Vittnesmålen från Mohamads familj upptog en stor del av huvudförhandlingens första dag.
Advokat Elisabeth Massi Fritz, familjens målsägarbiträde, har yrkat på att familjen ska ges ett skadestånd på sammanlagt 950 000 kronor. Den tilltalade Daniel Nyqvist, som har erkänt morden, har medgett delar av detta men inte hela summan.
Massi Fritz berättade om hur förödande mordet har varit för familjen.
– När de får beskedet att barnet som låg på gatan är deras lille pojke, där och då börjar ett omfattande psykiskt lidande. Ett lidande som jag sällan har skådat.
Han var allt
Pojkens pappa inledde sitt förhör på svenska, men bytte språk när han ombads berätta om vem Mohamad var.
– Jag får byta till arabiska, nu när det kommer från hjärtat, sade han med bruten röst.
– Mohamad, ja, vad ska jag säga? Han var allt i den här familjen. Han var skrattet, glädjen, energin, han var omtyckt av alla. Pratade och hördes jämt. Vi som familj är pratglada, sociala av oss, men det blev som det blev.
Hur har dådet påverkat dig och din familj? frågade Elisabeth Massi Fritz.
– Jag kan beskriva det som att först när Daniel greps, då började jag sova. Dessförinnan levde vi i skräck och tragedi, säger pappan.
Mamman är mer fåordig.
– Det finns inte mycket att säga. Det har förstört våra liv.
Psykisk påverkan
Många i familjen beskriver hur de har mått psykiskt dåligt sedan händelsen, och hur de har fungerat sämre socialt.
– Vi är alltid rädda av oss. Väldigt tillbakadragna, säger en syster till Mohamad.
Hon blev glad när hon fick höra att en misstänkt gärningsman hade gripits i juni i år.
– Han tog vår livsglädje, Daniel Nyqvist, han har begravt oss levande. Efter händelsen har jag förlorat mina minnen av Mohamad totalt, även det har Daniel Nyqvist tagit från mig.
Den 56-åriga språkläraren Anna-Lena som såg attacken på Mohamad blev gärningsmannens andra offer. Hennes man berättade i förhör att paret inte kände pojken, men säger att de mötte honom och hans syskon på morgonen ibland när de var på väg till skolan.
– Om det var någon man lade märke till så var det Mohamad. Han sade alltid hej, han var alltid på väldigt bra humör. Vi pratade om honom kommer jag ihåg ibland, "nu kommer den här killen".
Daniel Nyqvists namn har han dock aldrig hört, säger mannen.
Vill dömas för dråp
Nyqvist själv, iklädd Kriminalvårdens gröna kläder, satt med böjt huvud när åklagare Britt-Louise Viklund inledde huvudförhandlingen med att läsa upp åtalet i Linköpings tingsrätt. Hon yrkade på att han döms för två fall av mord.
– Daniel erkänner gärningen. Men med hänsyn till samtliga omständigheter som föranlett den och framför allt Daniels allvarliga psykiska störning görs det i första hand gällande att gärningen rubriceras som dråp, sade Nyqvists advokat Johan Ritzer.
De psykiska störningarna har innefattat mycket starka och ångestdrivna tvångstankar hos Nyqvist om att ta livet av två personer, berättade Ritzer. Angreppet var av grov karaktär men det kan ändå finnas utrymme för att gärningarna ska bedömas som dråp och inte mord, menade han.
– Det har inte varit tal om en förslagen planering eller uttalat motiv om vilka de två personerna skulle vara som omfattades av hans tvångstankar, eller var gärningarna skulle äga rum. Det hela har varit helt slumpartat. Det har inte funnits något rasistiskt motiv hos Daniel att utföra gärningarna.
I sin sakframställning redogjorde åklagaren för den omfattande tekniska bevisning som finns i målet. Bland annat säkrade polisen tidigt mordvapnet och en blodig mössa. Kniven, en så kallad butterflykniv, hittades bara fem meter från där Anna-Lena låg på marken. Den mörkblå mössan hittades i ett tidningsställ på en gata i närheten. På kniven, mössan och tidningsstället hittades blod från en okänd person, som man nu vet är Daniel Nyqvist. Bevisläget anses vara mycket gott.
Nyqvist själv tittade sällan upp under den första förhandlingsdagen i Linköpings tingsrätt, satt allt som oftast med händerna i knät och blicken riktad nedåt. På onsdag är det hans tur att berätta om dubbelmordet.
Marc Skogelin/TT
Klockan är strax före åtta på morgonen den 19 oktober 2004 och gatubelysningen på Åsgatan i Linköping har precis släckts när en åttaårig pojke kommer gåendes på väg till skolan.
Plötsligt blir han knivhuggen bakifrån, med stor kraft, många gånger. Han dör där, på marken.
En 56-årig kvinna som är på väg till jobbet blir även hon attackerad, våldsamt och med många hugg. Sedan släpper gärningsmannen kniven och ger sig därifrån.
I ett tidningsställ på Djurgårdsgatan utanför Ica hittas senare hans blodiga mössa och blodiga fingeravtryck.
Den 9 juni 2020 grips en 37-årig man i Linköping för mordet, sedan polisen i en pilotstudie anlitat släktforskare och sökt i släktforskningsdatabaser med hjälp av mannens dna-spår. Mannen erkänner senare att han mördat pojken och kvinnan.
Utredningen är Sveriges näst största efter Palmeutredningen.
Många svenskar har de senaste åren skickat in sitt dna till kommersiella företag i hopp om att få veta mer om sitt genetiska ursprung, eller kanske för att hitta en avlägsen släkting i USA.
Men dna-databaserna har också blivit ett viktigt verktyg för polisen, som kan använda dem för att lösa grova brott.
En lagändring som trädde i kraft i början av 2019 gör det möjligt för polisen att göra så kallade familjesökningar, där dna-spår använts för att hitta möjliga släktingar till den som dna-spåret kommer ifrån.
I ett pilotprojekt beslutade polisen i Linköping förra året att skicka dna-profilen från gärningsmannen vid dubbelmordet i Linköping 2004 till inledningsvis två kommersiella dna-databaser – Gedmatch och Family tree. Den senare är en av de mest använda bland svenskar.
I juni lyckades man hitta två bröder som matchade dna-profilen, och efter att ha topsat dem båda kunde man konstatera att den ene broderns dna stämde överens med dna från gärningsmannen. Kort därpå erkände han dubbelmordet.