiska och khmer som talas i Kambodja.
Källa: Nationalencyklopedin