I mars 2022 damp en ansökningsblankett om mönstring ned i brevlådan hemma hos Maya Windith. Hennes magkänsla sa först att det inte var något för henne.
– Jag var helt emot det, skulle jag nästan säga, säger hon.
Planen var istället att följa upp gymnasieåren med ytterligare studier. Sedan ändrade hon sig – och mönstrade ändå. I augusti 2022 ryckte Maya Windith in på Älvsborgs amfibieregemente.
I dag är hon en av kvinnorna som genom sin närvaro bidrar till att bryta det som har beskrivits som ”det sista manliga yrkesmonopolet”.
Reaktionerna från omgivningen var blandade.
– Jag har några i släkten som jobbar i Försvarsmakten och tycker att det är jättebra att jag gör det här. Sedan är jag familjens första tjej som gör det. Det har varit ett väldigt starkt samtalsämne sedan jag berättade det.
Sedan värnplikten blev könsneutral 2018 är trenden tydlig. Andelen kvinnor inom Försvarsmakten ökar år för år.
Enligt Plikt- och prövningsverket gick andelen kvinnor som har skrivits in på någon av Försvarsmaktens utbildningsplatser från 22 till 24 procent mellan 2021/22 till 2022/23.
Det ligger i linje med ökningen av antalet tjänstgörande på Försvarsmakten. Mellan 2018 och 2023 ökade kategorin ”kontinuerligt eller tidvis tjänstgörande” från 13 till 18 procent. Tittar man enbart på kontinuerligt tjänstgörande kvinnor är andelen högre än så, 23 procent.
Oro för att kvinnors ryggar skulle klara värnplikt
Detta hade sannolikt inte skett om det inte vore för Diana Olausson Öberg.
1976 valdes hon som en av 30 tjejer mellan 17 och 25 år ut att genomgå ett test huruvida tjejer rent fysiskt skulle klara av att göra lumpen.
Testet var det första i sitt slag. Alla moment skulle prövas. Sambandstjänst, skytte, vapenvård och marschering.
På plats för att följa detta fanns både läkare och psykologer. Resultatet av tjejernas insatser skulle ligga till grund för riksdagens kommande beslut.
Diana Olausson Öberg minns att proven tilldrog sig ett stort medialt intresse.
– Jag har till och med pressutklipp när en major säger att ”vi tror inte att kvinnors ryggar klarar av detta”, säger hon.
Oron skulle visa sig vara obefogad. Ryggarna höll.
– Allt gick jättebra. Vi tyckte att det var ganska lätt. Slutsatsen blev att det finns inga begränsningar och att det inte är några skillnader på män och kvinnor på så vis, säger hon.
Reglerna förändrades – kvinnor tilläts göra lumpen
Resultatet sammanfattades i en rapport. Den lämnades över till riksdagen som fattade beslut i frågan. Därefter öppnades värnplikten för alla.
Denna historiska förändring trädde i kraft 1980. Då hade Diana Olausson Öberg hunnit bli 21 år och inlett en Chalmersutbildning. För henne var det därför inte aktuellt att göra värnplikt.
43 år senare reflekterar hon över vad testen från 1976 betydde i ett större perspektiv.
– Att kvinnor kan göra värnplikt i dag. Att kvinnor kan gå in och ha en karriär inom försvaret. Inte bara som frivillig, som då, säger Diana Olausson Öberg.
Till den stora militärövningen Aurora 23 är hon tillbaka i en ny roll.
Fia Sundevall är forskare och docent i ekonomisk historia vid Stockholms universitet. Hon har studerat kvinnans roll i den svenska militärhistorien och disputerade 2011 med avhandlingen ”Det sista manliga yrkesmonopolet: genus och militärt arbete 1865-1989”.
Hon pekar ut tre händelser och beslut som i någorlunda närtid varit extra betydelsefulla för kvinnors position inom försvaret.
• 1980 tilläts kvinnor rycka in för allra första gången när alla officersutbildningar tillgängliggjordes.
”Det sista manliga yrkesmonopolet”
– Jag brukar kalla det för att det sista manliga yrkesmonopolet bröts, säger Fia Sundevall.
• 30 år senare, 2010, infördes den könsneutrala värnplikten. Dock avaktiverades då samtidigt värnplikten och ersattes av ett frivilligbaserat rekryteringssystem för båda könen.
• 2018 infördes den könsneutrala värnplikten i praktiken när värnplikten återinfördes.
– Det är grundläggande för den formella jämställdheten. Sedan är det svårare att peka på vad som får betydelse för den praktiska jämställdheten, säger Fia Sundevall.
Har vi ett jämställt försvar?
– Jag skulle inte säga det. På ett formellt plan är det det. Tittar man kvalitet har vi fortfarande problem med trakasserier och mycket annat. Bara till nyligen var det oerhört svårt att få fungerande personlig utrusning, som uniformer och skor, säger Fia Sundevall.
Detta vittnar även Maya Windith om. Hennes bild är att försvaret i grunden är väl anpassat för kvinnor, men att det finns saker som är ”lite gammalmodiga”.
Sinnebilden av soldaten påverkar rekryteringen av kvinnor negativt
– Ibland önskar man ändå att det fanns en ryggsäck eller tross som var lite mer anpassad efter tjejernas kroppsbyggnad, säger hon.
Fia Sundevall pekar på att forskare ofta trycker på ledarskapets betydelse i ordergivande organisationer och att ”chefer är kanalen som kan skapa bättre förutsättningar för jämställdhet”. Här ingår det militära försvaret.
Hon säger att sinnebilden av soldaten för befolkningen i stort fortfarande är en man.
– Det ligger Försvarsmakten i fatet i deras rekrytering. Det blir svårare för kvinnor att förknippa sig med försvaret – och svårare för allmänheten att acceptera, säger hon.
Fia Sundevall säger att det finns fördomar och allmänna åsikter om kön och försvar som bottnar i en delvis förlegad syn på vad militärt arbete är.
Ökat intresse för Svenska lottakåren
– Det finns fortfarande en bild kvar att det är man mot man i en frontlinje. Och att det är fysisk styrka som är det mest eftersökta hos soldater. Men också en massa andra idéer om maskuliniteten, krig och hur det skulle höra nära samman, säger hon.
– Vill vi överhuvudtaget involvera en större del av befolkningen i försvaret? Några menar att det är oerhört positivt; att det stärker försvarsviljan hos folket. Andra menar att det militariserar en för stor del av befolkningen och att det är negativt, säger Fia Sundevall.
Intresset för att engagera sig inom försvaret har också påverkats av Rysslands anfallskrig i Ukraina. Det märktes på intresset att ansluta sig till någon av de militära frivilligorganisationerna. En av dem är Svenska lottakåren.
I mars 2022 fick organisationen tusen nya medlemmar. Det kan jämföras med en medlemstillströmning på 600 under ett helt, vanligt år.
”I vilken större kris har det inte funnits en lotta med?”
– Många av de som hör av sig är tydliga med att de vill vara med och stå upp för vår demokrati. Frågor som ”vad kan jag göra?” och ”vad innebär det om det händer något?” är vanliga, säger Maria Öst som är kommunikationsansvarig på Svenska lottakåren.
I april nådde Svenska lottakåren 6 000 medlemmar, de flesta samhällsengagerade kvinnor mellan 35 och 55 år, men också en betydande andel som är äldre än så och antingen kvar i avtal eller ledare för lokala verksamheter.
– Vi finns med som ett stöd. I vilken större kris i historien har det inte funnits en Lotta med? frågar sig Maria Öst retoriskt.
En av dem är Sally Silfveroxel från Göteborg. Hennes engagemang grundades under uppväxtåren som del av en jägarfamilj och genom att vara ”mycket ute i skogen”. I dag är hon ordförande i Göteborgs lottakår och militär kontaktperson på ett underrättelsekompani.
Motiven till hennes engagemang har delvis förändrats. Hon behöver ingen betänketid att förklara hur.
– För att jag tycker att det är extremt viktigt att försvara vår demokrati. Jag vill göra något.
Göteborgs kårchef om obehagliga svaret: En jättesvår fråga
24 februari 2022 förändrades mångas bevekelsegrunder. Efter Rysslands angrepp på Ukraina kom ”alla” till Svenska lottakåren och ville engagera sig.
– Många var oroliga och ville göra något direkt, säger hon.
Det ledde till att Göteborgs lottakår under fjolåret ökade sitt medlemsantal med nästan 50 procent, till 300 medlemmar. Den trenden har fortsatt under 2023.
Svenska lottakåren bidrar i första hand med stabsassistenter och fältkockar till det svenska försvaret. De med avtal blir automatiskt krigsplacerade.
– Du måste sätta dig in i det här ”är jag beredd att döda?”. Det är ytterligheten. Skulle jag kunna tänka mig att göra det? Det är en jättesvår fråga, säger Sally Silfveroxel.
Hon förklarar varför.
– Steg ett är om jag är beredd att bära vapen. När jag sitter på staben sitter jag ju på all information. Jag måste försvara den.
Vad kom du fram till när du övervägde detta?
– Självklart. Ett ganska obehagligt svar, men om jag ställer mig i den situationen att någon smäller till mig så smäller jag tillbaka.
Lottakåren består enbart av kvinnor. I andra försvarsrelaterade sammanhang möter Sally Silfveroxel även män.
– Jag har inga problem med den manliga miljön. Försvarsmakten jobbar med jämställdhet och har alltid gjort. Sedan vet jag att det tar tid. Man kan inte vända det så. För vi är människor.
”Jag är beredd att försvara dig med mitt liv”
Hon möts av varierande reaktioner från allmänheten angående lottakåren. Vid en rekrytering ihop med Försvarsmakten mötte Sally Silfveroxel en gång ”en kaxig kille” som inte hade mycket till övers för lottakårens insatser.
– ”Sådan dynga”, sa han. Jag svarade att ”jag har aldrig sett dig tidigare och kommer förmodligen aldrig se dig igen, men händer det något i Sverige är jag beredd att försvara dig med mitt liv. Vad gör du?”
Frågan följdes av tystnad.
– Och så gick han.
Sally Silfveroxel rycker på axlarna.
– Det är som det är. Jag tycker att det är värt det, säger hon.
Hon trycker på att Göteborgs lottakår jobbar intensivt med att se till att tjejer och kvinnor hittar en väg att stärka sig själva.
– Vi sover ju i tält. Jag sover med karlar. Det som är spännande är att det blir verkligen så könsneutralt. När man har fått på sig sin uniform eller overall är det bara du. Alla är lika, säger Sally Silfveroxel och tillägger med ett leende:
– Är du en idiot är du en idiot.
Förändrat säkerhetsläge i Europa
De största utmaningarna utifrån ett jämställdhetsperspektiv Sally Silfveroxel har stött på under sina år i Svenska lottakåren är på skjutbanan.
– Det är där jag har märkt att det finns en förutfattad mening. Att det inte förväntas att jag är lika duktig. Och att behöva bevisa det på något sätt. Inte hos alla, men hos några.
Bara dagar efter vårt möte ska Sally Silfveroxel mobilisera som underrättelseassistent i militärövningen Aurora 23. Säkerhetsläget i Europa är sedan ett drygt år tillbaka kraftigt förändrat. Det svenska försvaret är mer på tårna.
– Jag känner mig inte orolig. Det gör jag inte. Det jobbas så fruktansvärt mycket på högre ort och det känns tryggt. Man har verkligen, verkligen koll. Så jag känner mig lugn i det, säger hon.
Maya Windith ryckte in i augusti 2022. Nio månader senare är 19-åringen tillbaka på Göteborgs enda utbildningsplats för värnpliktiga och som del av militärövningen Aurora 23.
Under ett antal dagar ska hon tjänstgöra i 17:e bevakningsbåtkompaniet på Älvsborgs amfibieregemente.
Blandade känslor att delta i militärövningen Aurora 23
– Alltså, det är lite blandade känslor. Vi ska iväg väldigt länge. Jag har aldrig varit ute i ett litet utrymme så länge, säger hon.
Det ursprungliga valet att göra värnplikten är inget hon ångrar, trots en viss tvekan från början.
– Man fick brösta den. Jag tycker att det var värt det. Definitivt. Det är något man kommer att minnas för livet, säger hon.
Maya Windith är en av 4 304 unga kvinnor som har gjort värnplikten sedan 2018. Under grundutbildningen var Maya Windith ensam tjej i en grupp om åtta.
– Det funkade jättebra. Sedan har jag haft ganska mycket tur. Vi är ändå ganska många tjejer som gick vidare till bevakningsbåt efter grundutbildningen. Där har jag alltid haft minst två, tre andra tjejer i min pluton. Då har man kunnat snacka med dem och söka stöd.
Hennes bild av klimatet innehåller två sidor.
”Nu kan jag överleva i skogen”
– Jag ska inte ljuga och säga att det är jättebra. Det är klart att folk tjafsar och inte kommer överens, och så bor man väldigt tätt intill varandra. Jag skulle inte säga att det finns någon ”du är sämre för att du är tjej”-stämning, utan man märker att här är det många grabbar som bor ihop på gott och ont.
Hennes motiv och grundläggande drivkrafter är att ha kul och lära sig nya saker. Däremot har hon inga planer på att skapa sig en framtida karriär inom militären.
– Jag känner mig mycket tryggare i mitt civila liv nu med de erfarenheter jag har skaffat mig här. Bara något så enkelt som att jag vet att jag faktiskt kan överleva i skogen själv med väldigt lite utrustning.
Diana Olausson Öberg är tillbaka på det regemente hon höll fast vid fram till nedläggningen av KA4 i början av 2000-talet.
Nu i en ny roll. Senare i livet utbildade sig Diana Olausson Öberg till präst i Svenska kyrkan och tjänstgör i dag i Partille församling. När hon återvände till försvaret blev det som bataljonspastor. Som sådan finns hon tillgänglig för alla, inte bara de kristna.
– Även ateister, säger hon.
Under Aurora 23 avlöser samtalen varandra.
Hon bytte inriktning – är pastor i skärgårdsbataljonen
– Ofta är det privata saker som rör hemmet. Man har ett liv som man har lämnat hemma. Sedan ska man rycka in här. Vi har avstängda telefoner och är inte riktigt nåbara.
Uppgifterna i skärgårdsbataljonen varierar från att hålla korum, andakter och gudstjänster till att ansvara för personalvård, fångars behandling enligt folkrätt samt att samverka med kommun och myndighet om begravningstjänsten ”om det händer något”.
– Det finns ett stort behov av militär själavård, men också att prata om existentiella frågor. För soldaterna ”längst ut” kan det vara otroligt traumatiskt. Jag har haft flera avlastande samtal redan, säger hon.
Hur skulle du säga att synen på kvinnan inom försvaret har förändrats?
– Oavsett om du är man eller kvinna finns det en värdegrund. Det är väldigt viktigt inom försvaret. Det säger ÖB också. Vi ska kunna vara som vi är. Vi ska också kunna ha den religion vi har.
Tillbaka till Fia Sundevall. Forskaren på Stockholms universitet säger att kvinnor har haft tydliga roller i försvaret i många hundra år, men att det är först på senare år som formerna har förändrats, i första hand genom den nuvarande värnpliktslagen, där kvinnor och män rekryteras på lika villkor och med samma rätt- och skyldigheter.
Försvarsmakten uppmanas gå från ord till handling
I dagsläget bygger denna process på frivillighet, men kan vid ett förändrat säkerhetsläge ta ett annat uttryck och innebära tvångsrekrytering.
– Då går vi tillbaka till en verklighet där vi även plockar ut de som inte vill. Det gäller sannolikt även kvinnor, säger Fia Sundevall.
Forskaren vid Stockholms universitet säger att Försvarsmakten strävar efter att ha ”rätt person på rätt plats” och på senare år har kunnat göra det utan hänsyn till kön.
Här finns enligt Fia Sundevall en betydande utmaning kvar, vilket går att sammanfatta med ett kvarvarande behov av att gå från ord till handling.
– Försvarsmakten är otroligt duktig på att ha ett tydligt könsperspektiv på det rent formella, med planering och dokument. Det som är svårare är att omvandla alla vackra ord till praktik och få orderna att gå ”hela vägen ned”. Det är inte något som är unikt för Försvarsmakten. Det är alltid svårt, säger forskaren i ekonomisk historia.
Jenny Ströms första kontakt med Försvarsmakten var som 15-åring i Sjövärnskåren. Sedan två år är hon, som första kvinna, chef för Tredje sjöstridsflottiljen i Karlskrona – och därmed en förebild för många unga tjejer inom Försvarsmakten.
Samtidigt som rotorbladen från en helikopter smattrar vid en landning på HMS Carlskrona under Aurora 23 ger Jenny Ström sin bild av rollen som förebild.
– Jag inser att det finns ett behov av kvinnliga förebilder. Därför att det finns en uppfattning att Försvarsmakten är en manlig arbetsplats, att ”det passar män” och ”det passar inte kvinnor”, säger hon.
Chefen: Det svenska försvaret inte jämställt fullt ut
Den bilden, att unga kvinnor inte ser sig själva inom Försvarsmakten, bekräftas enligt Jenny Ström av de målgruppsanalyser som Försvarsmakten har gjort.
– Det behöver vi förändra. Genom att visa att det finns kvinnor inom försvaret, så är det viktigt med förebilder, det är jag övertygad om.
Vilken är din bild, är det svenska försvaret jämställt i dag?
– Inte kanske fullt ut, när det kommer till utrustning har vi mer kvar att göra. Att vi har utrustning som är anpassad även efter kvinnor. Och vi är ju, när vi tittar på numerär, definitivt inte det.
Vad är rimligt där att sikta mot?
– Jag vill inte sätta något rimlighetsmål, mer än att vi behöver öka andelen kvinnor, säger Jenny Ström.
LÄS MER:Så ska Göteborgs hamn säkras vid händelse av krig
