Den första bärgade tunnan från det så kallade Osmundvraket utanför Dalarö, som till arkeologernas glädje upptäcktes 2017, bar med sig uppemot 200 kilo osmundjärn upp till ytan, enligt DN.
– Tidigare har vi inte haft mängden som krävs för att göra riktiga analyser. Nu hoppas vi kunna svara på exakt vad osmundjärn är, vad det skulle användas till och vart det här skeppet var på väg när det sjönk, säger marinarkeologen och projektledaren Jim Hansson till tidningen.
Från medeltid och fram till 1600-talet var osmund en viktig svensk exportvara, innan stångjärnet introducerades. Vraket utanför Dalarö, ett på sin tid vanligt handelsskepp lastat omkring 20 tunnor med osmundstycken, tros ha sjunkit på 1550-talet.
Där hade det stilla vilat på 30 meters djup fram till i fredags, då bärningen inleddes.
Arbetet fortsätter nästa vecka. Bärgningen sköts av museet Vrak i Stockholm tillsammans med Jernkontoret.
Fakta: Osmundjärn
Under medeltiden ökade behovet av järn. Produktionen intensifierades med gruvor och masugnsteknik. Masugnarnas osmundjärn var billigare än blästbrukets produkter.
Det smidbara järnet höggs sönder i mindre klumpar som kallades osmundar, en sorts ämnesjärn med en vikt runt 280 gram. Osmundjärnet gjordes från 1500-talet av tackjärn.
Svenska osmundjärn exporterades till flera olika delar av Europa under medeltiden. Det första skriftliga belägget för export av järn är från 1200-talet.
Under senmedeltiden var de främsta importörerna nordtyska hamnar. Sveriges export var cirka 3 500 ton per år under 1500-talets andra hälft.
Källa: Vrak – Museum of wrecks