Under måndagen meddelade statsepidemiolog Magnus Gisslén att han lämnar sin tjänst. Nu riktar han vass kritik mot Folkhälsomyndigheten och dess generaldirektör. Han menar bland annat att han saknat beslutsmandat.
– När Anders Tegnell fick lämna sitt uppdrag valde myndigheten att statsepidemiologen inte längre skulle ha någon chefsposition eller något beslutsmandat, och när Johan Carlsons efterträdare som generaldirektör Karin Tegmark Wisell fick lämna för ett år sedan och ersattes av Olivia Wigzell försvann den sista personen med medicinsk expertis ur ledningsgruppen, säger han.
Gisslén riktar också skarp kritik mot Olivia Wigzell, nuvarande generaldirektör för Folkhälsomyndigheten. Framförallt mot att hon är den första i sin roll som inte är läkare.
– Det hade möjligen kunnat fungera, men bara om hon hade sett till att omge sig med stark medicinsk kompetens och så är inte fallet.
Saknar djupare medicinsk kompetens
Detta innebär enligt Gisslén att det inte finns en enda läkare eller person med djupare medicinsk kompetens i Folkhälsomyndighetens ledningsgrupp. Att kompetensen saknas leder till att fel frågor prioriteras, delvis till förmån för de medicinska frågor som lekmän lättare kan ta till sig.
– I dag finns alltså inte en enda läkare eller person med djupare medicinsk kompetens i Folkhälsomyndighetens ledningsgrupp.
”Statsepidemiologen ska delta”
Folkhälsomyndighetens generaldirektör Olivia Wigzell säger till TT att medicinsk kompetens är central och alltid ska finnas med i beredningen av ärenden när myndigheten avgör rekommendationer, vägledningar och slutsatser:
– Statsepidemiologen ska delta i beredningen av de här ärendena och på föredragningarna, säger Olivia Wigzell och tillägger att statsepidemiologen adjungeras till ledningsgruppen vid behov.
Angående kritiken mot att medicinsk kompetens inte finns i ledningsgruppen säger Wigzell:
– Min uppgift är att se till att vi får ett bra resultat av hög kvalitet, då är det ju mer en fråga om organisation. Så vi har en samsyn om vikten av kompetensen. Däremot har Magnus Gisslén en annan uppfattning om var den bör finnas i organisationen.
Magnus Gisslén pekar även på att Folkhälsomyndigheten, till skillnad från sina nordiska motsvarigheter, saknar forskningsansatser på hög nivå, vilket tvingar bort kompetenta läkare och forskare från myndigheten.
Han uppger också när han kontinuerligt påpekat detta har myndigheten känt sig så pass obekväm med honom att de inte längre vill att han fortsätter, varpå han sagt upp sig.
