Klara, som egentligen heter något annat, är 32 år och har de senaste fyra–fem åren sålt sex via eskortsidor på nätet.
Det senaste året, under pandemin, har hennes situation blivit mer utsatt.
Många av dem som hon kallar de mer "seriösa" sexköparna har försvunnit, och kvar finns de riskbenägna och potentiellt aggressiva eller våldsamma kunderna som ställer högre krav.
– Det kan vara alltifrån vilken typ av sex de vill att man ska utföra, till att de vill slippa använda kondom, till att de vill betala mindre, säger Klara.
– De har en otrevligare attityd och tycker sig ha rätt till mer, och det blir ju jobbigare att hantera. Det blir svårare för mig att hålla på mina gränser.
Förnedrande sex
Det har hänt att hon gått med på saker hon från början inte hade tänkt.
– Men för det mesta brukar jag säga nej om de har den här "betjäna mig"-attityden.
Andra tjejer, resonerar hon, har kanske svårare att stå emot och kan känna sig tvungna att ställa upp på förnedrande och våldsamt sex.
Socialsekreterare vittnar också om att fler personer pressats att sälja sexuella tjänster när den ekonomiska krisen eskalerat i samhället. Klara har själv noterat att fler dras in i prostitution under pandemin.
– Folk är i större ekonomiskt behov i samband med att de blivit av med jobbet. Det är mycket svårare att få jobb och fler börjar sälja sex.
Det har lett till en ökad konkurrens och när hon kollat andra tjejers sexannonser ser hon att många verkar ha gått ner i pris.
– En del kunder använder det mot en, säger att de tänker träffa nån billigare i stället och försöker sig på att pruta.
"Dåliga vibbar"
Klara började prostituera sig under en period då hon hade mycket ångest och var deprimerad.
– Jag mådde så pass psykiskt dåligt och kände väl att det inte spelade så stor roll vad jag gjorde mot mig själv. Och så var jag i behov av pengar också, säger hon.
I dag träffar hon sexköpare med ojämna mellanrum – ibland flera gånger i veckan, ibland bara någon gång i månaden.
Under pandemin har även antalet opålitliga kunder ökat, berättar hon. Män som döljer sig bakom anonyma konton och som ger "dåliga vibbar", eller falskbokare som ställer in i sista sekund eller bara aldrig dyker upp.
– Det har varit väldigt stressande och jobbigt. Ofta har man redan innan gått igenom träffen i huvudet, så på ett sätt har man redan upplevt den psykiskt, men så blir det liksom ingenting.
– Man känner sig lurad och det känns extra förnedrande när man gjort sig i ordning och kanske åkt i väg till andra sidan stan och står där och väntar, säger Klara.
Ett annat liv
Hon tycker att det är tydligt att många män använder myter kring prostitution för att rättfärdiga sitt sexköp, till exempel genom att försöka försäkra sig om att tjejen säljer sex frivilligt.
– Man möter många som frågar "gör du verkligen det här för att du vill det?". Då tänker jag, tror de verkligen att de får ett ärligt svar på den frågan? Om de har den typen av samvetskval borde de kanske först och främst fundera på om de verkligen ska köpa sex, säger Klara.
Själv drömmer Klara om ett annat liv.
– Det är klart att jag känner att jag skulle vilja ha en annan situation där jag inte behövde göra det här. Där jag hade en annan trygg inkomst. Att jag hade orken att ha ett vanligt jobb och klara av det och få en känsla av syfte i livet, något som kändes viktigt.
– Det här är inte något jag gör för att det är kul liksom.
Inget alternativ
Sexsäljandet är inte Klaras enda försörjning, men hon säger att pengarna är nödvändiga för att hon ska kunna betala hyra, mat och annat.
Just nu upplever hon inte att det är möjligt att sluta. Hon har tidigare varit sjukskriven för utmattningssyndrom och tror inte att hon skulle klara av ett vanligt jobb.
– Jag blir utmattad av ansträngning väldigt fort. Då funkar det inte att ha ett jobb där man har en förväntning på att prestera och vara där varje dag i x antal timmar och utföra arbetsuppgifter under den tiden.
– Och sen dessutom, att få ett jobb mitt i en ekonomisk kris när man inte är den bästa kandidaten, det känns ju ganska svårt.
TT: Hur mår du i den situation du är i i dag?
– Det är något jag undviker att tänka på. Just för att det är så svårt att tänka sig ett alternativ i nuläget.
Anja Haglund/TT