Förslaget som gås igenom är regeringens lagrådsremiss om utmönstring av permanenta uppehållstillstånd och anpassning till EU:s migrations- och asylpakt.
Lagrådet, som består av domare och före detta domare i Högsta domstolen, skriver att ”en förenklad syn på flyktinginvandring har lett till förslag som är otillräckligt genomlysta och brister i den demokratiska förankring som remissförfarandet är avsett att säkerställa. Beredningsarbetet är alltså behäftat med allvarliga brister”.
Men eftersom migrations- och asylpakten träder i kraft i juni så måste en svensk anpassning göras nu, trots bristerna, konstaterar Lagrådet.
Ser mekaniskt på reglerna
Lagrådet återkommer flera gånger till att regeringen tycks se mekaniskt på migrations- och asylpakten och glömmer att reglerna handlar om människor.
”Vad allmän mänsklighet påfordrar är visserligen en etisk fråga, men när det gäller den enskildes rätt att bli erkänd och därmed behandlad som en flykting så ska de principer om proportionalitet som genomsyrar Europakonventionen och även i övrigt präglar rättsordningen beaktas”, står det i yttrandet.
Domarna konstaterar på torrt juristspråk att regeringens syfte att nå en miniminivå nog uppnås ”om nu målet är att just att hindra flyktingar från att komma in i landet så långt det går.”
Kort remisstid
En påtaglig risk är att ”systemet i vissa fall stänger gränsen för också dem som verkligen har rätt till internationellt skydd”.
Lagrådet framhåller än en gång kritik som rådet riktat mot flera andra stora och överlappande förslag från regeringen: Det går inte att se en helhet, remisstiden har varit oacceptabelt kort, synpunkter och kritik tas knappt upp och mycket tycks styras av det som står i Tidöavtalet – regeringspartiernas avtal med Sverigedemokraterna. Eller ”kontraktsparlamentarism”, som Lagråder betecknar det.
